Slaget vid Dien Bien Phu
Mellan den 13 mars och den 7 maj 1954 hände något annorlunda i provinsen Dien Bien i Norra Vietnam.
Den Vietnamesiska befrielsearmén, Vietminh, inledde en belägring av sina kolonisatörer, Frankrike.
Dien Bien Phu var huvudstaden i provinsen, och var även platsen för ett krigsstrategiskt betydelsefullt flygfält.
Flygfältet, som låg mitt i Dien Bien's stora dalgång, blev snabbt ockuperat av Fransmännen.
Deras plan var att tvinga fram en uppgörelse med de vietnamesiska rebellerna, så man valde flygfältsområdet i dalen som plats för orkanögat i striden.
Fransmännen flög in sina förnödenheter (grodlår, escargot och blaskigt merlot) med det berömda planet Fairchild Boxcar.
Maten släpptes vid flygfältet och transporterades ut till garnisonerna via fula citroënbilar med dålig fjädring.
Den Vietnamesiska rebellstyrkan förstod också vikten av flygfältet, och skickade ut 50 000 soldater utplacerade i en ring runt dalgången.
Efter att ha skjutit ner i princip alla plan som flög in mot dalen, bombade och skjöt Vietminh mot flygplatsen.
Vietminh's ledare Ho Chi Minh 胡 志 明 ("Strävar-mot-upplysning Ho"), lär i en intervju av en besökande journalist ha tagit av sig sin hjälm,
vänt upp- och ner på den, pekat på kanten och sagt:
"Här uppe är vi, och där nere är de. Det kan ta ett tag, men de kommer inte ut."
Och just så blev det.
Vietminhstyrkan slog under natten den 6 maj till på flygbasen med en sprängladdning på 1 ton TNT i en hemlig tunnelgång direkt under flygbasen.
Sprängladdningen detonerade inte helt och hållet, men gjorde tillräcklig skada för att Fransmännens hopp skulle tryta till förbistring.
Efter att flygfältet och flygplanen blivit sönderbombade och förstörda kunde fransmännen inte få tag på förnödenheter, så de tvingades kapitulera.
Den 7 maj går nyheten om Nordvietnams befrielse ut till världen.
För första gången i världshistorien hade en koloniserad stat slagit sina kolonisatörer.
Och det tog bara 57 dagar.
Ra- Ra- Rasputin
Grigorij Jefimovitj Rasputin (Григóрий Ефимович Распýтин) föddes torsdagen den 22 januai 1869 i Pokrovskoje i Sibirien.
Han levde ett mycket intressant liv, och dog en ännu mer intressant död, men den kommer vi till senare.
Grigorijs mamma tyckte redan vid hans barndom att det var något speciellt med honom.
Visserligen kunde han varken läsa eller skriva, men hon ansåg att han hade speciella krafter som gjorde att han kunde bota sjuka. Han var ett stående partytrick för föräldrarna att dra fram när de var hembjudna någonstans. ("Har du ont i foten? kolla här!", också fick Grigorij gå fram och göra sin grej.)
Snart upptäckte han att denna förmåga var något han skulle kunna tjäna pengar på, så han reste riket runt och botade folk mot betalning. (liktornar- 5 rublier, impotens- 20.)
1905 kom han till moskva, där han snabbt blev populär bland societeten och blev kallad för helbrägdagörare, predikant, hypnotisör och mystiker. Sådana titlar imponerade på Tsaren, Nikolaj II, och framför allt på hans fru, Tsaritsan Alexandra von Hessen. Det sägs att Tsaritsan ibland stack med till bakrummet och lät sig "hypnotiseras" (bakifrån) av Rasputin. När Rasputin intalade Tsaren och tsaritsan att han kunde bota deras sons blödarsjuka, blev Nikolaj så övertygad att han lät Rasputin ta hand om och styra en stor del av riket.
Stackars Rasputin förstod inte att Tsaren hade råkat se sin hustrus och Rasputins så kallade "hypnossessioner", och därför hade tänkt ut en plan att döda honom. Tsar Nikolaj visste att folket var arga på societeten. Han hade fått hotbrev från ett arga aristokrater och sur studenter, vilket inte verkade båda gott. Att slänga över regeringsansvaret på Rasputin skulle göra ryggen fri för Nikolaj, och förmodligen öra att Rasputin blev föremål för mycket hat. (Man hatade kejsaren av princip. Det var bara så.)
Mycket riktigt kom aristokraterna den 30 december 1916 att under ledningen av Furst Jusupov försöka döda Rasputin.
De började smått. En söndag, vid kaffetid, serverades Rasputin ett fat med kakor som innehöll cyanid. Till deras förvåning dog han inte. Han hade under många år lidit av paranoia och hade druckit ett litet glas cyanid varje dag, för att immunisera kroppen mot giftet. När Jusupov & Co. såg att Rasputin fortfarande levde drog de fram pistolerna.
De sköt honom fyra gånger, och han verkade stendöd. Jusupov och hans polare gick sakteliga ut ur rummet, när Rasputin reste sig upp igen, helt återhämtad (tänk: matrix) och gav sig på Jusupov.
Jusupovs polare fäktade och slogs och lyckades till slut slå ner Rasputin, rulla in honom i en matta och släpa honom medvetslös mot floden Neva. Där rullade de ut honom ur mattan (mattor var dyra på den tiden) och slängde i honom. Eftersom floden vid den här tiden på året var frusen, hamnade Rasputin inte så mycket i vattnet som på det. De ville inte ha några bevismaterial liggande så pass synliga, så de blev tvungna att gå ner och slå hål på isen. Har du någon gång försökt att slå hål på en frusen rysk sjö? Om du har det, förmodar jag att du kollat isens hållbarhet bättre än vad Jusupov och grabbarna gjorde, för vad händer? Jo, i vildsinnet de byggt upp mot rasputins ovilja att dö, slog de lite för hårt genom isen. knäckande ljud hördes runtom dem, och innan någon visste ordet av hade tre av grabbarna plus rasputin fallit i.
Ett år senare hittades Rasputins kropp ett par kilometer ner längs floden.
Där har du ett praktexempel på hur coola ryska män är.
försök inte skjuta dem. försök inte förgifta dem. Försök inte dränka dem. Det gör dem bara mer förbannade.
Chuck Norris has nothing on Rasputin.
Han levde ett mycket intressant liv, och dog en ännu mer intressant död, men den kommer vi till senare.
Grigorijs mamma tyckte redan vid hans barndom att det var något speciellt med honom.
Visserligen kunde han varken läsa eller skriva, men hon ansåg att han hade speciella krafter som gjorde att han kunde bota sjuka. Han var ett stående partytrick för föräldrarna att dra fram när de var hembjudna någonstans. ("Har du ont i foten? kolla här!", också fick Grigorij gå fram och göra sin grej.)
Snart upptäckte han att denna förmåga var något han skulle kunna tjäna pengar på, så han reste riket runt och botade folk mot betalning. (liktornar- 5 rublier, impotens- 20.)
1905 kom han till moskva, där han snabbt blev populär bland societeten och blev kallad för helbrägdagörare, predikant, hypnotisör och mystiker. Sådana titlar imponerade på Tsaren, Nikolaj II, och framför allt på hans fru, Tsaritsan Alexandra von Hessen. Det sägs att Tsaritsan ibland stack med till bakrummet och lät sig "hypnotiseras" (bakifrån) av Rasputin. När Rasputin intalade Tsaren och tsaritsan att han kunde bota deras sons blödarsjuka, blev Nikolaj så övertygad att han lät Rasputin ta hand om och styra en stor del av riket.
Stackars Rasputin förstod inte att Tsaren hade råkat se sin hustrus och Rasputins så kallade "hypnossessioner", och därför hade tänkt ut en plan att döda honom. Tsar Nikolaj visste att folket var arga på societeten. Han hade fått hotbrev från ett arga aristokrater och sur studenter, vilket inte verkade båda gott. Att slänga över regeringsansvaret på Rasputin skulle göra ryggen fri för Nikolaj, och förmodligen öra att Rasputin blev föremål för mycket hat. (Man hatade kejsaren av princip. Det var bara så.)
Mycket riktigt kom aristokraterna den 30 december 1916 att under ledningen av Furst Jusupov försöka döda Rasputin.
De började smått. En söndag, vid kaffetid, serverades Rasputin ett fat med kakor som innehöll cyanid. Till deras förvåning dog han inte. Han hade under många år lidit av paranoia och hade druckit ett litet glas cyanid varje dag, för att immunisera kroppen mot giftet. När Jusupov & Co. såg att Rasputin fortfarande levde drog de fram pistolerna.
De sköt honom fyra gånger, och han verkade stendöd. Jusupov och hans polare gick sakteliga ut ur rummet, när Rasputin reste sig upp igen, helt återhämtad (tänk: matrix) och gav sig på Jusupov.
Jusupovs polare fäktade och slogs och lyckades till slut slå ner Rasputin, rulla in honom i en matta och släpa honom medvetslös mot floden Neva. Där rullade de ut honom ur mattan (mattor var dyra på den tiden) och slängde i honom. Eftersom floden vid den här tiden på året var frusen, hamnade Rasputin inte så mycket i vattnet som på det. De ville inte ha några bevismaterial liggande så pass synliga, så de blev tvungna att gå ner och slå hål på isen. Har du någon gång försökt att slå hål på en frusen rysk sjö? Om du har det, förmodar jag att du kollat isens hållbarhet bättre än vad Jusupov och grabbarna gjorde, för vad händer? Jo, i vildsinnet de byggt upp mot rasputins ovilja att dö, slog de lite för hårt genom isen. knäckande ljud hördes runtom dem, och innan någon visste ordet av hade tre av grabbarna plus rasputin fallit i.
Ett år senare hittades Rasputins kropp ett par kilometer ner längs floden.
Där har du ett praktexempel på hur coola ryska män är.
försök inte skjuta dem. försök inte förgifta dem. Försök inte dränka dem. Det gör dem bara mer förbannade.
Chuck Norris has nothing on Rasputin.
Dadaismen
Ordet Dadaism låter lite som en blandning av babyjollrande och höstflicke-snack, båda fullkomligt onödiga former av uttryckssätt. Personligen föredrar jag när folk talar teckenspråk med mig. Jag förstår det inte så bra, så om de skäller ut mig behöver jag inte engagera mig så mycket, utan kan enkelt ignorera dem.
Jaja, tillbaks till ämnet, herr Holm, om jag får be, som min inre röst sade med rosslig röst. Jag nynnade vidare på "Dreadlock Holiday" och ignorerade honom tills låten var "slut".
I alla fall...
Dadaismen, eller Dada, var en konstinriktning som var som störst från ca 1916 till tidigt 1920- tal. Den uppstod i Tyskland i samband med att ett gäng sköna grabbar (Hans Arp, Hugo Ball, Richard Huesenbeck och Tristan Tzara samlades på en något flummig nattklubb i Zürich vid namn Cabaret Voltaire. Man snackade skit, rökte opium, gjorde utförliga experiment med diverse kroppsvätskor och drack kaffe. Det kom liksom självklart att någonting stort och revolutionerande skulle födas ur det här. Man började mötas under allt konstigare, flummigare, högljudare (opium försämrar hörselorganen), och kaotiskare premisser. Teckningar, målningar och skulpturer som sägs återspegla tiden gör den inte tillnärmelsevis någon rättvisa.
Ur dessa vildsinta, bullriga och jobbiga (men något sexiga...) möten föddes idéer som influerade sådana legender som Walter Mehring , Max Ernst och Jacques Rigaut, vilka slängde ur sig formligen omöjligt nyskapande idéer.
Eller ta Marcel Duchamp som exempel. Riktigt schysst snubbe. Förutom att vara en otroligt häftig och inflytelserik konstär, var han också fransk mästare i schack. Hans speciella teknik och spelstil uttryckte sig mest i att skrämma motståndaren att ge upp genom att grimasera åt honom, snyta sig i motspelarens skjorta och pissa honom i ansiktet. När de internationella schackreglerna ett par år senare änrades, blev hans spelstil inte längre tillåten, och han slutade.
Ett av hans beryktade konstverk "Étant données: 1. La Chute d'eau/2. Le Gaz d'éclairage", bestod av en tredimnensionell samling material som skulle betraktas genom två titthål i ett gammalt spanskt trägolv. Det man såg var en naken kvinna framför ett soligt landskap och ett vattenfall. Som om detta inte låter flummigt nog, gjorde Marcel detta konstverk under en tid då de flesta trodde att han hade slutat med konst och börjat med schack i stället. Han var mycket hemlighetsfull av sig, och avslöjade sällan titlarna på sina konstverk. Ett flertal av hans franska verk i serien "Les Énfants du l´ Jour de Mérde" gick obetitlade ända fram till 1952, då någon fick för sig att damma av ramarna, varpå titlarna visade sig, inbrända i fernissan.
Hans beryktade konstverk "Mile of string" som gjordes på plats på ett konstmuseum i New York, bestod av en hel engelsk mile vitt snöre som var fäst på så vis att det liknade en massa gigantiska spindelnät. Trådarnas mening var att hålla en på avstånd från konstverken som hängde på väggarna. Han arrangerade sedan för ett gäng små barn att spela boll inne i konsthallen, så att det skulle göra det ännu svårare att beskåda konstverken. Låter det häftigt? Då kanske du tycker att det är kul att känna till att Andre Breton, Duchamps medhjälpare och kollega, år 1943 gjorde en exakt kopia på New Yorks konsthall i Paris, drog upp exakta kopior på konstverken som var på väggarna, och drog upp en exakt kopia på snörupphängningen i taket och på väggarna. Allt detta upp- och- ner!
Ahh... så vackert...
Eller vad sägs om Salvador Dalí? Ehm, vänta lite nu, säger du. Dalí var inte dadaist, han var surrealist. Rätt, säger jag, men jag hävdar att surrealismens uttryckta konstformer influeras av såväl absurdismen, automatismen och dadaismen. Dessutom blomstrade dadaismen under samma tidsperiod som surrealismen. I vilket fall som helst gjorde han en hel del coola grejor. Vad sägs om en fyra meter hög hund med tändstickssmala ben och utdragbara lådor i magen, helt i järn? Eller ett två meter högt träkors, flytandes upp- och- ner i en glasbassäng full med urin? Hur coolt låter inte det där?
Sådär. Nu vet du lite om Dadaismen.
Marcel Duchamp. Vilket Geni.
Jaja, tillbaks till ämnet, herr Holm, om jag får be, som min inre röst sade med rosslig röst. Jag nynnade vidare på "Dreadlock Holiday" och ignorerade honom tills låten var "slut".
I alla fall...
Dadaismen, eller Dada, var en konstinriktning som var som störst från ca 1916 till tidigt 1920- tal. Den uppstod i Tyskland i samband med att ett gäng sköna grabbar (Hans Arp, Hugo Ball, Richard Huesenbeck och Tristan Tzara samlades på en något flummig nattklubb i Zürich vid namn Cabaret Voltaire. Man snackade skit, rökte opium, gjorde utförliga experiment med diverse kroppsvätskor och drack kaffe. Det kom liksom självklart att någonting stort och revolutionerande skulle födas ur det här. Man började mötas under allt konstigare, flummigare, högljudare (opium försämrar hörselorganen), och kaotiskare premisser. Teckningar, målningar och skulpturer som sägs återspegla tiden gör den inte tillnärmelsevis någon rättvisa.
Ur dessa vildsinta, bullriga och jobbiga (men något sexiga...) möten föddes idéer som influerade sådana legender som Walter Mehring , Max Ernst och Jacques Rigaut, vilka slängde ur sig formligen omöjligt nyskapande idéer.
Eller ta Marcel Duchamp som exempel. Riktigt schysst snubbe. Förutom att vara en otroligt häftig och inflytelserik konstär, var han också fransk mästare i schack. Hans speciella teknik och spelstil uttryckte sig mest i att skrämma motståndaren att ge upp genom att grimasera åt honom, snyta sig i motspelarens skjorta och pissa honom i ansiktet. När de internationella schackreglerna ett par år senare änrades, blev hans spelstil inte längre tillåten, och han slutade.
Ett av hans beryktade konstverk "Étant données: 1. La Chute d'eau/2. Le Gaz d'éclairage", bestod av en tredimnensionell samling material som skulle betraktas genom två titthål i ett gammalt spanskt trägolv. Det man såg var en naken kvinna framför ett soligt landskap och ett vattenfall. Som om detta inte låter flummigt nog, gjorde Marcel detta konstverk under en tid då de flesta trodde att han hade slutat med konst och börjat med schack i stället. Han var mycket hemlighetsfull av sig, och avslöjade sällan titlarna på sina konstverk. Ett flertal av hans franska verk i serien "Les Énfants du l´ Jour de Mérde" gick obetitlade ända fram till 1952, då någon fick för sig att damma av ramarna, varpå titlarna visade sig, inbrända i fernissan.
Hans beryktade konstverk "Mile of string" som gjordes på plats på ett konstmuseum i New York, bestod av en hel engelsk mile vitt snöre som var fäst på så vis att det liknade en massa gigantiska spindelnät. Trådarnas mening var att hålla en på avstånd från konstverken som hängde på väggarna. Han arrangerade sedan för ett gäng små barn att spela boll inne i konsthallen, så att det skulle göra det ännu svårare att beskåda konstverken. Låter det häftigt? Då kanske du tycker att det är kul att känna till att Andre Breton, Duchamps medhjälpare och kollega, år 1943 gjorde en exakt kopia på New Yorks konsthall i Paris, drog upp exakta kopior på konstverken som var på väggarna, och drog upp en exakt kopia på snörupphängningen i taket och på väggarna. Allt detta upp- och- ner!
Ahh... så vackert...
Eller vad sägs om Salvador Dalí? Ehm, vänta lite nu, säger du. Dalí var inte dadaist, han var surrealist. Rätt, säger jag, men jag hävdar att surrealismens uttryckta konstformer influeras av såväl absurdismen, automatismen och dadaismen. Dessutom blomstrade dadaismen under samma tidsperiod som surrealismen. I vilket fall som helst gjorde han en hel del coola grejor. Vad sägs om en fyra meter hög hund med tändstickssmala ben och utdragbara lådor i magen, helt i järn? Eller ett två meter högt träkors, flytandes upp- och- ner i en glasbassäng full med urin? Hur coolt låter inte det där?
Sådär. Nu vet du lite om Dadaismen.
Marcel Duchamp. Vilket Geni.
Skånes historia. Det viktigaste.
Ahh... Skåneland. Det till synes plattaste av våra landskap. Den bördiga delen av sverige. Härifrån kommer legender som Peps persson, Timbuktu, Jesper Aspegren och Tina Nordström. Kanske inte riktigt legender, men de är i alla fall mer än Dalarna och Västmanland kan erbjuda.
Nåja, vad skulle detta handla om nu egentligen? Just det, skånes historia.
Jag börjar tidigt:
År 986 dog den dansk- skånske kung Harald Blåtand genom en pil i rumpan, avlossad av en storman vid namn Palnetoke. Blåtand (sedermera blårumpa) lämnade sitt rike efter sig åt sin son, Sven Tveskägg, gift med Gunhild av Venden, som han senare kom at lämna för den sexiga Sigrid Storråda, dotter till Skogul- Toste. Coola namn på coola människor, eller hur? Jag menar, hur cool hade inte du varit om din mamma döpt dig till Skogul- Toste? Just det.
År 1000 organiserar Sven och hans polare Olof Skötkonung och bröderna Erik och Svein Jarl en kupp. De överfaller normmannen Olav Tryggvasons flotta vid Svolder, dödar Olav och snor Norge, som de delar upp mellan sig. Sluga grabbar.
År 1014 Dör Sven Tveskägg i Gainsborough i England. Han ligger dock begravd i Roskilde i Danmark, eftersom någon hade sagt att han tyckte om att resa. Man lämnade hans ena skägg i en grav i York, och lät det andra skägget följa med honom hem till Danmark.
Vid Svens död efterlämnades hans rike till sonen, Harald II. Harald åstadkom egentligen ingenting under sitt liv, inte ens ett par ungar kunde han yngla av sig. Men hans bror, Knut den Store (efter hans ögonbryn), erövrade England på kort tid. På två år hann han bli hela Englands kung, och när hans tråkige bror dör år 1018, blir Knut kung även i Danmark. Knut får en son (och en dotter, Estrid, men historien är manschauvinistisk) vid namn Hardeknut (efter en utväxt på hans rygg), som senare blir Danmarks kung.
År 1026 dödar Knut Ulf Jarl, hans systers man, tvingar deras son at fly till Sverige, och slipar på sin plan att avsluta sitt härtåg i norra Europa. Exakt vad han kom fram till lär vi aldrig få reda på, men år 1028 efter härskar Knut över Danmark, England, Norge och en del av sverige. Den svenska delen väjer han att kalla Skåne, efter en trevlig sorts sprit han drack i danmark.
Knut dör p.g.a. ett hål i huvudet i Shaftesbury i England år 1035. Hans ögonbryn skickas hem till hans son Hardeknut som ett tecken på att han nu har hand om tronen. Tyvärr splittras riket i flera delar och Hardeknut får bara behålla Danmark. Han snor dock åt sig England senare genom att avrätta sin halvbror, Kung Harald Harefod (ung. "Har- tass"). Hardeknut dör av hjärtfel på ett bröllopp (Mark och Jonas), år 1042. Norges kung Magnus tar snabbt över tronen.
År 1070 Märks platsen till var Öresund skall ligga ut. Man planerar även att en bro skall byggas här, men har inga pengar till att förverkliga ide´n.
År 1658 Infaller freden i Roskilde, skåne blir svenskt. Exakt varför vet ingen.
Eller så vet de det, men vill inte tala om det för mig.
Eller så försöker de tala om det för mig, men jag lyssnar inte.
Välj själv.
Nu är skåne i alla fall svenskt och skåningarna drar glatt fram med sina rullebörar fulla med spittekagor och sillamaudor till pågarna på gärdet.
Alla är nöjda och glada. Och skånska. Och svenska.
Skånetrafikens bussar. De kan vi bland annat tacka Knut den Store för.
Nåja, vad skulle detta handla om nu egentligen? Just det, skånes historia.
Jag börjar tidigt:
År 986 dog den dansk- skånske kung Harald Blåtand genom en pil i rumpan, avlossad av en storman vid namn Palnetoke. Blåtand (sedermera blårumpa) lämnade sitt rike efter sig åt sin son, Sven Tveskägg, gift med Gunhild av Venden, som han senare kom at lämna för den sexiga Sigrid Storråda, dotter till Skogul- Toste. Coola namn på coola människor, eller hur? Jag menar, hur cool hade inte du varit om din mamma döpt dig till Skogul- Toste? Just det.
År 1000 organiserar Sven och hans polare Olof Skötkonung och bröderna Erik och Svein Jarl en kupp. De överfaller normmannen Olav Tryggvasons flotta vid Svolder, dödar Olav och snor Norge, som de delar upp mellan sig. Sluga grabbar.
År 1014 Dör Sven Tveskägg i Gainsborough i England. Han ligger dock begravd i Roskilde i Danmark, eftersom någon hade sagt att han tyckte om att resa. Man lämnade hans ena skägg i en grav i York, och lät det andra skägget följa med honom hem till Danmark.
Vid Svens död efterlämnades hans rike till sonen, Harald II. Harald åstadkom egentligen ingenting under sitt liv, inte ens ett par ungar kunde han yngla av sig. Men hans bror, Knut den Store (efter hans ögonbryn), erövrade England på kort tid. På två år hann han bli hela Englands kung, och när hans tråkige bror dör år 1018, blir Knut kung även i Danmark. Knut får en son (och en dotter, Estrid, men historien är manschauvinistisk) vid namn Hardeknut (efter en utväxt på hans rygg), som senare blir Danmarks kung.
År 1026 dödar Knut Ulf Jarl, hans systers man, tvingar deras son at fly till Sverige, och slipar på sin plan att avsluta sitt härtåg i norra Europa. Exakt vad han kom fram till lär vi aldrig få reda på, men år 1028 efter härskar Knut över Danmark, England, Norge och en del av sverige. Den svenska delen väjer han att kalla Skåne, efter en trevlig sorts sprit han drack i danmark.
Knut dör p.g.a. ett hål i huvudet i Shaftesbury i England år 1035. Hans ögonbryn skickas hem till hans son Hardeknut som ett tecken på att han nu har hand om tronen. Tyvärr splittras riket i flera delar och Hardeknut får bara behålla Danmark. Han snor dock åt sig England senare genom att avrätta sin halvbror, Kung Harald Harefod (ung. "Har- tass"). Hardeknut dör av hjärtfel på ett bröllopp (Mark och Jonas), år 1042. Norges kung Magnus tar snabbt över tronen.
År 1070 Märks platsen till var Öresund skall ligga ut. Man planerar även att en bro skall byggas här, men har inga pengar till att förverkliga ide´n.
År 1658 Infaller freden i Roskilde, skåne blir svenskt. Exakt varför vet ingen.
Eller så vet de det, men vill inte tala om det för mig.
Eller så försöker de tala om det för mig, men jag lyssnar inte.
Välj själv.
Nu är skåne i alla fall svenskt och skåningarna drar glatt fram med sina rullebörar fulla med spittekagor och sillamaudor till pågarna på gärdet.
Alla är nöjda och glada. Och skånska. Och svenska.
Skånetrafikens bussar. De kan vi bland annat tacka Knut den Store för.
Framtiden.
Vad håller framtiden i sitt sköte?
Det är 2007 nu och vi har fortfarande inte sett några flygande bilar.
När kommer alla människor i coola, exakt likadana, vita uniformer att gå omkring och erövra vad som är kvar av den sönderskjutna världen?
När får vi se Pluto Nash boxas med tvehövdade, fjälliga marsianer på månen?
När kommer den där snygga tjejen från Femte Elementet att visa sig vara... det femte elementet?
Om vi förutsätter att alla science- fiction- filmer jag sett är sanna, innebär detta att:
Men, tja. Vi får väl se...
Futurama. So green. So very green.
Det är 2007 nu och vi har fortfarande inte sett några flygande bilar.
När kommer alla människor i coola, exakt likadana, vita uniformer att gå omkring och erövra vad som är kvar av den sönderskjutna världen?
När får vi se Pluto Nash boxas med tvehövdade, fjälliga marsianer på månen?
När kommer den där snygga tjejen från Femte Elementet att visa sig vara... det femte elementet?
Om vi förutsätter att alla science- fiction- filmer jag sett är sanna, innebär detta att:
- Om tre år (2010) kommer rymdskeppet U.S.S. Discovery att få problem på vägen till jupiter, då HAL (skeppets superdator) löper amok och dödar astronauterna.
- Runt 2020 kommer företaget Umbrella Corp att skapa ett immunodegenerativt resistent virus kallat "T- virus". Viruset får den smittade att fortsätta leva även efter klinisk hjärndödhet, vilket resulterar i s.k. Zombie- beteende.
- År 2022 kommer Thorn och Sol Roth att upptäcka att matprodukten Soylent Green består av människokött.
- Runt 2030 kommer en robot som liknar Robin Williams väldigt mycket att vilja bli människa. Han lyckas inte med det förrän han är 200 år gammal, och då dör han. Smart move there, idiot...
- År 2035 kommer Will Sm... eh, jag menar Del Spooner, köpa ett par Converse- skor (årsmodell 2004) och springa omkring och stoppa robotar från att ta över världen.
- År 2151 kommer det första skeppet att nå Warphastighet 5 (Starship Enterprise) att lyfta från jorden och påbörja upptäckandet av nya civilisationer såsom Klingoner, Andorier och Romulanier. Det hela kommer bli loggat i en s.k. "Kaptenslogg" med datumstämpel.
- Ca år 2164 kommer Dalekerna (eller hur man nu pluraliserar the Daleks på svenska) att invadera Jorden. Doctor Who försöker rädda oss.
- År 2179 kommer Ellen Ripley bli upphittad i rymden efter att ha flutit planlöst omkring i 57 år. Hon kommer sen försöka rädda rymdkolonin LV-426 från de mordiska, parasiterande rymdvarelserna som bosatt sig i kolonisatörernas magar. Hur det går vet jag inte riktigt. Jag somnar alltid i mitten av filmen.
- Runt år 2199 kommer en (Svensk?) man vid namn Thomas Anderson (även kallad Neo), att lära sig utnyttja programvaran i beteendematrisen hos mainframe- datorerna som styr de lyckligt omedvetna människorna till sin fördel. (Lång mening? Japp. Lev med det.) Han får hjälp av sina solglasögonsbärande, läderfetisch- kompisar Trinity, Morpheus och Tank, som alla befinner sig på samma skepp, Nebukadnessar. Ett år senare kommer Neo dö i vad som kommer se ut som en dålig uppföljare i en annars rätt så bra film.
- År 2256 kommer en kvinna vid namn Leeloo (jag fick kolla upp det...), få hjälp av ex- militären (nuvarande taxichauffören) Korben Dallas att rädda solsystemet undan total utplåning. "Grönt" kommer att vara inneuttrycket, och folk kommer digga techno-opera, sjungen av blåa bläckfiskmonster med schyssta bröst. Just det. Chris Tucker har något med det hela att göra också, men jag förstod aldrig riktigt vad. Den filmatiserade profetian verkade oklar på den punkten.
- 2999 kommer Philip J Fry vakna upp ur kryogenisk sömn i Nya New York. Han tar anställning på en budfirma, där han bland andra träffar Leela- en cyklop, Dr. John Zoidberg- en hummer i människostorlek, samt Bender Bending Rodriguez- en cigarrökande alkoholist-robot. De räddar inte världen. Det är inte lönt.
Men, tja. Vi får väl se...
Futurama. So green. So very green.
Gustav Vasa
G-type
Gustav Vasa, Sveriges konung under åren 1523- 1560, hette egentligen Eriksson i efternamn, men var en smula pretentiös, och gjorde en "E- type" (byta namnet Eriksson till något annat).
Han blev bland annat känd för att vara mannen som införde coola skägg i Sverige. Att han bar basker var bara en bonus.
Det sägs att herr Vasa led av extrem rädsla för vatten. Han drack aldrig något, utan fick i sig vätska genom att ständigt tugga på morötter. Många har hävdat att detta var anledningen till att han hade väldigt rött hår, röda ögon och rödaktig hy.
Gustav myntade det välkända ordspråket; en fågel i handen är bättre än en likadan fågel i skon. Uttrycket ändrades med tiden för att passa där det behövdes mest, nära en skog. Att Gurra efter detta ansågs en smula konstig, var nog inte helt oväntat. (Det kan vara därför som han började bära basker, men vem vet?)
Stockholm. Röd vätska.
En annan cool grej med Gurra V är att han var med om Stockholms Blodbad. Okej, han gömde sig under hela tiden (och i Dalarna dessutom), men han var i alla fall mer deltagande än du och jag, eller hur? Hur många blodbad i Stockholmstrakten har du varit med om? (Note to self: Ignorera tanke på reklampelare med text: "Har ditt barn blodbadat i stockholm än?")
Det där skeppet...
Åh, Ja, Regalskeppet Vasa. Nepp, Gurra hade inget med det att göra.
Inte ens namnet. Vasa betyder tydligen Sädeskärve (Vase), vilket var symbolen för den dåvarande kungens (Karl XII) vapen. Hade Kalle dussin tyckt blåbär varit snyggare än vete på sköldar, hade vi bärgat "Regalskeppet blåbäret" i stället.
Okej då, Gustav Vasa hade kanske ett liitet finger med i spelet trots allt. Gustav Vasa förutsåg att Sverige skulle kriga mycket i framtiden, så han beordrade sitt folk att plantera mycket skog, att göra krigsskepp av. Vissa av träden som han planterade var med i skeppet, så på så vis var han det också. Kanske var det de där träden som gjorde att skeppet sjönk, vem vet? Kul att spekulera i alla fall...
1000- lapp.
Gustav står framför en stad som firar kinesiskt nyår.
Det är därför det är fyrverkerier i bilden.
Regalskeppet Vasa,
eller Blåbäret, som det också skulle kunna kallas.
Gustav Vasa, Sveriges konung under åren 1523- 1560, hette egentligen Eriksson i efternamn, men var en smula pretentiös, och gjorde en "E- type" (byta namnet Eriksson till något annat).
Han blev bland annat känd för att vara mannen som införde coola skägg i Sverige. Att han bar basker var bara en bonus.
Det sägs att herr Vasa led av extrem rädsla för vatten. Han drack aldrig något, utan fick i sig vätska genom att ständigt tugga på morötter. Många har hävdat att detta var anledningen till att han hade väldigt rött hår, röda ögon och rödaktig hy.
Gustav myntade det välkända ordspråket; en fågel i handen är bättre än en likadan fågel i skon. Uttrycket ändrades med tiden för att passa där det behövdes mest, nära en skog. Att Gurra efter detta ansågs en smula konstig, var nog inte helt oväntat. (Det kan vara därför som han började bära basker, men vem vet?)
Stockholm. Röd vätska.
En annan cool grej med Gurra V är att han var med om Stockholms Blodbad. Okej, han gömde sig under hela tiden (och i Dalarna dessutom), men han var i alla fall mer deltagande än du och jag, eller hur? Hur många blodbad i Stockholmstrakten har du varit med om? (Note to self: Ignorera tanke på reklampelare med text: "Har ditt barn blodbadat i stockholm än?")
Det där skeppet...
Åh, Ja, Regalskeppet Vasa. Nepp, Gurra hade inget med det att göra.
Inte ens namnet. Vasa betyder tydligen Sädeskärve (Vase), vilket var symbolen för den dåvarande kungens (Karl XII) vapen. Hade Kalle dussin tyckt blåbär varit snyggare än vete på sköldar, hade vi bärgat "Regalskeppet blåbäret" i stället.
Okej då, Gustav Vasa hade kanske ett liitet finger med i spelet trots allt. Gustav Vasa förutsåg att Sverige skulle kriga mycket i framtiden, så han beordrade sitt folk att plantera mycket skog, att göra krigsskepp av. Vissa av träden som han planterade var med i skeppet, så på så vis var han det också. Kanske var det de där träden som gjorde att skeppet sjönk, vem vet? Kul att spekulera i alla fall...
1000- lapp.
Gustav står framför en stad som firar kinesiskt nyår.
Det är därför det är fyrverkerier i bilden.
Regalskeppet Vasa,
eller Blåbäret, som det också skulle kunna kallas.
Hur Uranus fick sitt namn
En blåsig morgon den 15 November 1738 kom Friedrich Wilhelm Herschel till världen i en relativt välbärgad tysk familj. Han kom att bli en av 10 ungar (Televisionen uppfanns inte förrän på sena 1800-talet), av vilka fyra kolavippade vid tidig ålder.
Wilhelm, som senare ändrade sitt namn till william då han flyttade till england, studerade det mesta inom det mesta under sin uppväxt.
Han tyckte om musik, och blev en duktig och omtyckt musiklärare och orkesterledare i bandet The Starving Dogs, där han bl.a. spelade elgitarr och oboe.
Efter att ha komponerat ca 24 symfonier, en massa konserter och 3 reklammelodier, insåg William hur fånigt det var att vara musiker, så år 1733 bestämde han sig för att bygga teleskop och titta i dem lite grand. Han behövde inte oroa sig för pengar, då hans låtar dragit in en hel del STIM- pengar som han kunde festa för.
Lektioner i att titta i kikare
För att bekanta sig med den ädla konsten att bygga teleskop (och att titta i dem), måste Wille pola med den berömde Nevil Maskelyne, känd för sitt arbete om avståndet till solen och att han var piercad nästan överallt.
Hos Nevil lärde sig William hur man kategoriserade himlakroppar.
Hans största uppgift i Nevils observatorium blev att mäta höjden på månens berg och katalogisera s.k. "dubbelstjärnor" (inte Olsen-tvillingarna då, alltså, utan riktiga stjärnor som ligger nära varann). Detta var ett arbete som var både spännande och skittråkigt på samma gång, och det tog inte lång tid förrän unge William drönade bort och började irra omkring med blicken i den mörka himlen.
Så en dag, den 13 mars 1781 närmare bestämt, hände något häftigt. William hittade något på himlen som inte liknade en stjärna, och som var för stort och symmetriskt format för att vara en meteorit eller komet. Dessutom verkade objektet ha en egen omloppsbana runt solen. William hade alltså blivit den första att i modern tid upptäcka en ny planet!
Så till namnet (äntligen...)
Så vad skulle man kalla denna nyfunna planet?
Tja Wille själv tänkte ge den namnet George, till ära för både Kung George III och George Harrisson.
Detta visade sig inte vara speciellt populärt i England, så man ordnade en omröstning. I maj 1781 samlade man in små lappar med namnförslag av folket i den lilla byn där de bodde. För att göra lapparna hemliga till dagen för dragningen valde William att svälja allihop.
När så tiden kom för borgmästaren i staden att avslöja namnet, frågade han William var han skulle dra dem från. Vid svar utbrast borgmästaren mycket högt: "Ur Anus?!!", varpå han svimmade. (folk på 1700- talet svimmade ofta. Se avsnitt om hypokondri.)
Folket förstod det som om vad borgmästaren sagt verkligen var planetens namn. Man vågade inte ifrågasätta det borgmästarn sagt, så med tiden blev namnet allmänt vedertaget. Man skyllde på att en gammal grekisk gud hade samma namn, men det var nog mest för att bortförklara det...
Sir Frederick William Herschel dog nöjd vid 84 års ålder den 25 Augusti 1822.
William Herschel.
Piercade sig aldrig.
Ett år på Uranus är 84 år på Jorden.
Wilhelm, som senare ändrade sitt namn till william då han flyttade till england, studerade det mesta inom det mesta under sin uppväxt.
Han tyckte om musik, och blev en duktig och omtyckt musiklärare och orkesterledare i bandet The Starving Dogs, där han bl.a. spelade elgitarr och oboe.
Efter att ha komponerat ca 24 symfonier, en massa konserter och 3 reklammelodier, insåg William hur fånigt det var att vara musiker, så år 1733 bestämde han sig för att bygga teleskop och titta i dem lite grand. Han behövde inte oroa sig för pengar, då hans låtar dragit in en hel del STIM- pengar som han kunde festa för.
Lektioner i att titta i kikare
För att bekanta sig med den ädla konsten att bygga teleskop (och att titta i dem), måste Wille pola med den berömde Nevil Maskelyne, känd för sitt arbete om avståndet till solen och att han var piercad nästan överallt.
Hos Nevil lärde sig William hur man kategoriserade himlakroppar.
Hans största uppgift i Nevils observatorium blev att mäta höjden på månens berg och katalogisera s.k. "dubbelstjärnor" (inte Olsen-tvillingarna då, alltså, utan riktiga stjärnor som ligger nära varann). Detta var ett arbete som var både spännande och skittråkigt på samma gång, och det tog inte lång tid förrän unge William drönade bort och började irra omkring med blicken i den mörka himlen.
Så en dag, den 13 mars 1781 närmare bestämt, hände något häftigt. William hittade något på himlen som inte liknade en stjärna, och som var för stort och symmetriskt format för att vara en meteorit eller komet. Dessutom verkade objektet ha en egen omloppsbana runt solen. William hade alltså blivit den första att i modern tid upptäcka en ny planet!
Så till namnet (äntligen...)
Så vad skulle man kalla denna nyfunna planet?
Tja Wille själv tänkte ge den namnet George, till ära för både Kung George III och George Harrisson.
Detta visade sig inte vara speciellt populärt i England, så man ordnade en omröstning. I maj 1781 samlade man in små lappar med namnförslag av folket i den lilla byn där de bodde. För att göra lapparna hemliga till dagen för dragningen valde William att svälja allihop.
När så tiden kom för borgmästaren i staden att avslöja namnet, frågade han William var han skulle dra dem från. Vid svar utbrast borgmästaren mycket högt: "Ur Anus?!!", varpå han svimmade. (folk på 1700- talet svimmade ofta. Se avsnitt om hypokondri.)
Folket förstod det som om vad borgmästaren sagt verkligen var planetens namn. Man vågade inte ifrågasätta det borgmästarn sagt, så med tiden blev namnet allmänt vedertaget. Man skyllde på att en gammal grekisk gud hade samma namn, men det var nog mest för att bortförklara det...
Sir Frederick William Herschel dog nöjd vid 84 års ålder den 25 Augusti 1822.
William Herschel.
Piercade sig aldrig.
Ett år på Uranus är 84 år på Jorden.
Tyskland
Jag vill ogärna göra detta till en tråkig reseblogg, så jag kommer försöka undvika att snacka om att jag sticker till tyskland snart. Däremot tänkte jag skriva lite om landet självt. Det är ju ett väldigt intressant land, speciellt just nu, eftersom de i år håller världsmästerskapen i en av världens mest uppskattade sporter; Ultimate Frisbee.
Tysk Kultur
Men Tyskland är intressant ur så många fler aspekter än sporten. Hela landet vimlar av kultur och historia, vilket vittnar om den enorma stormakt det tidigare var. Se på Landets största kulturexporter till exempel. Vad hade världen varit om den inte fått ta del av 99 Luftballons av Nena, Bück dich av Rammstein och Schnappi das kleine krokodil av Beastie boys? Betydligt kulturfattigare, det kan jag garantera.
Sen har vi ju all klassisk musik, såsom Mozart, Beethoven och Rachmaninow och de andra grabbarna. Alla var de från Tyskland. Tror jag. Eller så var de inte det, men de talade i alla fall tyska. Eller så gjorde de inte det heller, men de gjorde musik. Och den var tysk. Kanske.
Sen har vi ju all historia som landet samlat på sig med åren också. Massor.
Förutom världskrig och berlinmurar, har tyskland hunnit med massor annat på relativt kort tid.
Hela tysklands historia på 12 rader
Tyskland var från början en stor romersk koloni, där man samlade sina bönder, grisar, daggmaskar och uttjänta soldater. Allt som kunde tjäna som mat eller hjälpa framodling av denna fick stanna i Tyskland, eller Germanien, som man då kallade det.
Längre fram, på medeltiden, kom landet att bli ett stort rike, det tyskromerska riket, med kungar som Karl den Store, Ludvig den Fromme och Karl den Skallige. Det är sant, han hette så. Men han var inte skallig. Inte på huvudet i alla fall.
Lite senare kom det en kille som hette Hitler. Han dog i ett dike, täckt med brinnande bensin och med cyanidampull i magen. Men så hade han precis gift sig också.
Lite senare föll en mur som någon hade satt upp lite slarvigt. Eftersom muren var rätt hög blev det en enorm duns när den föll. Därför minns man den än idag, trots att den egentligen inte var så viktig.
Och sen är vi framme vid idag. Nutid. Tyskland.
Eva Braun. Inte så sexig som jag hade trott.
Ballonger. Nästan 99.
Tysk Kultur
Men Tyskland är intressant ur så många fler aspekter än sporten. Hela landet vimlar av kultur och historia, vilket vittnar om den enorma stormakt det tidigare var. Se på Landets största kulturexporter till exempel. Vad hade världen varit om den inte fått ta del av 99 Luftballons av Nena, Bück dich av Rammstein och Schnappi das kleine krokodil av Beastie boys? Betydligt kulturfattigare, det kan jag garantera.
Sen har vi ju all klassisk musik, såsom Mozart, Beethoven och Rachmaninow och de andra grabbarna. Alla var de från Tyskland. Tror jag. Eller så var de inte det, men de talade i alla fall tyska. Eller så gjorde de inte det heller, men de gjorde musik. Och den var tysk. Kanske.
Sen har vi ju all historia som landet samlat på sig med åren också. Massor.
Förutom världskrig och berlinmurar, har tyskland hunnit med massor annat på relativt kort tid.
Hela tysklands historia på 12 rader
Tyskland var från början en stor romersk koloni, där man samlade sina bönder, grisar, daggmaskar och uttjänta soldater. Allt som kunde tjäna som mat eller hjälpa framodling av denna fick stanna i Tyskland, eller Germanien, som man då kallade det.
Längre fram, på medeltiden, kom landet att bli ett stort rike, det tyskromerska riket, med kungar som Karl den Store, Ludvig den Fromme och Karl den Skallige. Det är sant, han hette så. Men han var inte skallig. Inte på huvudet i alla fall.
Lite senare kom det en kille som hette Hitler. Han dog i ett dike, täckt med brinnande bensin och med cyanidampull i magen. Men så hade han precis gift sig också.
Lite senare föll en mur som någon hade satt upp lite slarvigt. Eftersom muren var rätt hög blev det en enorm duns när den föll. Därför minns man den än idag, trots att den egentligen inte var så viktig.
Och sen är vi framme vid idag. Nutid. Tyskland.
Eva Braun. Inte så sexig som jag hade trott.
Ballonger. Nästan 99.
Upplysningen och Franska revolutionen i korthet
Franskt. Revolutionärt.
Franska Revolutionen började år 1789, en måndag (som vanligt). Mer exakt än så vet man inte. Eller "man" är väl kanske fel... Jag vet i alla fall inte mer exakt än så.
Europa hade under en lång tid levt under tron att den s.k. "Upplysningen" var den enda rätta tidsepoken. Man hade vaggats in i tron på att allt som Isaac Newton, John Locke och Daniel Defoe hade sagt om världen var sant och indisputabelt.
Visserligen var mycket bra. Det fanns grabbar som Réne Voltaire, som genom boken Candide talade om för oss att odla vår trädgård, Jean- Jaques Rousseau som gav os en udda syn på pedagogiken (pedagogen bestämmer vad som är nyttig kunskap och har därmed rätt och möjlighet att till fullo forma individen), Denis Diderot sammanställde den första stora Encyklopedin, och François de Sade skrev att människor är "onda av naturen".
Ett gäng schyssta grabbar alltså.
Upplysningen blir stor - en underrubrik
Upplysningens idéer spred sig som en löpeld över hela Europa. Överallt satt "lärda" människor och drack kaffe och spånade över livets betänkligheter. Man höll med om Defoes tankar och menade att världen hade varit en bättre plats om engelsmännen började äta gatubarn och segla till öde öar.
Paris hade blivit världens huvudstad, och alla coola människor bodde därmed där.
Saker och ting verkade fungera helt okej, och man verkade gilla livet. Ända tills den där måndagen...
Den Kalla måndagen*
Man hade lyckats skapa ett revolutionärt Frankrike, som skulle störta monarkin och aristokratin och ge alla människor lika värde. Parollen "Frihet, Jämlikhet och Broderskap" stod sprayad på varje parkeringshus och i alla tunnelbanor i staden. Man kom på att man måste göra sig av med adelsmännen på ett så smärtfritt sätt som möjligt, men det bästa sättet man hade var att tvångsmata adelsmännen med opoppade popcorn och sätta dem i en bastu. Detta visade sig vara effektivt, men både smärtfyllt och kostsamt, så man anlitade en kille vid namn Joseph Ignace Guillotin för att uppfinna ett bättre dödsmedel. Otroligt nog uppfann han en Guillotin (jag vet, en på miljonen, va?).
Med denna mirakelmaskin högg man huvudet av den gamla aristokratin, stack upp skallarna på pålar och viftade runt med dem, sjungandes "små grodorna".
Ja, saker och ting hade verkligen börjat förändras, och framtiden såg inte ljus ut för kungligheterna och deras vänner.
Räddningen
Men så kom det en kvinna till stan som kallades Madame Tussaud (efter ett vaxkabinett i London). Hon gjorde en vaxfigur av Napoleon, som liknade honom på pricken. Denna byttes vid kejsarens giljotineringsdag ut i stället för honom, och gjorde att Napoleon slapp dödas. Slugt värre...
Dagen därpå red Kejsar Napoleon in i Paris på en vit kamel, ställde sig på torget (fråga mig inte vilket) och avfyrade sin bazooka. På den dagen år 1799 förändrades allt. Där slutade den franska revolutionen, och så var det med det.
Dagen därpå red Kejsar Napoleon in i Paris på en vit kamel, ställde sig på torget (fråga mig inte vilket) och avfyrade sin bazooka. På den dagen år 1799 förändrades allt. Där slutade den franska revolutionen, och så var det med det.
...Eller nå't.
*Det var inte så förfärligt kallt egentligen, men det låter bättre...
Napoleon i profil.
Man ser inte bazookan, men den är där.
Vit häst. Svartmålad.
Dr. Guillotin dog inte genom Giljotin.
Han halkade i badkaret.