Ra- Ra- Rasputin
Grigorij Jefimovitj Rasputin (Григóрий Ефимович Распýтин) föddes torsdagen den 22 januai 1869 i Pokrovskoje i Sibirien.
Han levde ett mycket intressant liv, och dog en ännu mer intressant död, men den kommer vi till senare.
Grigorijs mamma tyckte redan vid hans barndom att det var något speciellt med honom.
Visserligen kunde han varken läsa eller skriva, men hon ansåg att han hade speciella krafter som gjorde att han kunde bota sjuka. Han var ett stående partytrick för föräldrarna att dra fram när de var hembjudna någonstans. ("Har du ont i foten? kolla här!", också fick Grigorij gå fram och göra sin grej.)
Snart upptäckte han att denna förmåga var något han skulle kunna tjäna pengar på, så han reste riket runt och botade folk mot betalning. (liktornar- 5 rublier, impotens- 20.)
1905 kom han till moskva, där han snabbt blev populär bland societeten och blev kallad för helbrägdagörare, predikant, hypnotisör och mystiker. Sådana titlar imponerade på Tsaren, Nikolaj II, och framför allt på hans fru, Tsaritsan Alexandra von Hessen. Det sägs att Tsaritsan ibland stack med till bakrummet och lät sig "hypnotiseras" (bakifrån) av Rasputin. När Rasputin intalade Tsaren och tsaritsan att han kunde bota deras sons blödarsjuka, blev Nikolaj så övertygad att han lät Rasputin ta hand om och styra en stor del av riket.
Stackars Rasputin förstod inte att Tsaren hade råkat se sin hustrus och Rasputins så kallade "hypnossessioner", och därför hade tänkt ut en plan att döda honom. Tsar Nikolaj visste att folket var arga på societeten. Han hade fått hotbrev från ett arga aristokrater och sur studenter, vilket inte verkade båda gott. Att slänga över regeringsansvaret på Rasputin skulle göra ryggen fri för Nikolaj, och förmodligen öra att Rasputin blev föremål för mycket hat. (Man hatade kejsaren av princip. Det var bara så.)
Mycket riktigt kom aristokraterna den 30 december 1916 att under ledningen av Furst Jusupov försöka döda Rasputin.
De började smått. En söndag, vid kaffetid, serverades Rasputin ett fat med kakor som innehöll cyanid. Till deras förvåning dog han inte. Han hade under många år lidit av paranoia och hade druckit ett litet glas cyanid varje dag, för att immunisera kroppen mot giftet. När Jusupov & Co. såg att Rasputin fortfarande levde drog de fram pistolerna.
De sköt honom fyra gånger, och han verkade stendöd. Jusupov och hans polare gick sakteliga ut ur rummet, när Rasputin reste sig upp igen, helt återhämtad (tänk: matrix) och gav sig på Jusupov.
Jusupovs polare fäktade och slogs och lyckades till slut slå ner Rasputin, rulla in honom i en matta och släpa honom medvetslös mot floden Neva. Där rullade de ut honom ur mattan (mattor var dyra på den tiden) och slängde i honom. Eftersom floden vid den här tiden på året var frusen, hamnade Rasputin inte så mycket i vattnet som på det. De ville inte ha några bevismaterial liggande så pass synliga, så de blev tvungna att gå ner och slå hål på isen. Har du någon gång försökt att slå hål på en frusen rysk sjö? Om du har det, förmodar jag att du kollat isens hållbarhet bättre än vad Jusupov och grabbarna gjorde, för vad händer? Jo, i vildsinnet de byggt upp mot rasputins ovilja att dö, slog de lite för hårt genom isen. knäckande ljud hördes runtom dem, och innan någon visste ordet av hade tre av grabbarna plus rasputin fallit i.
Ett år senare hittades Rasputins kropp ett par kilometer ner längs floden.
Där har du ett praktexempel på hur coola ryska män är.
försök inte skjuta dem. försök inte förgifta dem. Försök inte dränka dem. Det gör dem bara mer förbannade.
Chuck Norris has nothing on Rasputin.
Han levde ett mycket intressant liv, och dog en ännu mer intressant död, men den kommer vi till senare.
Grigorijs mamma tyckte redan vid hans barndom att det var något speciellt med honom.
Visserligen kunde han varken läsa eller skriva, men hon ansåg att han hade speciella krafter som gjorde att han kunde bota sjuka. Han var ett stående partytrick för föräldrarna att dra fram när de var hembjudna någonstans. ("Har du ont i foten? kolla här!", också fick Grigorij gå fram och göra sin grej.)
Snart upptäckte han att denna förmåga var något han skulle kunna tjäna pengar på, så han reste riket runt och botade folk mot betalning. (liktornar- 5 rublier, impotens- 20.)
1905 kom han till moskva, där han snabbt blev populär bland societeten och blev kallad för helbrägdagörare, predikant, hypnotisör och mystiker. Sådana titlar imponerade på Tsaren, Nikolaj II, och framför allt på hans fru, Tsaritsan Alexandra von Hessen. Det sägs att Tsaritsan ibland stack med till bakrummet och lät sig "hypnotiseras" (bakifrån) av Rasputin. När Rasputin intalade Tsaren och tsaritsan att han kunde bota deras sons blödarsjuka, blev Nikolaj så övertygad att han lät Rasputin ta hand om och styra en stor del av riket.
Stackars Rasputin förstod inte att Tsaren hade råkat se sin hustrus och Rasputins så kallade "hypnossessioner", och därför hade tänkt ut en plan att döda honom. Tsar Nikolaj visste att folket var arga på societeten. Han hade fått hotbrev från ett arga aristokrater och sur studenter, vilket inte verkade båda gott. Att slänga över regeringsansvaret på Rasputin skulle göra ryggen fri för Nikolaj, och förmodligen öra att Rasputin blev föremål för mycket hat. (Man hatade kejsaren av princip. Det var bara så.)
Mycket riktigt kom aristokraterna den 30 december 1916 att under ledningen av Furst Jusupov försöka döda Rasputin.
De började smått. En söndag, vid kaffetid, serverades Rasputin ett fat med kakor som innehöll cyanid. Till deras förvåning dog han inte. Han hade under många år lidit av paranoia och hade druckit ett litet glas cyanid varje dag, för att immunisera kroppen mot giftet. När Jusupov & Co. såg att Rasputin fortfarande levde drog de fram pistolerna.
De sköt honom fyra gånger, och han verkade stendöd. Jusupov och hans polare gick sakteliga ut ur rummet, när Rasputin reste sig upp igen, helt återhämtad (tänk: matrix) och gav sig på Jusupov.
Jusupovs polare fäktade och slogs och lyckades till slut slå ner Rasputin, rulla in honom i en matta och släpa honom medvetslös mot floden Neva. Där rullade de ut honom ur mattan (mattor var dyra på den tiden) och slängde i honom. Eftersom floden vid den här tiden på året var frusen, hamnade Rasputin inte så mycket i vattnet som på det. De ville inte ha några bevismaterial liggande så pass synliga, så de blev tvungna att gå ner och slå hål på isen. Har du någon gång försökt att slå hål på en frusen rysk sjö? Om du har det, förmodar jag att du kollat isens hållbarhet bättre än vad Jusupov och grabbarna gjorde, för vad händer? Jo, i vildsinnet de byggt upp mot rasputins ovilja att dö, slog de lite för hårt genom isen. knäckande ljud hördes runtom dem, och innan någon visste ordet av hade tre av grabbarna plus rasputin fallit i.
Ett år senare hittades Rasputins kropp ett par kilometer ner längs floden.
Där har du ett praktexempel på hur coola ryska män är.
försök inte skjuta dem. försök inte förgifta dem. Försök inte dränka dem. Det gör dem bara mer förbannade.
Chuck Norris has nothing on Rasputin.
Kommentarer
Postat av: en get
awesome skrivet!! får lust att säga ALLT det där i ordning på redovisningen imorgon.....
Trackback