Skånes historia. Det viktigaste.
Ahh... Skåneland. Det till synes plattaste av våra landskap. Den bördiga delen av sverige. Härifrån kommer legender som Peps persson, Timbuktu, Jesper Aspegren och Tina Nordström. Kanske inte riktigt legender, men de är i alla fall mer än Dalarna och Västmanland kan erbjuda.
Nåja, vad skulle detta handla om nu egentligen? Just det, skånes historia.
Jag börjar tidigt:
År 986 dog den dansk- skånske kung Harald Blåtand genom en pil i rumpan, avlossad av en storman vid namn Palnetoke. Blåtand (sedermera blårumpa) lämnade sitt rike efter sig åt sin son, Sven Tveskägg, gift med Gunhild av Venden, som han senare kom at lämna för den sexiga Sigrid Storråda, dotter till Skogul- Toste. Coola namn på coola människor, eller hur? Jag menar, hur cool hade inte du varit om din mamma döpt dig till Skogul- Toste? Just det.
År 1000 organiserar Sven och hans polare Olof Skötkonung och bröderna Erik och Svein Jarl en kupp. De överfaller normmannen Olav Tryggvasons flotta vid Svolder, dödar Olav och snor Norge, som de delar upp mellan sig. Sluga grabbar.
År 1014 Dör Sven Tveskägg i Gainsborough i England. Han ligger dock begravd i Roskilde i Danmark, eftersom någon hade sagt att han tyckte om att resa. Man lämnade hans ena skägg i en grav i York, och lät det andra skägget följa med honom hem till Danmark.
Vid Svens död efterlämnades hans rike till sonen, Harald II. Harald åstadkom egentligen ingenting under sitt liv, inte ens ett par ungar kunde han yngla av sig. Men hans bror, Knut den Store (efter hans ögonbryn), erövrade England på kort tid. På två år hann han bli hela Englands kung, och när hans tråkige bror dör år 1018, blir Knut kung även i Danmark. Knut får en son (och en dotter, Estrid, men historien är manschauvinistisk) vid namn Hardeknut (efter en utväxt på hans rygg), som senare blir Danmarks kung.
År 1026 dödar Knut Ulf Jarl, hans systers man, tvingar deras son at fly till Sverige, och slipar på sin plan att avsluta sitt härtåg i norra Europa. Exakt vad han kom fram till lär vi aldrig få reda på, men år 1028 efter härskar Knut över Danmark, England, Norge och en del av sverige. Den svenska delen väjer han att kalla Skåne, efter en trevlig sorts sprit han drack i danmark.
Knut dör p.g.a. ett hål i huvudet i Shaftesbury i England år 1035. Hans ögonbryn skickas hem till hans son Hardeknut som ett tecken på att han nu har hand om tronen. Tyvärr splittras riket i flera delar och Hardeknut får bara behålla Danmark. Han snor dock åt sig England senare genom att avrätta sin halvbror, Kung Harald Harefod (ung. "Har- tass"). Hardeknut dör av hjärtfel på ett bröllopp (Mark och Jonas), år 1042. Norges kung Magnus tar snabbt över tronen.
År 1070 Märks platsen till var Öresund skall ligga ut. Man planerar även att en bro skall byggas här, men har inga pengar till att förverkliga ide´n.
År 1658 Infaller freden i Roskilde, skåne blir svenskt. Exakt varför vet ingen.
Eller så vet de det, men vill inte tala om det för mig.
Eller så försöker de tala om det för mig, men jag lyssnar inte.
Välj själv.
Nu är skåne i alla fall svenskt och skåningarna drar glatt fram med sina rullebörar fulla med spittekagor och sillamaudor till pågarna på gärdet.
Alla är nöjda och glada. Och skånska. Och svenska.
Skånetrafikens bussar. De kan vi bland annat tacka Knut den Store för.
Nåja, vad skulle detta handla om nu egentligen? Just det, skånes historia.
Jag börjar tidigt:
År 986 dog den dansk- skånske kung Harald Blåtand genom en pil i rumpan, avlossad av en storman vid namn Palnetoke. Blåtand (sedermera blårumpa) lämnade sitt rike efter sig åt sin son, Sven Tveskägg, gift med Gunhild av Venden, som han senare kom at lämna för den sexiga Sigrid Storråda, dotter till Skogul- Toste. Coola namn på coola människor, eller hur? Jag menar, hur cool hade inte du varit om din mamma döpt dig till Skogul- Toste? Just det.
År 1000 organiserar Sven och hans polare Olof Skötkonung och bröderna Erik och Svein Jarl en kupp. De överfaller normmannen Olav Tryggvasons flotta vid Svolder, dödar Olav och snor Norge, som de delar upp mellan sig. Sluga grabbar.
År 1014 Dör Sven Tveskägg i Gainsborough i England. Han ligger dock begravd i Roskilde i Danmark, eftersom någon hade sagt att han tyckte om att resa. Man lämnade hans ena skägg i en grav i York, och lät det andra skägget följa med honom hem till Danmark.
Vid Svens död efterlämnades hans rike till sonen, Harald II. Harald åstadkom egentligen ingenting under sitt liv, inte ens ett par ungar kunde han yngla av sig. Men hans bror, Knut den Store (efter hans ögonbryn), erövrade England på kort tid. På två år hann han bli hela Englands kung, och när hans tråkige bror dör år 1018, blir Knut kung även i Danmark. Knut får en son (och en dotter, Estrid, men historien är manschauvinistisk) vid namn Hardeknut (efter en utväxt på hans rygg), som senare blir Danmarks kung.
År 1026 dödar Knut Ulf Jarl, hans systers man, tvingar deras son at fly till Sverige, och slipar på sin plan att avsluta sitt härtåg i norra Europa. Exakt vad han kom fram till lär vi aldrig få reda på, men år 1028 efter härskar Knut över Danmark, England, Norge och en del av sverige. Den svenska delen väjer han att kalla Skåne, efter en trevlig sorts sprit han drack i danmark.
Knut dör p.g.a. ett hål i huvudet i Shaftesbury i England år 1035. Hans ögonbryn skickas hem till hans son Hardeknut som ett tecken på att han nu har hand om tronen. Tyvärr splittras riket i flera delar och Hardeknut får bara behålla Danmark. Han snor dock åt sig England senare genom att avrätta sin halvbror, Kung Harald Harefod (ung. "Har- tass"). Hardeknut dör av hjärtfel på ett bröllopp (Mark och Jonas), år 1042. Norges kung Magnus tar snabbt över tronen.
År 1070 Märks platsen till var Öresund skall ligga ut. Man planerar även att en bro skall byggas här, men har inga pengar till att förverkliga ide´n.
År 1658 Infaller freden i Roskilde, skåne blir svenskt. Exakt varför vet ingen.
Eller så vet de det, men vill inte tala om det för mig.
Eller så försöker de tala om det för mig, men jag lyssnar inte.
Välj själv.
Nu är skåne i alla fall svenskt och skåningarna drar glatt fram med sina rullebörar fulla med spittekagor och sillamaudor till pågarna på gärdet.
Alla är nöjda och glada. Och skånska. Och svenska.
Skånetrafikens bussar. De kan vi bland annat tacka Knut den Store för.
Kommentarer
Postat av: Kristofer Wallmark
Kul läsning! Jag har alltid undrat vad det är som fått skåningarna att vara som de är. ;-)
Trackback