Vitlök (Allium Sativum L.)
Vitlöken tillhör lökfamiljen Alliaceae och kommer ursprungligen från Centralasiens stäppmarker och har varit känd i Egypten i över 6000 år. Den lär enligt fornlämningar ha funnits och använts i mat- och medicinska syften i Sverige ända sedan vikingatiden, men blev under en lång period från 1500- talet och framåt impopulär på grund av dess distinkta.. låt oss säga; doft.
Vitlöken sägs i många religioner och kulturer ha helande krafter.
Den har en bevisad antibakteriell och maskfördrivande verkan och är enligt nya rön antioxiderande samt förebyggande för hjärt- och- kärlsjukdomar. I profanhistorien går att läsa att Gustav Vasa ordinerade sina soldater att äta vitlök för att förebygga infektionssjukdomar och därmed lättare klara av epidemier samt att "med doftens hjälp sätta skräck i fienden redan innan vi anlänt".
Svavelföreningarna Alliin och Allicin (Allicin skapas när Alliin reagerar med syret i luften), som ger vitlöken dess igenkännliga smak och stan... förlåt, doft, har även sagts kunna binda med vissa tungmetaller (däribland kvicksilver, men inte bly), och hjälper kroppen göra sig av med dessa. Vitlök innehåller naturligt bl.a. kalcium, magnesium, järn och c- vitamin och är i princip ofarlig att överdosera om man känner för att flum- mirakelkurera sig mot diverse näringsintagsrelaterade immunsupprimeringar.
I de flesta fall hjälper det inte att skyffla i sig mängder av vitaminer och mineraler i tron att man höjer immunförsvaret och slipper bli förkyld, men som underförstått, ibland gör det det. Det mest påtagliga resultatet av ett överdrivet intag av vitlök tenderar att vara illaluktande andedräkt och svettningar samt diverse magsmärtor. Överdriven konsumtion sägs även kunna ha toxisk effekt på levern, vilket ju i så fall torde motverka hela den där mirakelkur- grejen.
Då kommer man osökt till frågan; Varför är vampyrer rädda för vitlök?
Vampyrlegenden härstammar till stor del från slaviska länders vidskepliga tro att människor återvände efter döden (se även nya testamentets vampyrberättelse om en korsfäst man som återvände från de dödas rike tre dagar efter avlidandet) och därefter överlevde på att dricka människoblod, eller "flytande liv", som det omnämns i Bram Stokers skräckroman "Drakula" (Drac = drake Ula = son), där huvudpersonen, namngiven efter Vlad den III Dracula eller Vlad The Impaler (ung. Vlad- Pålspetsaren), går omkring i sexiga, svarta kläder och dricker folks blod. Han är rädd för vitlök, dagsljus, krucifix och speglar (det sistnämnda förmodligen för att han inte syns i dem, vilket hade gjort mig rätt så rädd också.) och kan förvandla sig själv till en dimma, fladdermus eller varg.
Vitlöken sägs i många religioner och kulturer ha helande krafter.
Den har en bevisad antibakteriell och maskfördrivande verkan och är enligt nya rön antioxiderande samt förebyggande för hjärt- och- kärlsjukdomar. I profanhistorien går att läsa att Gustav Vasa ordinerade sina soldater att äta vitlök för att förebygga infektionssjukdomar och därmed lättare klara av epidemier samt att "med doftens hjälp sätta skräck i fienden redan innan vi anlänt".
Svavelföreningarna Alliin och Allicin (Allicin skapas när Alliin reagerar med syret i luften), som ger vitlöken dess igenkännliga smak och stan... förlåt, doft, har även sagts kunna binda med vissa tungmetaller (däribland kvicksilver, men inte bly), och hjälper kroppen göra sig av med dessa. Vitlök innehåller naturligt bl.a. kalcium, magnesium, järn och c- vitamin och är i princip ofarlig att överdosera om man känner för att flum- mirakelkurera sig mot diverse näringsintagsrelaterade immunsupprimeringar.
I de flesta fall hjälper det inte att skyffla i sig mängder av vitaminer och mineraler i tron att man höjer immunförsvaret och slipper bli förkyld, men som underförstått, ibland gör det det. Det mest påtagliga resultatet av ett överdrivet intag av vitlök tenderar att vara illaluktande andedräkt och svettningar samt diverse magsmärtor. Överdriven konsumtion sägs även kunna ha toxisk effekt på levern, vilket ju i så fall torde motverka hela den där mirakelkur- grejen.
Då kommer man osökt till frågan; Varför är vampyrer rädda för vitlök?
Vampyrlegenden härstammar till stor del från slaviska länders vidskepliga tro att människor återvände efter döden (se även nya testamentets vampyrberättelse om en korsfäst man som återvände från de dödas rike tre dagar efter avlidandet) och därefter överlevde på att dricka människoblod, eller "flytande liv", som det omnämns i Bram Stokers skräckroman "Drakula" (Drac = drake Ula = son), där huvudpersonen, namngiven efter Vlad den III Dracula eller Vlad The Impaler (ung. Vlad- Pålspetsaren), går omkring i sexiga, svarta kläder och dricker folks blod. Han är rädd för vitlök, dagsljus, krucifix och speglar (det sistnämnda förmodligen för att han inte syns i dem, vilket hade gjort mig rätt så rädd också.) och kan förvandla sig själv till en dimma, fladdermus eller varg.
Så där har du det. De första "vampyrerna" var rädda för vitlök och vissa delar av myten verkar ha överlevt längre än andra, vilket förklarar varför vitlök fortfarande onämns som ett effektivt avskräckande medel mot vampyrer.
Det är också väldigt gott i massvis av maträtter.
SI- enheter av vår tid
De flesta av oss känner till vad SI- enheterna är för något.
Det kommer från ett projekt som startades i frankrike på så sent som 1960- talet för att ge en så småningom så gott som internationell (eller i visst mått universell) enighet i värdeuttryck för, ja allt möjligt faktiskt.
Man hade tidigare använt sig av flera olika system världen över. Man uttryckte volym i korgpund, kannor, teskedar, halvrör, helrör (inte att förväxla med den alkoholhaltiga varianten), linnen (hur stor volym spannmål som fick plats i ett kupat linneförkläde), koppar, stop, skeppund, lispund, pints och så vidare. Rent volymmässigt kunde dessa måtten skilja sig något enormt från plats till plats. Beroende på var du befann dig på jorden fick du allt från ca 5 dl socker till 5cl socker om du bad om två koppar.
Detta problem gällde med nästan alla sätt att mäta. Om du exempelvis skulle mäta avstånd till något kunde du, beroende på vilket land (eller i värsta fall vilken stad) du befann dig i behöva räkna om från t.ex. Alnar (1 Aln = ca. 0.83 m) till Halvfot (1 Rysk Halvfot = ca. 0.60 m), Skrupler (1 Skrupel = 0,297 mm), Tvärhänder (1 Tvärhand = 7,5 cm) och så vidare. Självklart användes uttrycket "meter" lite varstans i världen, men även denna enhet skilde sig väldigt mycket från plats till plats, och det var inte förrän på 1960- talet man internationellt fastställde dess faktiska storlek.
Så vad gjorde de här SI- killarna då? Jo, som i ett Esperanto- liknande (Esperanto är för övrigt ett påhittat språk som skaparna ville skulle accepteras som ett enande, fredsskipande, internationellt språk. Det bestod till största delen av en enda blandning av spanska, portugisiska, engelska, latin och nynorska. Språket slog igenom rätt stort vid dess införande ca. år 1887, men blev inte riktigt den hit som skaparen hade hoppats på.) försök till.. Oj! Du är kvar efter den där långa parentesen? Trevligt. Nå, var var jag nu? Jo, just det...
SI enheten var som ett försök till att ena världens alla vetenskapsmän i internationellt vedertagna regler, vilket gjorde det lättare att utbyta forskningsmaterial med varandra. Eftersom vetenskapsmän överlag kan räknas som relavitvt intelligenta varelser (och Nej, matlagning är ingen vetenskap!), så blev systemet snabbt vedertaget i dessa kretsar. Systemet spred sig snabbt, och nästan hela världen använder SI- enheterna eller delar av dem. visst känns det häftigt med samhörighet länder emellan, även om det bara handlar om små saker som man inte lägger märke till. Du kan laga samma maträtt i Sverige som din vän i Ukraina. Du kan skicka en cd- freestyle till din vän i Japan och han kan sätta in sina cd- skivor och sina AA- batterier i den utan problem. Förutsatt att han inte är dum i huvudet och/eller påhittad, förstås.
Men med stora förändringar sker även stora misstag, som Lenin en gång sade. (Eller så gjorde han inte det, det lät bättre som ett citat, bara.) Om du inför ett nytt sätt att mäta och räkna på en viss plats, kommer det förmodligen att bli lite problem och barnsjukdomar med det i början. Du vet själv hur det är att behöva räkna om från svenska kronor till pund, dollar, euro, yen, o.s.v. Efter ett tag vänjer du dig vid att bara använda det nya räknesättet, men det tar ett tag att vänja sig vid.
Ett stort misstag som skedde vid början av SI- enheternas införande var när NASA:s ingenjörer började räkna om sin marslandare Beagle I:s språngbanor och landningsprogram ifrån feet till meter. Man blandade på något sätt ihop siffrorna och räknesätten lite grand och lyckades få lite fel avstånd till mars. Avståndet från bärarsonden till planetens yta räknades noga ut i amerikanska feet. Beagles landare programmerades exakt likadant, men i meter.
Resultatet blev att Marslandaren Beagle, i stället för att landa mjukt, begravdes ca. 200 meter ner i mars yta.
Woops...
Beagle- landaren. Snygg.
Beagle- hund. Omotiverat ful varelse.
| Storhet | Grundenhet | Enhet |
|---|---|---|
| Längd | meter | m |
| Massa | kilogram | kg |
| Tid | sekund | s |
| Elektrisk ström | ampere | A |
| Temperatur | kelvin | K |
| Substansmängd | mol | mol |
| Ljusstyrka | candela | cd |
Mjölbaggen (Tribolum Destructor)
Skalbaggarna [Coleoptera] är den artrikaste ordningen i hela djurriket på Tellus. Det upptäcks minst en ny art varje dag. Idag finns ungefär 350 000 arter.
Svartbaggen (Tenebrionidae) är en egen familj i ordningen skalbaggar. Inom familjen uppskattas ca 12-15000 arter finnas. Här ingår bland andra arterna Dödsbud (Blaps mortisaga) och Mjölbaggar (Tribolum destructor). Det råkar vara den sistnämda som är ämne för detta blogginlägg.
Den Svartbruna Mjölbaggen är en ca 5mm liten, avlång, mörkbrun skalbagge utan tatueringar, som trivs i varma, torra utrymmen, men kan överleva lite var som helst.
Sitt namn har den fått för att den gärna livnär sig på mjöl- och grynprodukter och ibland kan påträffas i sådana i hemmet. Har mjölbaggen väl kommit in i ett kök kan det vara mycket svårt att helt och hållet bli av med dem. Varje honbagge kan lägga hundratals ägg, vilka efter en kort tid kläcks till små, gula larver som efter hand blir fullvuxna baggar.
Mjölbaggen importerades på 1940- talet av misstag till sverige genom spannmålsprodukter från spanien.
Skepparen Ignazio Santos de La Brava på det spanska lastfartyget Nueva Escroto hade dagen innan fartygets avgång deltagit i hembyns årliga skalbaggsfestivals* festiviteter, och hade under detta upptåg lyckats få med sig ett stort antal larver i kläderna. Larverna bidade under sjöresan sin tid och hann både kläckas till nya baggar och föröka sig i ännu ett led. När fartyget väl anlände i Sverige var lasten till hälften svartfärgad och hälften vit. När det uppdagades vem som var orsaken till det mycket proteinbertikade mjölet, stämde de svenska mjöltillverkarna den spanska spannmålsleverantören, varpå Ignazio Santos de La Brava hängdes på stadens allmänna torg.
*I den spanska hamnstaden Cadiz i landets sydvästra del, håller man varje försommar en speciell karneval/festival helt och hållet tillägnad alla områdets skalbaggar. Man klär ut sig till skalbaggar, lagar goda grytor på skalbaggar, trär skalbaggar på tråd och gör halsband av dem, badar i stora kar med skalbaggar (detta anses vara mycket bra för hyn och fertiliteten), samt fryser in skalbaggarana till en slags skalbaggs-glass (Helado del Escarcho).
Svart Mjölbagge. God i glass och senap.
Svartbaggen (Tenebrionidae) är en egen familj i ordningen skalbaggar. Inom familjen uppskattas ca 12-15000 arter finnas. Här ingår bland andra arterna Dödsbud (Blaps mortisaga) och Mjölbaggar (Tribolum destructor). Det råkar vara den sistnämda som är ämne för detta blogginlägg.
Den Svartbruna Mjölbaggen är en ca 5mm liten, avlång, mörkbrun skalbagge utan tatueringar, som trivs i varma, torra utrymmen, men kan överleva lite var som helst.
Sitt namn har den fått för att den gärna livnär sig på mjöl- och grynprodukter och ibland kan påträffas i sådana i hemmet. Har mjölbaggen väl kommit in i ett kök kan det vara mycket svårt att helt och hållet bli av med dem. Varje honbagge kan lägga hundratals ägg, vilka efter en kort tid kläcks till små, gula larver som efter hand blir fullvuxna baggar.
Mjölbaggen importerades på 1940- talet av misstag till sverige genom spannmålsprodukter från spanien.
Skepparen Ignazio Santos de La Brava på det spanska lastfartyget Nueva Escroto hade dagen innan fartygets avgång deltagit i hembyns årliga skalbaggsfestivals* festiviteter, och hade under detta upptåg lyckats få med sig ett stort antal larver i kläderna. Larverna bidade under sjöresan sin tid och hann både kläckas till nya baggar och föröka sig i ännu ett led. När fartyget väl anlände i Sverige var lasten till hälften svartfärgad och hälften vit. När det uppdagades vem som var orsaken till det mycket proteinbertikade mjölet, stämde de svenska mjöltillverkarna den spanska spannmålsleverantören, varpå Ignazio Santos de La Brava hängdes på stadens allmänna torg.
*I den spanska hamnstaden Cadiz i landets sydvästra del, håller man varje försommar en speciell karneval/festival helt och hållet tillägnad alla områdets skalbaggar. Man klär ut sig till skalbaggar, lagar goda grytor på skalbaggar, trär skalbaggar på tråd och gör halsband av dem, badar i stora kar med skalbaggar (detta anses vara mycket bra för hyn och fertiliteten), samt fryser in skalbaggarana till en slags skalbaggs-glass (Helado del Escarcho).
Svart Mjölbagge. God i glass och senap.
Slaget vid Dien Bien Phu
Mellan den 13 mars och den 7 maj 1954 hände något annorlunda i provinsen Dien Bien i Norra Vietnam.
Den Vietnamesiska befrielsearmén, Vietminh, inledde en belägring av sina kolonisatörer, Frankrike.
Dien Bien Phu var huvudstaden i provinsen, och var även platsen för ett krigsstrategiskt betydelsefullt flygfält.
Flygfältet, som låg mitt i Dien Bien's stora dalgång, blev snabbt ockuperat av Fransmännen.
Deras plan var att tvinga fram en uppgörelse med de vietnamesiska rebellerna, så man valde flygfältsområdet i dalen som plats för orkanögat i striden.
Fransmännen flög in sina förnödenheter (grodlår, escargot och blaskigt merlot) med det berömda planet Fairchild Boxcar.
Maten släpptes vid flygfältet och transporterades ut till garnisonerna via fula citroënbilar med dålig fjädring.
Den Vietnamesiska rebellstyrkan förstod också vikten av flygfältet, och skickade ut 50 000 soldater utplacerade i en ring runt dalgången.
Efter att ha skjutit ner i princip alla plan som flög in mot dalen, bombade och skjöt Vietminh mot flygplatsen.
Vietminh's ledare Ho Chi Minh 胡 志 明 ("Strävar-mot-upplysning Ho"), lär i en intervju av en besökande journalist ha tagit av sig sin hjälm,
vänt upp- och ner på den, pekat på kanten och sagt:
"Här uppe är vi, och där nere är de. Det kan ta ett tag, men de kommer inte ut."
Och just så blev det.
Vietminhstyrkan slog under natten den 6 maj till på flygbasen med en sprängladdning på 1 ton TNT i en hemlig tunnelgång direkt under flygbasen.
Sprängladdningen detonerade inte helt och hållet, men gjorde tillräcklig skada för att Fransmännens hopp skulle tryta till förbistring.
Efter att flygfältet och flygplanen blivit sönderbombade och förstörda kunde fransmännen inte få tag på förnödenheter, så de tvingades kapitulera.
Den 7 maj går nyheten om Nordvietnams befrielse ut till världen.
För första gången i världshistorien hade en koloniserad stat slagit sina kolonisatörer.
Och det tog bara 57 dagar.
Ra- Ra- Rasputin
Grigorij Jefimovitj Rasputin (Григóрий Ефимович Распýтин) föddes torsdagen den 22 januai 1869 i Pokrovskoje i Sibirien.
Han levde ett mycket intressant liv, och dog en ännu mer intressant död, men den kommer vi till senare.
Grigorijs mamma tyckte redan vid hans barndom att det var något speciellt med honom.
Visserligen kunde han varken läsa eller skriva, men hon ansåg att han hade speciella krafter som gjorde att han kunde bota sjuka. Han var ett stående partytrick för föräldrarna att dra fram när de var hembjudna någonstans. ("Har du ont i foten? kolla här!", också fick Grigorij gå fram och göra sin grej.)
Snart upptäckte han att denna förmåga var något han skulle kunna tjäna pengar på, så han reste riket runt och botade folk mot betalning. (liktornar- 5 rublier, impotens- 20.)
1905 kom han till moskva, där han snabbt blev populär bland societeten och blev kallad för helbrägdagörare, predikant, hypnotisör och mystiker. Sådana titlar imponerade på Tsaren, Nikolaj II, och framför allt på hans fru, Tsaritsan Alexandra von Hessen. Det sägs att Tsaritsan ibland stack med till bakrummet och lät sig "hypnotiseras" (bakifrån) av Rasputin. När Rasputin intalade Tsaren och tsaritsan att han kunde bota deras sons blödarsjuka, blev Nikolaj så övertygad att han lät Rasputin ta hand om och styra en stor del av riket.
Stackars Rasputin förstod inte att Tsaren hade råkat se sin hustrus och Rasputins så kallade "hypnossessioner", och därför hade tänkt ut en plan att döda honom. Tsar Nikolaj visste att folket var arga på societeten. Han hade fått hotbrev från ett arga aristokrater och sur studenter, vilket inte verkade båda gott. Att slänga över regeringsansvaret på Rasputin skulle göra ryggen fri för Nikolaj, och förmodligen öra att Rasputin blev föremål för mycket hat. (Man hatade kejsaren av princip. Det var bara så.)
Mycket riktigt kom aristokraterna den 30 december 1916 att under ledningen av Furst Jusupov försöka döda Rasputin.
De började smått. En söndag, vid kaffetid, serverades Rasputin ett fat med kakor som innehöll cyanid. Till deras förvåning dog han inte. Han hade under många år lidit av paranoia och hade druckit ett litet glas cyanid varje dag, för att immunisera kroppen mot giftet. När Jusupov & Co. såg att Rasputin fortfarande levde drog de fram pistolerna.
De sköt honom fyra gånger, och han verkade stendöd. Jusupov och hans polare gick sakteliga ut ur rummet, när Rasputin reste sig upp igen, helt återhämtad (tänk: matrix) och gav sig på Jusupov.
Jusupovs polare fäktade och slogs och lyckades till slut slå ner Rasputin, rulla in honom i en matta och släpa honom medvetslös mot floden Neva. Där rullade de ut honom ur mattan (mattor var dyra på den tiden) och slängde i honom. Eftersom floden vid den här tiden på året var frusen, hamnade Rasputin inte så mycket i vattnet som på det. De ville inte ha några bevismaterial liggande så pass synliga, så de blev tvungna att gå ner och slå hål på isen. Har du någon gång försökt att slå hål på en frusen rysk sjö? Om du har det, förmodar jag att du kollat isens hållbarhet bättre än vad Jusupov och grabbarna gjorde, för vad händer? Jo, i vildsinnet de byggt upp mot rasputins ovilja att dö, slog de lite för hårt genom isen. knäckande ljud hördes runtom dem, och innan någon visste ordet av hade tre av grabbarna plus rasputin fallit i.
Ett år senare hittades Rasputins kropp ett par kilometer ner längs floden.
Där har du ett praktexempel på hur coola ryska män är.
försök inte skjuta dem. försök inte förgifta dem. Försök inte dränka dem. Det gör dem bara mer förbannade.
Chuck Norris has nothing on Rasputin.
Han levde ett mycket intressant liv, och dog en ännu mer intressant död, men den kommer vi till senare.
Grigorijs mamma tyckte redan vid hans barndom att det var något speciellt med honom.
Visserligen kunde han varken läsa eller skriva, men hon ansåg att han hade speciella krafter som gjorde att han kunde bota sjuka. Han var ett stående partytrick för föräldrarna att dra fram när de var hembjudna någonstans. ("Har du ont i foten? kolla här!", också fick Grigorij gå fram och göra sin grej.)
Snart upptäckte han att denna förmåga var något han skulle kunna tjäna pengar på, så han reste riket runt och botade folk mot betalning. (liktornar- 5 rublier, impotens- 20.)
1905 kom han till moskva, där han snabbt blev populär bland societeten och blev kallad för helbrägdagörare, predikant, hypnotisör och mystiker. Sådana titlar imponerade på Tsaren, Nikolaj II, och framför allt på hans fru, Tsaritsan Alexandra von Hessen. Det sägs att Tsaritsan ibland stack med till bakrummet och lät sig "hypnotiseras" (bakifrån) av Rasputin. När Rasputin intalade Tsaren och tsaritsan att han kunde bota deras sons blödarsjuka, blev Nikolaj så övertygad att han lät Rasputin ta hand om och styra en stor del av riket.
Stackars Rasputin förstod inte att Tsaren hade råkat se sin hustrus och Rasputins så kallade "hypnossessioner", och därför hade tänkt ut en plan att döda honom. Tsar Nikolaj visste att folket var arga på societeten. Han hade fått hotbrev från ett arga aristokrater och sur studenter, vilket inte verkade båda gott. Att slänga över regeringsansvaret på Rasputin skulle göra ryggen fri för Nikolaj, och förmodligen öra att Rasputin blev föremål för mycket hat. (Man hatade kejsaren av princip. Det var bara så.)
Mycket riktigt kom aristokraterna den 30 december 1916 att under ledningen av Furst Jusupov försöka döda Rasputin.
De började smått. En söndag, vid kaffetid, serverades Rasputin ett fat med kakor som innehöll cyanid. Till deras förvåning dog han inte. Han hade under många år lidit av paranoia och hade druckit ett litet glas cyanid varje dag, för att immunisera kroppen mot giftet. När Jusupov & Co. såg att Rasputin fortfarande levde drog de fram pistolerna.
De sköt honom fyra gånger, och han verkade stendöd. Jusupov och hans polare gick sakteliga ut ur rummet, när Rasputin reste sig upp igen, helt återhämtad (tänk: matrix) och gav sig på Jusupov.
Jusupovs polare fäktade och slogs och lyckades till slut slå ner Rasputin, rulla in honom i en matta och släpa honom medvetslös mot floden Neva. Där rullade de ut honom ur mattan (mattor var dyra på den tiden) och slängde i honom. Eftersom floden vid den här tiden på året var frusen, hamnade Rasputin inte så mycket i vattnet som på det. De ville inte ha några bevismaterial liggande så pass synliga, så de blev tvungna att gå ner och slå hål på isen. Har du någon gång försökt att slå hål på en frusen rysk sjö? Om du har det, förmodar jag att du kollat isens hållbarhet bättre än vad Jusupov och grabbarna gjorde, för vad händer? Jo, i vildsinnet de byggt upp mot rasputins ovilja att dö, slog de lite för hårt genom isen. knäckande ljud hördes runtom dem, och innan någon visste ordet av hade tre av grabbarna plus rasputin fallit i.
Ett år senare hittades Rasputins kropp ett par kilometer ner längs floden.
Där har du ett praktexempel på hur coola ryska män är.
försök inte skjuta dem. försök inte förgifta dem. Försök inte dränka dem. Det gör dem bara mer förbannade.
Chuck Norris has nothing on Rasputin.
Dadaismen
Ordet Dadaism låter lite som en blandning av babyjollrande och höstflicke-snack, båda fullkomligt onödiga former av uttryckssätt. Personligen föredrar jag när folk talar teckenspråk med mig. Jag förstår det inte så bra, så om de skäller ut mig behöver jag inte engagera mig så mycket, utan kan enkelt ignorera dem.
Jaja, tillbaks till ämnet, herr Holm, om jag får be, som min inre röst sade med rosslig röst. Jag nynnade vidare på "Dreadlock Holiday" och ignorerade honom tills låten var "slut".
I alla fall...
Dadaismen, eller Dada, var en konstinriktning som var som störst från ca 1916 till tidigt 1920- tal. Den uppstod i Tyskland i samband med att ett gäng sköna grabbar (Hans Arp, Hugo Ball, Richard Huesenbeck och Tristan Tzara samlades på en något flummig nattklubb i Zürich vid namn Cabaret Voltaire. Man snackade skit, rökte opium, gjorde utförliga experiment med diverse kroppsvätskor och drack kaffe. Det kom liksom självklart att någonting stort och revolutionerande skulle födas ur det här. Man började mötas under allt konstigare, flummigare, högljudare (opium försämrar hörselorganen), och kaotiskare premisser. Teckningar, målningar och skulpturer som sägs återspegla tiden gör den inte tillnärmelsevis någon rättvisa.
Ur dessa vildsinta, bullriga och jobbiga (men något sexiga...) möten föddes idéer som influerade sådana legender som Walter Mehring , Max Ernst och Jacques Rigaut, vilka slängde ur sig formligen omöjligt nyskapande idéer.
Eller ta Marcel Duchamp som exempel. Riktigt schysst snubbe. Förutom att vara en otroligt häftig och inflytelserik konstär, var han också fransk mästare i schack. Hans speciella teknik och spelstil uttryckte sig mest i att skrämma motståndaren att ge upp genom att grimasera åt honom, snyta sig i motspelarens skjorta och pissa honom i ansiktet. När de internationella schackreglerna ett par år senare änrades, blev hans spelstil inte längre tillåten, och han slutade.
Ett av hans beryktade konstverk "Étant données: 1. La Chute d'eau/2. Le Gaz d'éclairage", bestod av en tredimnensionell samling material som skulle betraktas genom två titthål i ett gammalt spanskt trägolv. Det man såg var en naken kvinna framför ett soligt landskap och ett vattenfall. Som om detta inte låter flummigt nog, gjorde Marcel detta konstverk under en tid då de flesta trodde att han hade slutat med konst och börjat med schack i stället. Han var mycket hemlighetsfull av sig, och avslöjade sällan titlarna på sina konstverk. Ett flertal av hans franska verk i serien "Les Énfants du l´ Jour de Mérde" gick obetitlade ända fram till 1952, då någon fick för sig att damma av ramarna, varpå titlarna visade sig, inbrända i fernissan.
Hans beryktade konstverk "Mile of string" som gjordes på plats på ett konstmuseum i New York, bestod av en hel engelsk mile vitt snöre som var fäst på så vis att det liknade en massa gigantiska spindelnät. Trådarnas mening var att hålla en på avstånd från konstverken som hängde på väggarna. Han arrangerade sedan för ett gäng små barn att spela boll inne i konsthallen, så att det skulle göra det ännu svårare att beskåda konstverken. Låter det häftigt? Då kanske du tycker att det är kul att känna till att Andre Breton, Duchamps medhjälpare och kollega, år 1943 gjorde en exakt kopia på New Yorks konsthall i Paris, drog upp exakta kopior på konstverken som var på väggarna, och drog upp en exakt kopia på snörupphängningen i taket och på väggarna. Allt detta upp- och- ner!
Ahh... så vackert...
Eller vad sägs om Salvador Dalí? Ehm, vänta lite nu, säger du. Dalí var inte dadaist, han var surrealist. Rätt, säger jag, men jag hävdar att surrealismens uttryckta konstformer influeras av såväl absurdismen, automatismen och dadaismen. Dessutom blomstrade dadaismen under samma tidsperiod som surrealismen. I vilket fall som helst gjorde han en hel del coola grejor. Vad sägs om en fyra meter hög hund med tändstickssmala ben och utdragbara lådor i magen, helt i järn? Eller ett två meter högt träkors, flytandes upp- och- ner i en glasbassäng full med urin? Hur coolt låter inte det där?
Sådär. Nu vet du lite om Dadaismen.
Marcel Duchamp. Vilket Geni.
Jaja, tillbaks till ämnet, herr Holm, om jag får be, som min inre röst sade med rosslig röst. Jag nynnade vidare på "Dreadlock Holiday" och ignorerade honom tills låten var "slut".
I alla fall...
Dadaismen, eller Dada, var en konstinriktning som var som störst från ca 1916 till tidigt 1920- tal. Den uppstod i Tyskland i samband med att ett gäng sköna grabbar (Hans Arp, Hugo Ball, Richard Huesenbeck och Tristan Tzara samlades på en något flummig nattklubb i Zürich vid namn Cabaret Voltaire. Man snackade skit, rökte opium, gjorde utförliga experiment med diverse kroppsvätskor och drack kaffe. Det kom liksom självklart att någonting stort och revolutionerande skulle födas ur det här. Man började mötas under allt konstigare, flummigare, högljudare (opium försämrar hörselorganen), och kaotiskare premisser. Teckningar, målningar och skulpturer som sägs återspegla tiden gör den inte tillnärmelsevis någon rättvisa.
Ur dessa vildsinta, bullriga och jobbiga (men något sexiga...) möten föddes idéer som influerade sådana legender som Walter Mehring , Max Ernst och Jacques Rigaut, vilka slängde ur sig formligen omöjligt nyskapande idéer.
Eller ta Marcel Duchamp som exempel. Riktigt schysst snubbe. Förutom att vara en otroligt häftig och inflytelserik konstär, var han också fransk mästare i schack. Hans speciella teknik och spelstil uttryckte sig mest i att skrämma motståndaren att ge upp genom att grimasera åt honom, snyta sig i motspelarens skjorta och pissa honom i ansiktet. När de internationella schackreglerna ett par år senare änrades, blev hans spelstil inte längre tillåten, och han slutade.
Ett av hans beryktade konstverk "Étant données: 1. La Chute d'eau/2. Le Gaz d'éclairage", bestod av en tredimnensionell samling material som skulle betraktas genom två titthål i ett gammalt spanskt trägolv. Det man såg var en naken kvinna framför ett soligt landskap och ett vattenfall. Som om detta inte låter flummigt nog, gjorde Marcel detta konstverk under en tid då de flesta trodde att han hade slutat med konst och börjat med schack i stället. Han var mycket hemlighetsfull av sig, och avslöjade sällan titlarna på sina konstverk. Ett flertal av hans franska verk i serien "Les Énfants du l´ Jour de Mérde" gick obetitlade ända fram till 1952, då någon fick för sig att damma av ramarna, varpå titlarna visade sig, inbrända i fernissan.
Hans beryktade konstverk "Mile of string" som gjordes på plats på ett konstmuseum i New York, bestod av en hel engelsk mile vitt snöre som var fäst på så vis att det liknade en massa gigantiska spindelnät. Trådarnas mening var att hålla en på avstånd från konstverken som hängde på väggarna. Han arrangerade sedan för ett gäng små barn att spela boll inne i konsthallen, så att det skulle göra det ännu svårare att beskåda konstverken. Låter det häftigt? Då kanske du tycker att det är kul att känna till att Andre Breton, Duchamps medhjälpare och kollega, år 1943 gjorde en exakt kopia på New Yorks konsthall i Paris, drog upp exakta kopior på konstverken som var på väggarna, och drog upp en exakt kopia på snörupphängningen i taket och på väggarna. Allt detta upp- och- ner!
Ahh... så vackert...
Eller vad sägs om Salvador Dalí? Ehm, vänta lite nu, säger du. Dalí var inte dadaist, han var surrealist. Rätt, säger jag, men jag hävdar att surrealismens uttryckta konstformer influeras av såväl absurdismen, automatismen och dadaismen. Dessutom blomstrade dadaismen under samma tidsperiod som surrealismen. I vilket fall som helst gjorde han en hel del coola grejor. Vad sägs om en fyra meter hög hund med tändstickssmala ben och utdragbara lådor i magen, helt i järn? Eller ett två meter högt träkors, flytandes upp- och- ner i en glasbassäng full med urin? Hur coolt låter inte det där?
Sådär. Nu vet du lite om Dadaismen.
Marcel Duchamp. Vilket Geni.
Skånes historia. Det viktigaste.
Ahh... Skåneland. Det till synes plattaste av våra landskap. Den bördiga delen av sverige. Härifrån kommer legender som Peps persson, Timbuktu, Jesper Aspegren och Tina Nordström. Kanske inte riktigt legender, men de är i alla fall mer än Dalarna och Västmanland kan erbjuda.
Nåja, vad skulle detta handla om nu egentligen? Just det, skånes historia.
Jag börjar tidigt:
År 986 dog den dansk- skånske kung Harald Blåtand genom en pil i rumpan, avlossad av en storman vid namn Palnetoke. Blåtand (sedermera blårumpa) lämnade sitt rike efter sig åt sin son, Sven Tveskägg, gift med Gunhild av Venden, som han senare kom at lämna för den sexiga Sigrid Storråda, dotter till Skogul- Toste. Coola namn på coola människor, eller hur? Jag menar, hur cool hade inte du varit om din mamma döpt dig till Skogul- Toste? Just det.
År 1000 organiserar Sven och hans polare Olof Skötkonung och bröderna Erik och Svein Jarl en kupp. De överfaller normmannen Olav Tryggvasons flotta vid Svolder, dödar Olav och snor Norge, som de delar upp mellan sig. Sluga grabbar.
År 1014 Dör Sven Tveskägg i Gainsborough i England. Han ligger dock begravd i Roskilde i Danmark, eftersom någon hade sagt att han tyckte om att resa. Man lämnade hans ena skägg i en grav i York, och lät det andra skägget följa med honom hem till Danmark.
Vid Svens död efterlämnades hans rike till sonen, Harald II. Harald åstadkom egentligen ingenting under sitt liv, inte ens ett par ungar kunde han yngla av sig. Men hans bror, Knut den Store (efter hans ögonbryn), erövrade England på kort tid. På två år hann han bli hela Englands kung, och när hans tråkige bror dör år 1018, blir Knut kung även i Danmark. Knut får en son (och en dotter, Estrid, men historien är manschauvinistisk) vid namn Hardeknut (efter en utväxt på hans rygg), som senare blir Danmarks kung.
År 1026 dödar Knut Ulf Jarl, hans systers man, tvingar deras son at fly till Sverige, och slipar på sin plan att avsluta sitt härtåg i norra Europa. Exakt vad han kom fram till lär vi aldrig få reda på, men år 1028 efter härskar Knut över Danmark, England, Norge och en del av sverige. Den svenska delen väjer han att kalla Skåne, efter en trevlig sorts sprit han drack i danmark.
Knut dör p.g.a. ett hål i huvudet i Shaftesbury i England år 1035. Hans ögonbryn skickas hem till hans son Hardeknut som ett tecken på att han nu har hand om tronen. Tyvärr splittras riket i flera delar och Hardeknut får bara behålla Danmark. Han snor dock åt sig England senare genom att avrätta sin halvbror, Kung Harald Harefod (ung. "Har- tass"). Hardeknut dör av hjärtfel på ett bröllopp (Mark och Jonas), år 1042. Norges kung Magnus tar snabbt över tronen.
År 1070 Märks platsen till var Öresund skall ligga ut. Man planerar även att en bro skall byggas här, men har inga pengar till att förverkliga ide´n.
År 1658 Infaller freden i Roskilde, skåne blir svenskt. Exakt varför vet ingen.
Eller så vet de det, men vill inte tala om det för mig.
Eller så försöker de tala om det för mig, men jag lyssnar inte.
Välj själv.
Nu är skåne i alla fall svenskt och skåningarna drar glatt fram med sina rullebörar fulla med spittekagor och sillamaudor till pågarna på gärdet.
Alla är nöjda och glada. Och skånska. Och svenska.
Skånetrafikens bussar. De kan vi bland annat tacka Knut den Store för.
Nåja, vad skulle detta handla om nu egentligen? Just det, skånes historia.
Jag börjar tidigt:
År 986 dog den dansk- skånske kung Harald Blåtand genom en pil i rumpan, avlossad av en storman vid namn Palnetoke. Blåtand (sedermera blårumpa) lämnade sitt rike efter sig åt sin son, Sven Tveskägg, gift med Gunhild av Venden, som han senare kom at lämna för den sexiga Sigrid Storråda, dotter till Skogul- Toste. Coola namn på coola människor, eller hur? Jag menar, hur cool hade inte du varit om din mamma döpt dig till Skogul- Toste? Just det.
År 1000 organiserar Sven och hans polare Olof Skötkonung och bröderna Erik och Svein Jarl en kupp. De överfaller normmannen Olav Tryggvasons flotta vid Svolder, dödar Olav och snor Norge, som de delar upp mellan sig. Sluga grabbar.
År 1014 Dör Sven Tveskägg i Gainsborough i England. Han ligger dock begravd i Roskilde i Danmark, eftersom någon hade sagt att han tyckte om att resa. Man lämnade hans ena skägg i en grav i York, och lät det andra skägget följa med honom hem till Danmark.
Vid Svens död efterlämnades hans rike till sonen, Harald II. Harald åstadkom egentligen ingenting under sitt liv, inte ens ett par ungar kunde han yngla av sig. Men hans bror, Knut den Store (efter hans ögonbryn), erövrade England på kort tid. På två år hann han bli hela Englands kung, och när hans tråkige bror dör år 1018, blir Knut kung även i Danmark. Knut får en son (och en dotter, Estrid, men historien är manschauvinistisk) vid namn Hardeknut (efter en utväxt på hans rygg), som senare blir Danmarks kung.
År 1026 dödar Knut Ulf Jarl, hans systers man, tvingar deras son at fly till Sverige, och slipar på sin plan att avsluta sitt härtåg i norra Europa. Exakt vad han kom fram till lär vi aldrig få reda på, men år 1028 efter härskar Knut över Danmark, England, Norge och en del av sverige. Den svenska delen väjer han att kalla Skåne, efter en trevlig sorts sprit han drack i danmark.
Knut dör p.g.a. ett hål i huvudet i Shaftesbury i England år 1035. Hans ögonbryn skickas hem till hans son Hardeknut som ett tecken på att han nu har hand om tronen. Tyvärr splittras riket i flera delar och Hardeknut får bara behålla Danmark. Han snor dock åt sig England senare genom att avrätta sin halvbror, Kung Harald Harefod (ung. "Har- tass"). Hardeknut dör av hjärtfel på ett bröllopp (Mark och Jonas), år 1042. Norges kung Magnus tar snabbt över tronen.
År 1070 Märks platsen till var Öresund skall ligga ut. Man planerar även att en bro skall byggas här, men har inga pengar till att förverkliga ide´n.
År 1658 Infaller freden i Roskilde, skåne blir svenskt. Exakt varför vet ingen.
Eller så vet de det, men vill inte tala om det för mig.
Eller så försöker de tala om det för mig, men jag lyssnar inte.
Välj själv.
Nu är skåne i alla fall svenskt och skåningarna drar glatt fram med sina rullebörar fulla med spittekagor och sillamaudor till pågarna på gärdet.
Alla är nöjda och glada. Och skånska. Och svenska.
Skånetrafikens bussar. De kan vi bland annat tacka Knut den Store för.
Framtiden.
Vad håller framtiden i sitt sköte?
Det är 2007 nu och vi har fortfarande inte sett några flygande bilar.
När kommer alla människor i coola, exakt likadana, vita uniformer att gå omkring och erövra vad som är kvar av den sönderskjutna världen?
När får vi se Pluto Nash boxas med tvehövdade, fjälliga marsianer på månen?
När kommer den där snygga tjejen från Femte Elementet att visa sig vara... det femte elementet?
Om vi förutsätter att alla science- fiction- filmer jag sett är sanna, innebär detta att:
Men, tja. Vi får väl se...
Futurama. So green. So very green.
Det är 2007 nu och vi har fortfarande inte sett några flygande bilar.
När kommer alla människor i coola, exakt likadana, vita uniformer att gå omkring och erövra vad som är kvar av den sönderskjutna världen?
När får vi se Pluto Nash boxas med tvehövdade, fjälliga marsianer på månen?
När kommer den där snygga tjejen från Femte Elementet att visa sig vara... det femte elementet?
Om vi förutsätter att alla science- fiction- filmer jag sett är sanna, innebär detta att:
- Om tre år (2010) kommer rymdskeppet U.S.S. Discovery att få problem på vägen till jupiter, då HAL (skeppets superdator) löper amok och dödar astronauterna.
- Runt 2020 kommer företaget Umbrella Corp att skapa ett immunodegenerativt resistent virus kallat "T- virus". Viruset får den smittade att fortsätta leva även efter klinisk hjärndödhet, vilket resulterar i s.k. Zombie- beteende.
- År 2022 kommer Thorn och Sol Roth att upptäcka att matprodukten Soylent Green består av människokött.
- Runt 2030 kommer en robot som liknar Robin Williams väldigt mycket att vilja bli människa. Han lyckas inte med det förrän han är 200 år gammal, och då dör han. Smart move there, idiot...
- År 2035 kommer Will Sm... eh, jag menar Del Spooner, köpa ett par Converse- skor (årsmodell 2004) och springa omkring och stoppa robotar från att ta över världen.
- År 2151 kommer det första skeppet att nå Warphastighet 5 (Starship Enterprise) att lyfta från jorden och påbörja upptäckandet av nya civilisationer såsom Klingoner, Andorier och Romulanier. Det hela kommer bli loggat i en s.k. "Kaptenslogg" med datumstämpel.
- Ca år 2164 kommer Dalekerna (eller hur man nu pluraliserar the Daleks på svenska) att invadera Jorden. Doctor Who försöker rädda oss.
- År 2179 kommer Ellen Ripley bli upphittad i rymden efter att ha flutit planlöst omkring i 57 år. Hon kommer sen försöka rädda rymdkolonin LV-426 från de mordiska, parasiterande rymdvarelserna som bosatt sig i kolonisatörernas magar. Hur det går vet jag inte riktigt. Jag somnar alltid i mitten av filmen.
- Runt år 2199 kommer en (Svensk?) man vid namn Thomas Anderson (även kallad Neo), att lära sig utnyttja programvaran i beteendematrisen hos mainframe- datorerna som styr de lyckligt omedvetna människorna till sin fördel. (Lång mening? Japp. Lev med det.) Han får hjälp av sina solglasögonsbärande, läderfetisch- kompisar Trinity, Morpheus och Tank, som alla befinner sig på samma skepp, Nebukadnessar. Ett år senare kommer Neo dö i vad som kommer se ut som en dålig uppföljare i en annars rätt så bra film.
- År 2256 kommer en kvinna vid namn Leeloo (jag fick kolla upp det...), få hjälp av ex- militären (nuvarande taxichauffören) Korben Dallas att rädda solsystemet undan total utplåning. "Grönt" kommer att vara inneuttrycket, och folk kommer digga techno-opera, sjungen av blåa bläckfiskmonster med schyssta bröst. Just det. Chris Tucker har något med det hela att göra också, men jag förstod aldrig riktigt vad. Den filmatiserade profetian verkade oklar på den punkten.
- 2999 kommer Philip J Fry vakna upp ur kryogenisk sömn i Nya New York. Han tar anställning på en budfirma, där han bland andra träffar Leela- en cyklop, Dr. John Zoidberg- en hummer i människostorlek, samt Bender Bending Rodriguez- en cigarrökande alkoholist-robot. De räddar inte världen. Det är inte lönt.
Men, tja. Vi får väl se...
Futurama. So green. So very green.
Hur myter blir till, del II
A- brunnar
Det är en solig dag i maj år 1975. Vietnamkriget tog slut för en månad sen, och folk är lyckliga och glada.
Tom, en kille på 14 år går på trottoaren i en nästan dansande rytm. Hade detta utspelat sig på 2000- talet hade man kallat Toms gångstil för "kicker"- stil, men det bryr sig inte tom om. Inte nu i alla fall. Om en sisådär 20 år kommer han se någon annan komma gåendes mot honom på samma sätt och tycka att han verkar dum i huvet, men det vet han som sagt ingenting om just nu.
Just nu är han bara lycklig. Allt har gått hans väg denna veckan. Det är fredag och han älskar fredagar. Han formligen skuttar nerför gatan och svänger med sin röda ryggsäck som han håller i handen.
Han ser ner mot trottoaren och ler finurligt.
Brunnslocken somm kantar en bit av trottoaren verkar perfekta att hoppa mellan.
Han ställer sig på en av dem och spjärnar med hela kroppen som en katt och tar sats mot nästa brunn. Självklart lyckas han med hoppet, brunnarna sitter bara ca 1 meter från varann.
Han hoppar från den ena till den andra, snabbare och snabbare, och kommer till slut till den sista.
En A- brunn.
"A som i Avlopp", tänker han.
Han går vidare mot övergångsstället borta vid kröken.
"A som i Aceton", tänker han.
"K- brunn, vad står det för? Kärlek?"
Skuttar lite.
"A som i Algeriet."
Han trycker på knappen för att få den röda gubben grön.
"A som i Amerika."
Det blir grönt.
"A som i Avbruten kärlek", tänker han. "Shit, det måste betyda otur."
Plötsligt hör han ett högt däckskri bakifrån sig. En bil som kör på fel sida av vägen kommer rakt mot honom i mycket hög hastighet.
Föraren tutar och försöker svänga undan trottoaren, men kör upp på den i stället, över brunnarna, mot övergångsstället, mot Tom.
Pang!
Det blir alldeles tyst. Inte ett fågelkvitter, inte ett ljud från trafiken, inget buller, ingen vind, ingenting.
Ett svagt pipande ljud börjar träda fram i bakgrunden och Tom känner hur det bultar i skallen.
Han tittar upp och ser hur en äldre man böjer sig ner över honom.
Mannen rör på läpparna, men det hörs ingenting.
Han koncentrerar sig och börjar höra ett svagt eko, "...av..ulans?... adad?"
"Va?", frågar han.
"Är du skadad?", säger mannen. "Ska jag ringa ambulans? "
"A som i Ambulans", säger Tom.
Det är en solig dag i maj år 1975. Vietnamkriget tog slut för en månad sen, och folk är lyckliga och glada.
Tom, en kille på 14 år går på trottoaren i en nästan dansande rytm. Hade detta utspelat sig på 2000- talet hade man kallat Toms gångstil för "kicker"- stil, men det bryr sig inte tom om. Inte nu i alla fall. Om en sisådär 20 år kommer han se någon annan komma gåendes mot honom på samma sätt och tycka att han verkar dum i huvet, men det vet han som sagt ingenting om just nu.
Just nu är han bara lycklig. Allt har gått hans väg denna veckan. Det är fredag och han älskar fredagar. Han formligen skuttar nerför gatan och svänger med sin röda ryggsäck som han håller i handen.
Han ser ner mot trottoaren och ler finurligt.
Brunnslocken somm kantar en bit av trottoaren verkar perfekta att hoppa mellan.
Han ställer sig på en av dem och spjärnar med hela kroppen som en katt och tar sats mot nästa brunn. Självklart lyckas han med hoppet, brunnarna sitter bara ca 1 meter från varann.
Han hoppar från den ena till den andra, snabbare och snabbare, och kommer till slut till den sista.
En A- brunn.
"A som i Avlopp", tänker han.
Han går vidare mot övergångsstället borta vid kröken.
"A som i Aceton", tänker han.
"K- brunn, vad står det för? Kärlek?"
Skuttar lite.
"A som i Algeriet."
Han trycker på knappen för att få den röda gubben grön.
"A som i Amerika."
Det blir grönt.
"A som i Avbruten kärlek", tänker han. "Shit, det måste betyda otur."
Plötsligt hör han ett högt däckskri bakifrån sig. En bil som kör på fel sida av vägen kommer rakt mot honom i mycket hög hastighet.
Föraren tutar och försöker svänga undan trottoaren, men kör upp på den i stället, över brunnarna, mot övergångsstället, mot Tom.
Pang!
Det blir alldeles tyst. Inte ett fågelkvitter, inte ett ljud från trafiken, inget buller, ingen vind, ingenting.
Ett svagt pipande ljud börjar träda fram i bakgrunden och Tom känner hur det bultar i skallen.
Han tittar upp och ser hur en äldre man böjer sig ner över honom.
Mannen rör på läpparna, men det hörs ingenting.
Han koncentrerar sig och börjar höra ett svagt eko, "...av..ulans?... adad?"
"Va?", frågar han.
"Är du skadad?", säger mannen. "Ska jag ringa ambulans? "
"A som i Ambulans", säger Tom.
Gustav Vasa
G-type
Gustav Vasa, Sveriges konung under åren 1523- 1560, hette egentligen Eriksson i efternamn, men var en smula pretentiös, och gjorde en "E- type" (byta namnet Eriksson till något annat).
Han blev bland annat känd för att vara mannen som införde coola skägg i Sverige. Att han bar basker var bara en bonus.
Det sägs att herr Vasa led av extrem rädsla för vatten. Han drack aldrig något, utan fick i sig vätska genom att ständigt tugga på morötter. Många har hävdat att detta var anledningen till att han hade väldigt rött hår, röda ögon och rödaktig hy.
Gustav myntade det välkända ordspråket; en fågel i handen är bättre än en likadan fågel i skon. Uttrycket ändrades med tiden för att passa där det behövdes mest, nära en skog. Att Gurra efter detta ansågs en smula konstig, var nog inte helt oväntat. (Det kan vara därför som han började bära basker, men vem vet?)
Stockholm. Röd vätska.
En annan cool grej med Gurra V är att han var med om Stockholms Blodbad. Okej, han gömde sig under hela tiden (och i Dalarna dessutom), men han var i alla fall mer deltagande än du och jag, eller hur? Hur många blodbad i Stockholmstrakten har du varit med om? (Note to self: Ignorera tanke på reklampelare med text: "Har ditt barn blodbadat i stockholm än?")
Det där skeppet...
Åh, Ja, Regalskeppet Vasa. Nepp, Gurra hade inget med det att göra.
Inte ens namnet. Vasa betyder tydligen Sädeskärve (Vase), vilket var symbolen för den dåvarande kungens (Karl XII) vapen. Hade Kalle dussin tyckt blåbär varit snyggare än vete på sköldar, hade vi bärgat "Regalskeppet blåbäret" i stället.
Okej då, Gustav Vasa hade kanske ett liitet finger med i spelet trots allt. Gustav Vasa förutsåg att Sverige skulle kriga mycket i framtiden, så han beordrade sitt folk att plantera mycket skog, att göra krigsskepp av. Vissa av träden som han planterade var med i skeppet, så på så vis var han det också. Kanske var det de där träden som gjorde att skeppet sjönk, vem vet? Kul att spekulera i alla fall...
1000- lapp.
Gustav står framför en stad som firar kinesiskt nyår.
Det är därför det är fyrverkerier i bilden.
Regalskeppet Vasa,
eller Blåbäret, som det också skulle kunna kallas.
Gustav Vasa, Sveriges konung under åren 1523- 1560, hette egentligen Eriksson i efternamn, men var en smula pretentiös, och gjorde en "E- type" (byta namnet Eriksson till något annat).
Han blev bland annat känd för att vara mannen som införde coola skägg i Sverige. Att han bar basker var bara en bonus.
Det sägs att herr Vasa led av extrem rädsla för vatten. Han drack aldrig något, utan fick i sig vätska genom att ständigt tugga på morötter. Många har hävdat att detta var anledningen till att han hade väldigt rött hår, röda ögon och rödaktig hy.
Gustav myntade det välkända ordspråket; en fågel i handen är bättre än en likadan fågel i skon. Uttrycket ändrades med tiden för att passa där det behövdes mest, nära en skog. Att Gurra efter detta ansågs en smula konstig, var nog inte helt oväntat. (Det kan vara därför som han började bära basker, men vem vet?)
Stockholm. Röd vätska.
En annan cool grej med Gurra V är att han var med om Stockholms Blodbad. Okej, han gömde sig under hela tiden (och i Dalarna dessutom), men han var i alla fall mer deltagande än du och jag, eller hur? Hur många blodbad i Stockholmstrakten har du varit med om? (Note to self: Ignorera tanke på reklampelare med text: "Har ditt barn blodbadat i stockholm än?")
Det där skeppet...
Åh, Ja, Regalskeppet Vasa. Nepp, Gurra hade inget med det att göra.
Inte ens namnet. Vasa betyder tydligen Sädeskärve (Vase), vilket var symbolen för den dåvarande kungens (Karl XII) vapen. Hade Kalle dussin tyckt blåbär varit snyggare än vete på sköldar, hade vi bärgat "Regalskeppet blåbäret" i stället.
Okej då, Gustav Vasa hade kanske ett liitet finger med i spelet trots allt. Gustav Vasa förutsåg att Sverige skulle kriga mycket i framtiden, så han beordrade sitt folk att plantera mycket skog, att göra krigsskepp av. Vissa av träden som han planterade var med i skeppet, så på så vis var han det också. Kanske var det de där träden som gjorde att skeppet sjönk, vem vet? Kul att spekulera i alla fall...
1000- lapp.
Gustav står framför en stad som firar kinesiskt nyår.
Det är därför det är fyrverkerier i bilden.
Regalskeppet Vasa,
eller Blåbäret, som det också skulle kunna kallas.
Hur myter blir till, del I
För att underhålla mig själv och självklart dig, kära trogna läsare, bestämde jag mig för att införa denna nya kategori krönikor här på bloggen. Håll till godo.
Myt 1. "Mat och bad"
Dr. Aron Hjielmenbrandt sitter vid det vita uppfällningsbara träbordet med sin famlj på terrassen. Det är fint väder ute denna juliförmiddag år 1904, och sjön borta vid hagen lockar att bada i. Pappa Aron uppmanar sina båda söner att äta upp maten de tagit upp. "Det finns faktiskt barn i Afrika som gladeligen skulle uppskattat att få smaka", säger han, men förstår inte varför. (Anledningen till att han är förvirrad är att folk på denna tid inte riktigt visste om att man skulle bry sig om barn i Afrika än.)
"Skicka maten till dem då", svarar den ena av pojkarna snutigt.
"Ja, jag tänker i alla fall inte äta mer. Jag är mätt nu.", instämmer den andre av bröderna, som inte heller lärt sig veta hut (enligt Aron själv).
"Ni går inte ifrån bordet förrän ni har ätit upp!", kontrar dr. Hjielmenbrandt med.
Omedelbara gråtanden uppstår och hustrun Julia tröstar och menar vädjande åt sin man att barnen "faktiskt har ätit rätt mycket", och att de har lärt sig sin läxa.
När Aron därpå motvilligt ger med sig, ser han framför sig hur hans golfpolare skrattar åt honom och hans dåligt uppfostrade familj. Han vänder sig om mot sina söner som redan hunnit slänga in tallrikarna i köket och nu är på väg mot sjön.
"Inget badande efter maten!", skriker han mot dem.
"Vad sade du, pappa?", skriker de tillbaka.
"Inget badande efter maten!"
"Va?! Varför det?"
"Ni kan få kramp. Man kan dö."
Julia vänder sig snabbt mot Aron och ser förskräckt ut. "Va? kan man dö?", utbrister hon.
Aron vet ite riktigt vad han ska säga. Han tänker ett tag, och säger sedan: "Lita på mig. Jag är ju faktiskt doktor."
Romerskt Bad. Grön karamellfärg.
Myt 1. "Mat och bad"
Dr. Aron Hjielmenbrandt sitter vid det vita uppfällningsbara träbordet med sin famlj på terrassen. Det är fint väder ute denna juliförmiddag år 1904, och sjön borta vid hagen lockar att bada i. Pappa Aron uppmanar sina båda söner att äta upp maten de tagit upp. "Det finns faktiskt barn i Afrika som gladeligen skulle uppskattat att få smaka", säger han, men förstår inte varför. (Anledningen till att han är förvirrad är att folk på denna tid inte riktigt visste om att man skulle bry sig om barn i Afrika än.)
"Skicka maten till dem då", svarar den ena av pojkarna snutigt.
"Ja, jag tänker i alla fall inte äta mer. Jag är mätt nu.", instämmer den andre av bröderna, som inte heller lärt sig veta hut (enligt Aron själv).
"Ni går inte ifrån bordet förrän ni har ätit upp!", kontrar dr. Hjielmenbrandt med.
Omedelbara gråtanden uppstår och hustrun Julia tröstar och menar vädjande åt sin man att barnen "faktiskt har ätit rätt mycket", och att de har lärt sig sin läxa.
När Aron därpå motvilligt ger med sig, ser han framför sig hur hans golfpolare skrattar åt honom och hans dåligt uppfostrade familj. Han vänder sig om mot sina söner som redan hunnit slänga in tallrikarna i köket och nu är på väg mot sjön.
"Inget badande efter maten!", skriker han mot dem.
"Vad sade du, pappa?", skriker de tillbaka.
"Inget badande efter maten!"
"Va?! Varför det?"
"Ni kan få kramp. Man kan dö."
Julia vänder sig snabbt mot Aron och ser förskräckt ut. "Va? kan man dö?", utbrister hon.
Aron vet ite riktigt vad han ska säga. Han tänker ett tag, och säger sedan: "Lita på mig. Jag är ju faktiskt doktor."
Romerskt Bad. Grön karamellfärg.
Fråga: Vad använder du levern till?
Svar:
Men kom igen, det vet du väl? Man gör sån't där krämigt kladd som man har på mackan om man inte är vegetarian. Leverpastej. Skitgott, tycker jag personligen. Inte du? Synd om dig.
Okej, jag förstår. Just det där svaret blev du inte så mycket klokare på...
Du menar vad man använder den till när den är inuti kroppen, visst?
Okej, så här funkar det:
1. Levern producerar galla. Inte gott. Rekommenderas ej för barn under 10. Inte för någon annan heller, för den delen. Det är en grön, illaluktande alkalie som lagras i gallblåsan och utsöndras i tolvfingertarmen för att underlätta matsmältningen. Men okej, jag är inte den som är den. Med lite soya till kan den nog vara helt okej.
2. Levern lagrar en massa saker som vi behöver. Det den lagrar mest av är glykogen, en omvandlad form av glykos (socker), vilket är vad kroppen använder för att utvinna energi ur väldigt enkelt. Den lagrar även vissa viktiga proteiner, fetter och vitaminer (bl.a. A-vitamin och B12), så att den kan skicka ut det till blodet på enklast möjliga sätt när det är behov för det. Levern aktiverar även en del vitaminer och hormoner till en mer aktiv form, som gör kroppen lättare att ta hand om. Mmm... vitaminer...
3. Levern renar blodet. Okej, inte riktigt så enkelt är det, men jag får förklara det på det här viset för dig. Jag menar, du trodde ju att man bara använde levern till att göra mat av nyss. Bäst att prata sakta...
De flesta gifter som förekommer i blodet, tas upp av levern och utsöndras efter hand i urinen, så man slipper dem. Alkohol är ett sådant gift. Och ja, det är ett gift. ett ganska potent sådant också.
Levern tar ju som sagt hand om både gifter och näringsämnen. Den fungerar som ett spam-filter till din mailbox. Den sållar och dirigerar vilket som ska vart. Är du snäll mot kroppen får du åka med ett tag till, är du giftig mot kroppen, eller bara har fel kläder på dig, heter något dumt, eller ser taskig och trist ut, hamnar du i papperskorgen, som luktar skit. Att den luktar så beror på att den faktiskt består av skit, eller urin. It can go either way...
Att slänga ut gifterna ur kroppen prioriteras betydligt högre än att skicka in näring till den. Har man alltså slängt i sig en massa gifter som t.ex. alkohol, läkemedel, knark (ja, du ser det kanske som läkemedel, men det gör inte farmaceuten) och annan skit, innebär detta alltså att levern kommer att ha fullt upp med alla gifterna, och hinner inte sortera ut vilket som är näring och vilket som är gifter. Därför, som en säkerhetsgrej, slänger levern ut allt i stället. På så vis blir du utan näring. Smart, va?
Du klarar dig inte utan en lever. Allvarligt, alltså. Okej, den klarar sig å andra sidan inte utan dig heller, så det kvittar kanske. Släpp den inte ur sikte bara. Den är sjukt bra på att springa.
Men kom igen, det vet du väl? Man gör sån't där krämigt kladd som man har på mackan om man inte är vegetarian. Leverpastej. Skitgott, tycker jag personligen. Inte du? Synd om dig.
Okej, jag förstår. Just det där svaret blev du inte så mycket klokare på...
Du menar vad man använder den till när den är inuti kroppen, visst?
Okej, så här funkar det:
1. Levern producerar galla. Inte gott. Rekommenderas ej för barn under 10. Inte för någon annan heller, för den delen. Det är en grön, illaluktande alkalie som lagras i gallblåsan och utsöndras i tolvfingertarmen för att underlätta matsmältningen. Men okej, jag är inte den som är den. Med lite soya till kan den nog vara helt okej.
2. Levern lagrar en massa saker som vi behöver. Det den lagrar mest av är glykogen, en omvandlad form av glykos (socker), vilket är vad kroppen använder för att utvinna energi ur väldigt enkelt. Den lagrar även vissa viktiga proteiner, fetter och vitaminer (bl.a. A-vitamin och B12), så att den kan skicka ut det till blodet på enklast möjliga sätt när det är behov för det. Levern aktiverar även en del vitaminer och hormoner till en mer aktiv form, som gör kroppen lättare att ta hand om. Mmm... vitaminer...
3. Levern renar blodet. Okej, inte riktigt så enkelt är det, men jag får förklara det på det här viset för dig. Jag menar, du trodde ju att man bara använde levern till att göra mat av nyss. Bäst att prata sakta...
De flesta gifter som förekommer i blodet, tas upp av levern och utsöndras efter hand i urinen, så man slipper dem. Alkohol är ett sådant gift. Och ja, det är ett gift. ett ganska potent sådant också.
Levern tar ju som sagt hand om både gifter och näringsämnen. Den fungerar som ett spam-filter till din mailbox. Den sållar och dirigerar vilket som ska vart. Är du snäll mot kroppen får du åka med ett tag till, är du giftig mot kroppen, eller bara har fel kläder på dig, heter något dumt, eller ser taskig och trist ut, hamnar du i papperskorgen, som luktar skit. Att den luktar så beror på att den faktiskt består av skit, eller urin. It can go either way...
Att slänga ut gifterna ur kroppen prioriteras betydligt högre än att skicka in näring till den. Har man alltså slängt i sig en massa gifter som t.ex. alkohol, läkemedel, knark (ja, du ser det kanske som läkemedel, men det gör inte farmaceuten) och annan skit, innebär detta alltså att levern kommer att ha fullt upp med alla gifterna, och hinner inte sortera ut vilket som är näring och vilket som är gifter. Därför, som en säkerhetsgrej, slänger levern ut allt i stället. På så vis blir du utan näring. Smart, va?
Du klarar dig inte utan en lever. Allvarligt, alltså. Okej, den klarar sig å andra sidan inte utan dig heller, så det kvittar kanske. Släpp den inte ur sikte bara. Den är sjukt bra på att springa.
Fråga: Vad är Alveoler för något?
Svar:
Alveolen är den minsta luftbärande strukturen i våra lungor.
När blodet har varit i lungorna färdas det direkt till hjärtat. Från hjärtat åker blodet ut med en hiskelig fart via Artärer, arterioler och kapillärer, blodkärl, eller "rör", som gatukontoret kallar dem när de lägger ut dem. Härifrån går det syrerika blodet ut tillkroppsdelarna och byts här ut mot syrefattigt blod.
Blodet färdas tillbaka till hjärtat (med en avfart hos lungorna först på en likadan väg, men i motsatt ordning, såklart. Bara för att göra det enkelt, valde gatukontoret att döpa tillbakavägens vägbanor till andra namn än ditvägen. I rätt ordning tillbaks heter elltså vägarna kapillärer, venoler och vener. Inget snack om "stora kroppspulsådrar och "aorta" och sån't skit här. Säg vad det är. Enkelt. Inget skitsnack.
Det går såhär: rören blir mindre och mindre, de lämnar syre, hämtar skitblod fullt med äcklig (och framför allt farlig) koldioxid och åker tillbaka på en "super express highway" som bara går snabbare och snabbare ju längre fram man kommer. mest för att det är trist att sitta länge i en bil när man varit och hämtat skit... Dessutom blir man kissnödig. jag menar, blod består till nästan 80% av vatten, och vad har man att dricka med sig när man är ute och kör? Inte cola i alla fall. Man blir så tjock av cola.
Eftersom blodet färdas snabbare och snabbare och det är mycket genomströmning, måste rören som det färdas i vara tjockare och stabilare allteftersom. Skitenkelt.
Kalla det för vad det är.
Åh, just det. Alveolerna. Glömde nästan...
Alveolen är, som vi tidigare nämnt, vådsamt liten. Inte bara sådär "Hej, jag heter Timbuktu och gör trallvänlig hiphop"- liten, utan riktigt fucking liten. Du ser den, men that's it, liksom.
Alveolerna ligger i lungorna, tryggt och bra. Det är skön musik, bra ljus, härlig puls och fri syrebar. Självklart vill Hemoglobinet (Den röda, syretransporterande blodkroppen) komma in på festen, men den enda killen han känner där är Alveolen, och vakterna säger att han inte kan ta med honom in. De går dock med på att Ali (vi kallar alveolen för Ali) smugglar ut lite syre till Hemoglobinet från syrebaren så han blir nöjd och går därifrån. Så håller det på hela tiden.
Blodet får inte riktigt komma in i lungorna, det vore farligt. Lungorna skulle kollapsa (Hemoglobinet bråkar så himla mycket när han festar), och killen som håller i stället skulle dö. Därför får blodet hänga utanför med sina polare medans Ali då och då sräcker ut "a little somethin', somethin' '" genom bakdörren.
Då säger du kanske: "Jag tycker det låter som om Alveolen liknar en s.k. bronkiol. Hur kommer det sig?"
Då säger jag att du har helt rätt. Bronkeol är ett annat namn på Alveol. Det är Ali's internet- nickname, som han säger sig heta när han pratar med sina polare på nå't fjortiscommunty (Ali anses rätt så populär i community- världen).
Alveolen hänger ibland med sina kusiner Surfaktanterna, eller "surf- gänget", som de kallar sig själv. I rivaliserande kretsar kallas de ibland för "smurfarna". Surfarna består av ungefär sama skrot och korn som Alveolerna (Ja, det finnns fler än en Ali i stan), förutom att Ali består till ena hälften typ 1- pneumocyter (ett slags lipoproteiner) och till andra typ 2- pneumocyter. Surfarna består helt och hållet av typ 2- pnumocyter.
Surfarna är lite jobbiga ibland, men de är mycket schysstare än vad de ser ut att vara. Ger man dem en chans är de faktiskt helt okej.
Sådär. Nu vet du. Gå och lägg dig, mitt barn och fråga inte så dumma frågor mer.
Alveolen är den minsta luftbärande strukturen i våra lungor.
När blodet har varit i lungorna färdas det direkt till hjärtat. Från hjärtat åker blodet ut med en hiskelig fart via Artärer, arterioler och kapillärer, blodkärl, eller "rör", som gatukontoret kallar dem när de lägger ut dem. Härifrån går det syrerika blodet ut tillkroppsdelarna och byts här ut mot syrefattigt blod.
Blodet färdas tillbaka till hjärtat (med en avfart hos lungorna först på en likadan väg, men i motsatt ordning, såklart. Bara för att göra det enkelt, valde gatukontoret att döpa tillbakavägens vägbanor till andra namn än ditvägen. I rätt ordning tillbaks heter elltså vägarna kapillärer, venoler och vener. Inget snack om "stora kroppspulsådrar och "aorta" och sån't skit här. Säg vad det är. Enkelt. Inget skitsnack.
Det går såhär: rören blir mindre och mindre, de lämnar syre, hämtar skitblod fullt med äcklig (och framför allt farlig) koldioxid och åker tillbaka på en "super express highway" som bara går snabbare och snabbare ju längre fram man kommer. mest för att det är trist att sitta länge i en bil när man varit och hämtat skit... Dessutom blir man kissnödig. jag menar, blod består till nästan 80% av vatten, och vad har man att dricka med sig när man är ute och kör? Inte cola i alla fall. Man blir så tjock av cola.
Eftersom blodet färdas snabbare och snabbare och det är mycket genomströmning, måste rören som det färdas i vara tjockare och stabilare allteftersom. Skitenkelt.
Kalla det för vad det är.
Åh, just det. Alveolerna. Glömde nästan...
Alveolen är, som vi tidigare nämnt, vådsamt liten. Inte bara sådär "Hej, jag heter Timbuktu och gör trallvänlig hiphop"- liten, utan riktigt fucking liten. Du ser den, men that's it, liksom.
Alveolerna ligger i lungorna, tryggt och bra. Det är skön musik, bra ljus, härlig puls och fri syrebar. Självklart vill Hemoglobinet (Den röda, syretransporterande blodkroppen) komma in på festen, men den enda killen han känner där är Alveolen, och vakterna säger att han inte kan ta med honom in. De går dock med på att Ali (vi kallar alveolen för Ali) smugglar ut lite syre till Hemoglobinet från syrebaren så han blir nöjd och går därifrån. Så håller det på hela tiden.
Blodet får inte riktigt komma in i lungorna, det vore farligt. Lungorna skulle kollapsa (Hemoglobinet bråkar så himla mycket när han festar), och killen som håller i stället skulle dö. Därför får blodet hänga utanför med sina polare medans Ali då och då sräcker ut "a little somethin', somethin' '" genom bakdörren.
Då säger du kanske: "Jag tycker det låter som om Alveolen liknar en s.k. bronkiol. Hur kommer det sig?"
Då säger jag att du har helt rätt. Bronkeol är ett annat namn på Alveol. Det är Ali's internet- nickname, som han säger sig heta när han pratar med sina polare på nå't fjortiscommunty (Ali anses rätt så populär i community- världen).
Alveolen hänger ibland med sina kusiner Surfaktanterna, eller "surf- gänget", som de kallar sig själv. I rivaliserande kretsar kallas de ibland för "smurfarna". Surfarna består av ungefär sama skrot och korn som Alveolerna (Ja, det finnns fler än en Ali i stan), förutom att Ali består till ena hälften typ 1- pneumocyter (ett slags lipoproteiner) och till andra typ 2- pneumocyter. Surfarna består helt och hållet av typ 2- pnumocyter.
Surfarna är lite jobbiga ibland, men de är mycket schysstare än vad de ser ut att vara. Ger man dem en chans är de faktiskt helt okej.
Sådär. Nu vet du. Gå och lägg dig, mitt barn och fråga inte så dumma frågor mer.
Rorschachs Graviditetstest
Rorschach... Hermann Rorschach.
Hermann Rorschach föddes den 8 November 1884 i Zurich, Schweiz.
Familjen bestod av mamma Grete, pappa Eigel, Hermann själv och
trettio guldfiskar i ett cognacsglas, Hermanns bästa vänner.
I skolan var Hermann en smula mobbad. Han kallades ibland för
"Kleck"* (ung. "bläckplumpen"), eftersom han ständigt uttryckte
sitt hat för Disney- figuren Musse Pigg. Dessutom spillde han
alltid bläck på sig, vilket kan ha varit en bidragande faktor
till hans smeknamn...
Efter att ha slösat bort en del år i grundskolan, realskolan
och gymnasiet, bestämde sig Hermann för att börja på
Universitetet och lära sig medicin och psykologi. Under sina
studieår utförde han en del experiment med skolbarn för att se
hur de svarade på vad de såg i hans bilder. Detta kom att
kallas för Rorschach- testet.
Rorschach- testet
Han kom att ställa sig frågan: Varför ser två personer helt
olika saker i samma fläck? Av detta utvecklade han teorier om
hur det undermedvetna valde att skildra seendet och
världsuppfattningen. Användbart? kanske.. Pålitligt? inte
särskilt...
Så han uppfann en annan användninsmetod för bläckplumparna.
Han uppfann en kemikalie som reagerade på HCG- molekyler (Human
Chorionic Gonadotrophin) i urin, tillsatte lite svart
reagensfärg, lade in sin bläckplumpsbild och voila! Ett
Rorschach- graviditetstest var uppfunnet! Om du såg en
fladdermus i bilden var du inte gravid. Såg du däremot ett
ansikte eller en fjäril, var du gravid.
Användbart? kanske... Pålitligt? Tja, jag vet inte riktigt...
Hermann Rorschach dog 2 April 1922 i staden Herisau i Schweiz.
Han halkade på ett krusbär och bröt nacken på 11 ställen.
*efter "Kleckskografi", konsten att skapa bilder genom bläckplumpar på papper.
Fladdermus eller fjäril?
Graviditetstestet. Du väljer själv.
Charles Dickens - En tursam snubbe
Drömläge
Charles Dickens, författare till sådana historiska verk såsom Oliver Twist, , David Copperfield, Pickwickklubben och Nils Holgerssons Underbara Resa, föddes på Fredagen den 7 Februari 1812 (jodå, det var en fredag, jag kollade upp det.) i ett stall tillhörandes den välbärgade familjen Cockens, som senare bytte namn till Dickens. Det sägs att Charles vid sin födsel föll rakt ner i en hög med kodynga, vilket på den tiden ansågs mycket lyckobringande. På så vis hade Charles möjlighet att ständigt kunna leva med sin predestinerade dröm om författarskap i tankarna och därmed veta att den skulle slå in.
Men...
Tyvärr blev hans familj väldigt fattig under hans tidiga uppväxt på grund av att hans far spelade bort huset och alla deras pengar. I Charles eget epitafium har han nedtecknat sitt förakt för "dessa hutlösa, vanvettiga spel och förluster /../ Måtte Pokemon- korten alrig ha blivit uppfunna, så att min far aldrig skola fallit i fördärvet!"
Charles kunde alltså inte gå i skolan, då familjen inte hade råd till detta. I stället fick han jobba som stenograf, vilket gav honom utbildning som räckte till att bli journalist.
Som du märker verkar det vara väldigt enkelt att vara journalist. Det är det också. Om du kan stava ditt eget namn är du överkvalificerad. Att få jobb som journalist är däremot en helt annan femma. Du måste känna folk som känner på folk och så vidare...
Böckerna
Steget från journalistik till författarskap var inte så långt att ta för Charles. Vid ynka 24 års ålder hade han skrivit och illustrerat den samhällskritiska boken Pickwickklubben, och fått den publicerad av ett välkänt engelskt barnboksförlag. Redan ett år senare påbörjade han skrivandet av den så välkända boken Oliver Twist, som handlar om en stackars hemlös pojke utan ringfingrar.
Charles förlänade sig mycket berömmelse och var ständigt i skvallerpressens centrum. All stress och hets blev för mycket för honom, och han klarade helt enkelt inte av det i slutet.
År 1870, 58 år gammal, dog Charles Dickens av ett slaganfall. Han ligger begravd i London på Westminister Abbey. Om man går in i kyrkan kan man se hans gravsten på golvet, täckt i kodynga, som ett brittiskt tecken på respekt.
- please sir, can I have some more?
- Absolutely, son. Go ahead, knock yourself out. 
Charles Dickens.
En smula sömnig.
