Vitlök (Allium Sativum L.)
Vitlöken tillhör lökfamiljen Alliaceae och kommer ursprungligen från Centralasiens stäppmarker och har varit känd i Egypten i över 6000 år. Den lär enligt fornlämningar ha funnits och använts i mat- och medicinska syften i Sverige ända sedan vikingatiden, men blev under en lång period från 1500- talet och framåt impopulär på grund av dess distinkta.. låt oss säga; doft.
Vitlöken sägs i många religioner och kulturer ha helande krafter.
Den har en bevisad antibakteriell och maskfördrivande verkan och är enligt nya rön antioxiderande samt förebyggande för hjärt- och- kärlsjukdomar. I profanhistorien går att läsa att Gustav Vasa ordinerade sina soldater att äta vitlök för att förebygga infektionssjukdomar och därmed lättare klara av epidemier samt att "med doftens hjälp sätta skräck i fienden redan innan vi anlänt".
Svavelföreningarna Alliin och Allicin (Allicin skapas när Alliin reagerar med syret i luften), som ger vitlöken dess igenkännliga smak och stan... förlåt, doft, har även sagts kunna binda med vissa tungmetaller (däribland kvicksilver, men inte bly), och hjälper kroppen göra sig av med dessa. Vitlök innehåller naturligt bl.a. kalcium, magnesium, järn och c- vitamin och är i princip ofarlig att överdosera om man känner för att flum- mirakelkurera sig mot diverse näringsintagsrelaterade immunsupprimeringar.
I de flesta fall hjälper det inte att skyffla i sig mängder av vitaminer och mineraler i tron att man höjer immunförsvaret och slipper bli förkyld, men som underförstått, ibland gör det det. Det mest påtagliga resultatet av ett överdrivet intag av vitlök tenderar att vara illaluktande andedräkt och svettningar samt diverse magsmärtor. Överdriven konsumtion sägs även kunna ha toxisk effekt på levern, vilket ju i så fall torde motverka hela den där mirakelkur- grejen.
Då kommer man osökt till frågan; Varför är vampyrer rädda för vitlök?
Vampyrlegenden härstammar till stor del från slaviska länders vidskepliga tro att människor återvände efter döden (se även nya testamentets vampyrberättelse om en korsfäst man som återvände från de dödas rike tre dagar efter avlidandet) och därefter överlevde på att dricka människoblod, eller "flytande liv", som det omnämns i Bram Stokers skräckroman "Drakula" (Drac = drake Ula = son), där huvudpersonen, namngiven efter Vlad den III Dracula eller Vlad The Impaler (ung. Vlad- Pålspetsaren), går omkring i sexiga, svarta kläder och dricker folks blod. Han är rädd för vitlök, dagsljus, krucifix och speglar (det sistnämnda förmodligen för att han inte syns i dem, vilket hade gjort mig rätt så rädd också.) och kan förvandla sig själv till en dimma, fladdermus eller varg.
Vitlöken sägs i många religioner och kulturer ha helande krafter.
Den har en bevisad antibakteriell och maskfördrivande verkan och är enligt nya rön antioxiderande samt förebyggande för hjärt- och- kärlsjukdomar. I profanhistorien går att läsa att Gustav Vasa ordinerade sina soldater att äta vitlök för att förebygga infektionssjukdomar och därmed lättare klara av epidemier samt att "med doftens hjälp sätta skräck i fienden redan innan vi anlänt".
Svavelföreningarna Alliin och Allicin (Allicin skapas när Alliin reagerar med syret i luften), som ger vitlöken dess igenkännliga smak och stan... förlåt, doft, har även sagts kunna binda med vissa tungmetaller (däribland kvicksilver, men inte bly), och hjälper kroppen göra sig av med dessa. Vitlök innehåller naturligt bl.a. kalcium, magnesium, järn och c- vitamin och är i princip ofarlig att överdosera om man känner för att flum- mirakelkurera sig mot diverse näringsintagsrelaterade immunsupprimeringar.
I de flesta fall hjälper det inte att skyffla i sig mängder av vitaminer och mineraler i tron att man höjer immunförsvaret och slipper bli förkyld, men som underförstått, ibland gör det det. Det mest påtagliga resultatet av ett överdrivet intag av vitlök tenderar att vara illaluktande andedräkt och svettningar samt diverse magsmärtor. Överdriven konsumtion sägs även kunna ha toxisk effekt på levern, vilket ju i så fall torde motverka hela den där mirakelkur- grejen.
Då kommer man osökt till frågan; Varför är vampyrer rädda för vitlök?
Vampyrlegenden härstammar till stor del från slaviska länders vidskepliga tro att människor återvände efter döden (se även nya testamentets vampyrberättelse om en korsfäst man som återvände från de dödas rike tre dagar efter avlidandet) och därefter överlevde på att dricka människoblod, eller "flytande liv", som det omnämns i Bram Stokers skräckroman "Drakula" (Drac = drake Ula = son), där huvudpersonen, namngiven efter Vlad den III Dracula eller Vlad The Impaler (ung. Vlad- Pålspetsaren), går omkring i sexiga, svarta kläder och dricker folks blod. Han är rädd för vitlök, dagsljus, krucifix och speglar (det sistnämnda förmodligen för att han inte syns i dem, vilket hade gjort mig rätt så rädd också.) och kan förvandla sig själv till en dimma, fladdermus eller varg.
Så där har du det. De första "vampyrerna" var rädda för vitlök och vissa delar av myten verkar ha överlevt längre än andra, vilket förklarar varför vitlök fortfarande onämns som ett effektivt avskräckande medel mot vampyrer.
Det är också väldigt gott i massvis av maträtter.
Mjölbaggen (Tribolum Destructor)
Skalbaggarna [Coleoptera] är den artrikaste ordningen i hela djurriket på Tellus. Det upptäcks minst en ny art varje dag. Idag finns ungefär 350 000 arter.
Svartbaggen (Tenebrionidae) är en egen familj i ordningen skalbaggar. Inom familjen uppskattas ca 12-15000 arter finnas. Här ingår bland andra arterna Dödsbud (Blaps mortisaga) och Mjölbaggar (Tribolum destructor). Det råkar vara den sistnämda som är ämne för detta blogginlägg.
Den Svartbruna Mjölbaggen är en ca 5mm liten, avlång, mörkbrun skalbagge utan tatueringar, som trivs i varma, torra utrymmen, men kan överleva lite var som helst.
Sitt namn har den fått för att den gärna livnär sig på mjöl- och grynprodukter och ibland kan påträffas i sådana i hemmet. Har mjölbaggen väl kommit in i ett kök kan det vara mycket svårt att helt och hållet bli av med dem. Varje honbagge kan lägga hundratals ägg, vilka efter en kort tid kläcks till små, gula larver som efter hand blir fullvuxna baggar.
Mjölbaggen importerades på 1940- talet av misstag till sverige genom spannmålsprodukter från spanien.
Skepparen Ignazio Santos de La Brava på det spanska lastfartyget Nueva Escroto hade dagen innan fartygets avgång deltagit i hembyns årliga skalbaggsfestivals* festiviteter, och hade under detta upptåg lyckats få med sig ett stort antal larver i kläderna. Larverna bidade under sjöresan sin tid och hann både kläckas till nya baggar och föröka sig i ännu ett led. När fartyget väl anlände i Sverige var lasten till hälften svartfärgad och hälften vit. När det uppdagades vem som var orsaken till det mycket proteinbertikade mjölet, stämde de svenska mjöltillverkarna den spanska spannmålsleverantören, varpå Ignazio Santos de La Brava hängdes på stadens allmänna torg.
*I den spanska hamnstaden Cadiz i landets sydvästra del, håller man varje försommar en speciell karneval/festival helt och hållet tillägnad alla områdets skalbaggar. Man klär ut sig till skalbaggar, lagar goda grytor på skalbaggar, trär skalbaggar på tråd och gör halsband av dem, badar i stora kar med skalbaggar (detta anses vara mycket bra för hyn och fertiliteten), samt fryser in skalbaggarana till en slags skalbaggs-glass (Helado del Escarcho).
Svart Mjölbagge. God i glass och senap.
Svartbaggen (Tenebrionidae) är en egen familj i ordningen skalbaggar. Inom familjen uppskattas ca 12-15000 arter finnas. Här ingår bland andra arterna Dödsbud (Blaps mortisaga) och Mjölbaggar (Tribolum destructor). Det råkar vara den sistnämda som är ämne för detta blogginlägg.
Den Svartbruna Mjölbaggen är en ca 5mm liten, avlång, mörkbrun skalbagge utan tatueringar, som trivs i varma, torra utrymmen, men kan överleva lite var som helst.
Sitt namn har den fått för att den gärna livnär sig på mjöl- och grynprodukter och ibland kan påträffas i sådana i hemmet. Har mjölbaggen väl kommit in i ett kök kan det vara mycket svårt att helt och hållet bli av med dem. Varje honbagge kan lägga hundratals ägg, vilka efter en kort tid kläcks till små, gula larver som efter hand blir fullvuxna baggar.
Mjölbaggen importerades på 1940- talet av misstag till sverige genom spannmålsprodukter från spanien.
Skepparen Ignazio Santos de La Brava på det spanska lastfartyget Nueva Escroto hade dagen innan fartygets avgång deltagit i hembyns årliga skalbaggsfestivals* festiviteter, och hade under detta upptåg lyckats få med sig ett stort antal larver i kläderna. Larverna bidade under sjöresan sin tid och hann både kläckas till nya baggar och föröka sig i ännu ett led. När fartyget väl anlände i Sverige var lasten till hälften svartfärgad och hälften vit. När det uppdagades vem som var orsaken till det mycket proteinbertikade mjölet, stämde de svenska mjöltillverkarna den spanska spannmålsleverantören, varpå Ignazio Santos de La Brava hängdes på stadens allmänna torg.
*I den spanska hamnstaden Cadiz i landets sydvästra del, håller man varje försommar en speciell karneval/festival helt och hållet tillägnad alla områdets skalbaggar. Man klär ut sig till skalbaggar, lagar goda grytor på skalbaggar, trär skalbaggar på tråd och gör halsband av dem, badar i stora kar med skalbaggar (detta anses vara mycket bra för hyn och fertiliteten), samt fryser in skalbaggarana till en slags skalbaggs-glass (Helado del Escarcho).
Svart Mjölbagge. God i glass och senap.
Hur myter blir till, del II
A- brunnar
Det är en solig dag i maj år 1975. Vietnamkriget tog slut för en månad sen, och folk är lyckliga och glada.
Tom, en kille på 14 år går på trottoaren i en nästan dansande rytm. Hade detta utspelat sig på 2000- talet hade man kallat Toms gångstil för "kicker"- stil, men det bryr sig inte tom om. Inte nu i alla fall. Om en sisådär 20 år kommer han se någon annan komma gåendes mot honom på samma sätt och tycka att han verkar dum i huvet, men det vet han som sagt ingenting om just nu.
Just nu är han bara lycklig. Allt har gått hans väg denna veckan. Det är fredag och han älskar fredagar. Han formligen skuttar nerför gatan och svänger med sin röda ryggsäck som han håller i handen.
Han ser ner mot trottoaren och ler finurligt.
Brunnslocken somm kantar en bit av trottoaren verkar perfekta att hoppa mellan.
Han ställer sig på en av dem och spjärnar med hela kroppen som en katt och tar sats mot nästa brunn. Självklart lyckas han med hoppet, brunnarna sitter bara ca 1 meter från varann.
Han hoppar från den ena till den andra, snabbare och snabbare, och kommer till slut till den sista.
En A- brunn.
"A som i Avlopp", tänker han.
Han går vidare mot övergångsstället borta vid kröken.
"A som i Aceton", tänker han.
"K- brunn, vad står det för? Kärlek?"
Skuttar lite.
"A som i Algeriet."
Han trycker på knappen för att få den röda gubben grön.
"A som i Amerika."
Det blir grönt.
"A som i Avbruten kärlek", tänker han. "Shit, det måste betyda otur."
Plötsligt hör han ett högt däckskri bakifrån sig. En bil som kör på fel sida av vägen kommer rakt mot honom i mycket hög hastighet.
Föraren tutar och försöker svänga undan trottoaren, men kör upp på den i stället, över brunnarna, mot övergångsstället, mot Tom.
Pang!
Det blir alldeles tyst. Inte ett fågelkvitter, inte ett ljud från trafiken, inget buller, ingen vind, ingenting.
Ett svagt pipande ljud börjar träda fram i bakgrunden och Tom känner hur det bultar i skallen.
Han tittar upp och ser hur en äldre man böjer sig ner över honom.
Mannen rör på läpparna, men det hörs ingenting.
Han koncentrerar sig och börjar höra ett svagt eko, "...av..ulans?... adad?"
"Va?", frågar han.
"Är du skadad?", säger mannen. "Ska jag ringa ambulans? "
"A som i Ambulans", säger Tom.
Det är en solig dag i maj år 1975. Vietnamkriget tog slut för en månad sen, och folk är lyckliga och glada.
Tom, en kille på 14 år går på trottoaren i en nästan dansande rytm. Hade detta utspelat sig på 2000- talet hade man kallat Toms gångstil för "kicker"- stil, men det bryr sig inte tom om. Inte nu i alla fall. Om en sisådär 20 år kommer han se någon annan komma gåendes mot honom på samma sätt och tycka att han verkar dum i huvet, men det vet han som sagt ingenting om just nu.
Just nu är han bara lycklig. Allt har gått hans väg denna veckan. Det är fredag och han älskar fredagar. Han formligen skuttar nerför gatan och svänger med sin röda ryggsäck som han håller i handen.
Han ser ner mot trottoaren och ler finurligt.
Brunnslocken somm kantar en bit av trottoaren verkar perfekta att hoppa mellan.
Han ställer sig på en av dem och spjärnar med hela kroppen som en katt och tar sats mot nästa brunn. Självklart lyckas han med hoppet, brunnarna sitter bara ca 1 meter från varann.
Han hoppar från den ena till den andra, snabbare och snabbare, och kommer till slut till den sista.
En A- brunn.
"A som i Avlopp", tänker han.
Han går vidare mot övergångsstället borta vid kröken.
"A som i Aceton", tänker han.
"K- brunn, vad står det för? Kärlek?"
Skuttar lite.
"A som i Algeriet."
Han trycker på knappen för att få den röda gubben grön.
"A som i Amerika."
Det blir grönt.
"A som i Avbruten kärlek", tänker han. "Shit, det måste betyda otur."
Plötsligt hör han ett högt däckskri bakifrån sig. En bil som kör på fel sida av vägen kommer rakt mot honom i mycket hög hastighet.
Föraren tutar och försöker svänga undan trottoaren, men kör upp på den i stället, över brunnarna, mot övergångsstället, mot Tom.
Pang!
Det blir alldeles tyst. Inte ett fågelkvitter, inte ett ljud från trafiken, inget buller, ingen vind, ingenting.
Ett svagt pipande ljud börjar träda fram i bakgrunden och Tom känner hur det bultar i skallen.
Han tittar upp och ser hur en äldre man böjer sig ner över honom.
Mannen rör på läpparna, men det hörs ingenting.
Han koncentrerar sig och börjar höra ett svagt eko, "...av..ulans?... adad?"
"Va?", frågar han.
"Är du skadad?", säger mannen. "Ska jag ringa ambulans? "
"A som i Ambulans", säger Tom.
Fråga: Vad använder du levern till?
Svar:
Men kom igen, det vet du väl? Man gör sån't där krämigt kladd som man har på mackan om man inte är vegetarian. Leverpastej. Skitgott, tycker jag personligen. Inte du? Synd om dig.
Okej, jag förstår. Just det där svaret blev du inte så mycket klokare på...
Du menar vad man använder den till när den är inuti kroppen, visst?
Okej, så här funkar det:
1. Levern producerar galla. Inte gott. Rekommenderas ej för barn under 10. Inte för någon annan heller, för den delen. Det är en grön, illaluktande alkalie som lagras i gallblåsan och utsöndras i tolvfingertarmen för att underlätta matsmältningen. Men okej, jag är inte den som är den. Med lite soya till kan den nog vara helt okej.
2. Levern lagrar en massa saker som vi behöver. Det den lagrar mest av är glykogen, en omvandlad form av glykos (socker), vilket är vad kroppen använder för att utvinna energi ur väldigt enkelt. Den lagrar även vissa viktiga proteiner, fetter och vitaminer (bl.a. A-vitamin och B12), så att den kan skicka ut det till blodet på enklast möjliga sätt när det är behov för det. Levern aktiverar även en del vitaminer och hormoner till en mer aktiv form, som gör kroppen lättare att ta hand om. Mmm... vitaminer...
3. Levern renar blodet. Okej, inte riktigt så enkelt är det, men jag får förklara det på det här viset för dig. Jag menar, du trodde ju att man bara använde levern till att göra mat av nyss. Bäst att prata sakta...
De flesta gifter som förekommer i blodet, tas upp av levern och utsöndras efter hand i urinen, så man slipper dem. Alkohol är ett sådant gift. Och ja, det är ett gift. ett ganska potent sådant också.
Levern tar ju som sagt hand om både gifter och näringsämnen. Den fungerar som ett spam-filter till din mailbox. Den sållar och dirigerar vilket som ska vart. Är du snäll mot kroppen får du åka med ett tag till, är du giftig mot kroppen, eller bara har fel kläder på dig, heter något dumt, eller ser taskig och trist ut, hamnar du i papperskorgen, som luktar skit. Att den luktar så beror på att den faktiskt består av skit, eller urin. It can go either way...
Att slänga ut gifterna ur kroppen prioriteras betydligt högre än att skicka in näring till den. Har man alltså slängt i sig en massa gifter som t.ex. alkohol, läkemedel, knark (ja, du ser det kanske som läkemedel, men det gör inte farmaceuten) och annan skit, innebär detta alltså att levern kommer att ha fullt upp med alla gifterna, och hinner inte sortera ut vilket som är näring och vilket som är gifter. Därför, som en säkerhetsgrej, slänger levern ut allt i stället. På så vis blir du utan näring. Smart, va?
Du klarar dig inte utan en lever. Allvarligt, alltså. Okej, den klarar sig å andra sidan inte utan dig heller, så det kvittar kanske. Släpp den inte ur sikte bara. Den är sjukt bra på att springa.
Men kom igen, det vet du väl? Man gör sån't där krämigt kladd som man har på mackan om man inte är vegetarian. Leverpastej. Skitgott, tycker jag personligen. Inte du? Synd om dig.
Okej, jag förstår. Just det där svaret blev du inte så mycket klokare på...
Du menar vad man använder den till när den är inuti kroppen, visst?
Okej, så här funkar det:
1. Levern producerar galla. Inte gott. Rekommenderas ej för barn under 10. Inte för någon annan heller, för den delen. Det är en grön, illaluktande alkalie som lagras i gallblåsan och utsöndras i tolvfingertarmen för att underlätta matsmältningen. Men okej, jag är inte den som är den. Med lite soya till kan den nog vara helt okej.
2. Levern lagrar en massa saker som vi behöver. Det den lagrar mest av är glykogen, en omvandlad form av glykos (socker), vilket är vad kroppen använder för att utvinna energi ur väldigt enkelt. Den lagrar även vissa viktiga proteiner, fetter och vitaminer (bl.a. A-vitamin och B12), så att den kan skicka ut det till blodet på enklast möjliga sätt när det är behov för det. Levern aktiverar även en del vitaminer och hormoner till en mer aktiv form, som gör kroppen lättare att ta hand om. Mmm... vitaminer...
3. Levern renar blodet. Okej, inte riktigt så enkelt är det, men jag får förklara det på det här viset för dig. Jag menar, du trodde ju att man bara använde levern till att göra mat av nyss. Bäst att prata sakta...
De flesta gifter som förekommer i blodet, tas upp av levern och utsöndras efter hand i urinen, så man slipper dem. Alkohol är ett sådant gift. Och ja, det är ett gift. ett ganska potent sådant också.
Levern tar ju som sagt hand om både gifter och näringsämnen. Den fungerar som ett spam-filter till din mailbox. Den sållar och dirigerar vilket som ska vart. Är du snäll mot kroppen får du åka med ett tag till, är du giftig mot kroppen, eller bara har fel kläder på dig, heter något dumt, eller ser taskig och trist ut, hamnar du i papperskorgen, som luktar skit. Att den luktar så beror på att den faktiskt består av skit, eller urin. It can go either way...
Att slänga ut gifterna ur kroppen prioriteras betydligt högre än att skicka in näring till den. Har man alltså slängt i sig en massa gifter som t.ex. alkohol, läkemedel, knark (ja, du ser det kanske som läkemedel, men det gör inte farmaceuten) och annan skit, innebär detta alltså att levern kommer att ha fullt upp med alla gifterna, och hinner inte sortera ut vilket som är näring och vilket som är gifter. Därför, som en säkerhetsgrej, slänger levern ut allt i stället. På så vis blir du utan näring. Smart, va?
Du klarar dig inte utan en lever. Allvarligt, alltså. Okej, den klarar sig å andra sidan inte utan dig heller, så det kvittar kanske. Släpp den inte ur sikte bara. Den är sjukt bra på att springa.
Fråga: Vad är Alveoler för något?
Svar:
Alveolen är den minsta luftbärande strukturen i våra lungor.
När blodet har varit i lungorna färdas det direkt till hjärtat. Från hjärtat åker blodet ut med en hiskelig fart via Artärer, arterioler och kapillärer, blodkärl, eller "rör", som gatukontoret kallar dem när de lägger ut dem. Härifrån går det syrerika blodet ut tillkroppsdelarna och byts här ut mot syrefattigt blod.
Blodet färdas tillbaka till hjärtat (med en avfart hos lungorna först på en likadan väg, men i motsatt ordning, såklart. Bara för att göra det enkelt, valde gatukontoret att döpa tillbakavägens vägbanor till andra namn än ditvägen. I rätt ordning tillbaks heter elltså vägarna kapillärer, venoler och vener. Inget snack om "stora kroppspulsådrar och "aorta" och sån't skit här. Säg vad det är. Enkelt. Inget skitsnack.
Det går såhär: rören blir mindre och mindre, de lämnar syre, hämtar skitblod fullt med äcklig (och framför allt farlig) koldioxid och åker tillbaka på en "super express highway" som bara går snabbare och snabbare ju längre fram man kommer. mest för att det är trist att sitta länge i en bil när man varit och hämtat skit... Dessutom blir man kissnödig. jag menar, blod består till nästan 80% av vatten, och vad har man att dricka med sig när man är ute och kör? Inte cola i alla fall. Man blir så tjock av cola.
Eftersom blodet färdas snabbare och snabbare och det är mycket genomströmning, måste rören som det färdas i vara tjockare och stabilare allteftersom. Skitenkelt.
Kalla det för vad det är.
Åh, just det. Alveolerna. Glömde nästan...
Alveolen är, som vi tidigare nämnt, vådsamt liten. Inte bara sådär "Hej, jag heter Timbuktu och gör trallvänlig hiphop"- liten, utan riktigt fucking liten. Du ser den, men that's it, liksom.
Alveolerna ligger i lungorna, tryggt och bra. Det är skön musik, bra ljus, härlig puls och fri syrebar. Självklart vill Hemoglobinet (Den röda, syretransporterande blodkroppen) komma in på festen, men den enda killen han känner där är Alveolen, och vakterna säger att han inte kan ta med honom in. De går dock med på att Ali (vi kallar alveolen för Ali) smugglar ut lite syre till Hemoglobinet från syrebaren så han blir nöjd och går därifrån. Så håller det på hela tiden.
Blodet får inte riktigt komma in i lungorna, det vore farligt. Lungorna skulle kollapsa (Hemoglobinet bråkar så himla mycket när han festar), och killen som håller i stället skulle dö. Därför får blodet hänga utanför med sina polare medans Ali då och då sräcker ut "a little somethin', somethin' '" genom bakdörren.
Då säger du kanske: "Jag tycker det låter som om Alveolen liknar en s.k. bronkiol. Hur kommer det sig?"
Då säger jag att du har helt rätt. Bronkeol är ett annat namn på Alveol. Det är Ali's internet- nickname, som han säger sig heta när han pratar med sina polare på nå't fjortiscommunty (Ali anses rätt så populär i community- världen).
Alveolen hänger ibland med sina kusiner Surfaktanterna, eller "surf- gänget", som de kallar sig själv. I rivaliserande kretsar kallas de ibland för "smurfarna". Surfarna består av ungefär sama skrot och korn som Alveolerna (Ja, det finnns fler än en Ali i stan), förutom att Ali består till ena hälften typ 1- pneumocyter (ett slags lipoproteiner) och till andra typ 2- pneumocyter. Surfarna består helt och hållet av typ 2- pnumocyter.
Surfarna är lite jobbiga ibland, men de är mycket schysstare än vad de ser ut att vara. Ger man dem en chans är de faktiskt helt okej.
Sådär. Nu vet du. Gå och lägg dig, mitt barn och fråga inte så dumma frågor mer.
Alveolen är den minsta luftbärande strukturen i våra lungor.
När blodet har varit i lungorna färdas det direkt till hjärtat. Från hjärtat åker blodet ut med en hiskelig fart via Artärer, arterioler och kapillärer, blodkärl, eller "rör", som gatukontoret kallar dem när de lägger ut dem. Härifrån går det syrerika blodet ut tillkroppsdelarna och byts här ut mot syrefattigt blod.
Blodet färdas tillbaka till hjärtat (med en avfart hos lungorna först på en likadan väg, men i motsatt ordning, såklart. Bara för att göra det enkelt, valde gatukontoret att döpa tillbakavägens vägbanor till andra namn än ditvägen. I rätt ordning tillbaks heter elltså vägarna kapillärer, venoler och vener. Inget snack om "stora kroppspulsådrar och "aorta" och sån't skit här. Säg vad det är. Enkelt. Inget skitsnack.
Det går såhär: rören blir mindre och mindre, de lämnar syre, hämtar skitblod fullt med äcklig (och framför allt farlig) koldioxid och åker tillbaka på en "super express highway" som bara går snabbare och snabbare ju längre fram man kommer. mest för att det är trist att sitta länge i en bil när man varit och hämtat skit... Dessutom blir man kissnödig. jag menar, blod består till nästan 80% av vatten, och vad har man att dricka med sig när man är ute och kör? Inte cola i alla fall. Man blir så tjock av cola.
Eftersom blodet färdas snabbare och snabbare och det är mycket genomströmning, måste rören som det färdas i vara tjockare och stabilare allteftersom. Skitenkelt.
Kalla det för vad det är.
Åh, just det. Alveolerna. Glömde nästan...
Alveolen är, som vi tidigare nämnt, vådsamt liten. Inte bara sådär "Hej, jag heter Timbuktu och gör trallvänlig hiphop"- liten, utan riktigt fucking liten. Du ser den, men that's it, liksom.
Alveolerna ligger i lungorna, tryggt och bra. Det är skön musik, bra ljus, härlig puls och fri syrebar. Självklart vill Hemoglobinet (Den röda, syretransporterande blodkroppen) komma in på festen, men den enda killen han känner där är Alveolen, och vakterna säger att han inte kan ta med honom in. De går dock med på att Ali (vi kallar alveolen för Ali) smugglar ut lite syre till Hemoglobinet från syrebaren så han blir nöjd och går därifrån. Så håller det på hela tiden.
Blodet får inte riktigt komma in i lungorna, det vore farligt. Lungorna skulle kollapsa (Hemoglobinet bråkar så himla mycket när han festar), och killen som håller i stället skulle dö. Därför får blodet hänga utanför med sina polare medans Ali då och då sräcker ut "a little somethin', somethin' '" genom bakdörren.
Då säger du kanske: "Jag tycker det låter som om Alveolen liknar en s.k. bronkiol. Hur kommer det sig?"
Då säger jag att du har helt rätt. Bronkeol är ett annat namn på Alveol. Det är Ali's internet- nickname, som han säger sig heta när han pratar med sina polare på nå't fjortiscommunty (Ali anses rätt så populär i community- världen).
Alveolen hänger ibland med sina kusiner Surfaktanterna, eller "surf- gänget", som de kallar sig själv. I rivaliserande kretsar kallas de ibland för "smurfarna". Surfarna består av ungefär sama skrot och korn som Alveolerna (Ja, det finnns fler än en Ali i stan), förutom att Ali består till ena hälften typ 1- pneumocyter (ett slags lipoproteiner) och till andra typ 2- pneumocyter. Surfarna består helt och hållet av typ 2- pnumocyter.
Surfarna är lite jobbiga ibland, men de är mycket schysstare än vad de ser ut att vara. Ger man dem en chans är de faktiskt helt okej.
Sådär. Nu vet du. Gå och lägg dig, mitt barn och fråga inte så dumma frågor mer.
Rorschachs Graviditetstest
Rorschach... Hermann Rorschach.
Hermann Rorschach föddes den 8 November 1884 i Zurich, Schweiz.
Familjen bestod av mamma Grete, pappa Eigel, Hermann själv och
trettio guldfiskar i ett cognacsglas, Hermanns bästa vänner.
I skolan var Hermann en smula mobbad. Han kallades ibland för
"Kleck"* (ung. "bläckplumpen"), eftersom han ständigt uttryckte
sitt hat för Disney- figuren Musse Pigg. Dessutom spillde han
alltid bläck på sig, vilket kan ha varit en bidragande faktor
till hans smeknamn...
Efter att ha slösat bort en del år i grundskolan, realskolan
och gymnasiet, bestämde sig Hermann för att börja på
Universitetet och lära sig medicin och psykologi. Under sina
studieår utförde han en del experiment med skolbarn för att se
hur de svarade på vad de såg i hans bilder. Detta kom att
kallas för Rorschach- testet.
Rorschach- testet
Han kom att ställa sig frågan: Varför ser två personer helt
olika saker i samma fläck? Av detta utvecklade han teorier om
hur det undermedvetna valde att skildra seendet och
världsuppfattningen. Användbart? kanske.. Pålitligt? inte
särskilt...
Så han uppfann en annan användninsmetod för bläckplumparna.
Han uppfann en kemikalie som reagerade på HCG- molekyler (Human
Chorionic Gonadotrophin) i urin, tillsatte lite svart
reagensfärg, lade in sin bläckplumpsbild och voila! Ett
Rorschach- graviditetstest var uppfunnet! Om du såg en
fladdermus i bilden var du inte gravid. Såg du däremot ett
ansikte eller en fjäril, var du gravid.
Användbart? kanske... Pålitligt? Tja, jag vet inte riktigt...
Hermann Rorschach dog 2 April 1922 i staden Herisau i Schweiz.
Han halkade på ett krusbär och bröt nacken på 11 ställen.
*efter "Kleckskografi", konsten att skapa bilder genom bläckplumpar på papper.
Fladdermus eller fjäril?
Graviditetstestet. Du väljer själv.
Charles Dickens - En tursam snubbe
Drömläge
Charles Dickens, författare till sådana historiska verk såsom Oliver Twist, , David Copperfield, Pickwickklubben och Nils Holgerssons Underbara Resa, föddes på Fredagen den 7 Februari 1812 (jodå, det var en fredag, jag kollade upp det.) i ett stall tillhörandes den välbärgade familjen Cockens, som senare bytte namn till Dickens. Det sägs att Charles vid sin födsel föll rakt ner i en hög med kodynga, vilket på den tiden ansågs mycket lyckobringande. På så vis hade Charles möjlighet att ständigt kunna leva med sin predestinerade dröm om författarskap i tankarna och därmed veta att den skulle slå in.
Men...
Tyvärr blev hans familj väldigt fattig under hans tidiga uppväxt på grund av att hans far spelade bort huset och alla deras pengar. I Charles eget epitafium har han nedtecknat sitt förakt för "dessa hutlösa, vanvettiga spel och förluster /../ Måtte Pokemon- korten alrig ha blivit uppfunna, så att min far aldrig skola fallit i fördärvet!"
Charles kunde alltså inte gå i skolan, då familjen inte hade råd till detta. I stället fick han jobba som stenograf, vilket gav honom utbildning som räckte till att bli journalist.
Som du märker verkar det vara väldigt enkelt att vara journalist. Det är det också. Om du kan stava ditt eget namn är du överkvalificerad. Att få jobb som journalist är däremot en helt annan femma. Du måste känna folk som känner på folk och så vidare...
Böckerna
Steget från journalistik till författarskap var inte så långt att ta för Charles. Vid ynka 24 års ålder hade han skrivit och illustrerat den samhällskritiska boken Pickwickklubben, och fått den publicerad av ett välkänt engelskt barnboksförlag. Redan ett år senare påbörjade han skrivandet av den så välkända boken Oliver Twist, som handlar om en stackars hemlös pojke utan ringfingrar.
Charles förlänade sig mycket berömmelse och var ständigt i skvallerpressens centrum. All stress och hets blev för mycket för honom, och han klarade helt enkelt inte av det i slutet.
År 1870, 58 år gammal, dog Charles Dickens av ett slaganfall. Han ligger begravd i London på Westminister Abbey. Om man går in i kyrkan kan man se hans gravsten på golvet, täckt i kodynga, som ett brittiskt tecken på respekt.
- please sir, can I have some more?
- Absolutely, son. Go ahead, knock yourself out. 
Charles Dickens.
En smula sömnig.
Kurt Gödel, lögner, progesterex och oändlighet -allt under en enda (lång) rubrik.
Ofullständighetsteorin, den oändliga historien
Du sitter säkert där och frågar dig själv vad Kurt Gödel har med progesterex att göra.
Eller så gör du inte det, och då behöver du inte läsa vidare.
Kurt Gödel var en matematiker från Tyskland. Han föddes 1906 och verkade under samma tid (och på samma universitet) som Albert Einstein.
Han utbildades på det mycket prestigefyllda universitetet i Wien, av de bästa professorerna. Under denna tid mötte Gödel flera människor som hade som målsättning att kombinera filosofi och matematik, och han blev själv mycket verksam inom området.
Det var även under denna tid som Kurt Gödel svarade på frågan; Går det att konstruera en maskin som kan lösa alla upptänkliga matematiska problem?
Kurt bevisade ganska enkelt att ett tillräckligt starkt axiomsystem inte kan vara både fullständigt (alla teorem är bevisbara), och helt utan motsägelser. Genom detta stod det då klart att en dator, om vi programmerade den att lösa alla våra matematiska axiom, snart skulle finna ett påstående som varken kan bevisas vara sant eller falskt. Denna slutsats kom att kallas Gödels ofullständighetsteorem. Genom detta har vi bevisat att sanningen inte är statisk, utan starkt föränderlig. Han menar helt enkelt att det alltid är möjligt att skapa ett axiom som varken kan bevisas eller motbevisas, eller att de både kan bevisas och motbevisas inom samma system. Detta innebär att ett tillräckligt starkt och konsistent system är oförmöget att bevisa sin egen konsistens. se "kontinuumhypotesen"
Vi förstår genast hur meningen "nu ljuger jag" får de livsfarliga robotarna i Star- Trek att explodera, eftersom det är en paradox (som tydligen kräver alldeles för mycket RAM för att tänka ut). Samma gäller med:
Meningen nedan är en lögn.
Meningen ovan är sann.
Förstår du? Även om paradoxen i sig inte är en lögn, innebär detta teorem egentligen att allting är en lögn, men ändå inte! Kom igen, säg att du följt med så här långt. Låtsas åtminstone.
Lögn
Lögn är alltså inte alltid lögn. En lögn är bara en lögn när dess relevanta sanning är motbevisad, eller tvärtom: en sanning är bara sann, så länge ingen bevisar den vara falsk, eller ens ifrågasätter den som en lögn!
Detta betyder i så fall att vi alla ljuger. Hela tiden. Men inte behövde vi väl bevisa det?
Det visste vi ju redan. Vi har ju redan myntat sådana talesätt som "Vit lögn" och "Pedagogisk Lögn". Vit lögn känner vi alla till vad det är.
"-Vad tycker du om min nya frisyr?"
"-Jättefin! Den matchar verkligen dina... skor..."
En pedagogisk lögn är en förklaring som egentligen inte är sann, men som är betydligt enklare än en fullständig förklaring och är tillräcklig för att kunna ge den undervisade en grundläggande förståelse av situationen. Exempel är all fysik på grundskolenivå, datorutbildning för pensionärer ("Nu får du vänta, för datorn 'tänker', osv.") och sexualundervisning när man är liten.
Kurt Gödel dog 1978, 72 år gammal, av undernäring. Han hade under sin sista tid drabbats av en paranoid rädsla för förgiftning, och slutade helt enkelt att äta.
Åh, just det, Progesterex.
Progesterex är ett fiktivt läkemedel som påstås användas av våldtäcktsmän för att kunna kemiskt kastrera sina drogade offer, så att våldtäcktsmannen ska slippa bli far. Progesterex blev mycket omtalat i pressen efter att falska e- mail spred rykten om att drogen fanns. Detta är dock, liksom allt annat i pressen, en stor fet lögn.
Men oroa dig inte. Jag ljuger bara.
Binominalteorem. Spännande.
En fisk. eller?
Du sitter säkert där och frågar dig själv vad Kurt Gödel har med progesterex att göra.
Eller så gör du inte det, och då behöver du inte läsa vidare.
Kurt Gödel var en matematiker från Tyskland. Han föddes 1906 och verkade under samma tid (och på samma universitet) som Albert Einstein.
Han utbildades på det mycket prestigefyllda universitetet i Wien, av de bästa professorerna. Under denna tid mötte Gödel flera människor som hade som målsättning att kombinera filosofi och matematik, och han blev själv mycket verksam inom området.
Det var även under denna tid som Kurt Gödel svarade på frågan; Går det att konstruera en maskin som kan lösa alla upptänkliga matematiska problem?
Kurt bevisade ganska enkelt att ett tillräckligt starkt axiomsystem inte kan vara både fullständigt (alla teorem är bevisbara), och helt utan motsägelser. Genom detta stod det då klart att en dator, om vi programmerade den att lösa alla våra matematiska axiom, snart skulle finna ett påstående som varken kan bevisas vara sant eller falskt. Denna slutsats kom att kallas Gödels ofullständighetsteorem. Genom detta har vi bevisat att sanningen inte är statisk, utan starkt föränderlig. Han menar helt enkelt att det alltid är möjligt att skapa ett axiom som varken kan bevisas eller motbevisas, eller att de både kan bevisas och motbevisas inom samma system. Detta innebär att ett tillräckligt starkt och konsistent system är oförmöget att bevisa sin egen konsistens. se "kontinuumhypotesen"
Vi förstår genast hur meningen "nu ljuger jag" får de livsfarliga robotarna i Star- Trek att explodera, eftersom det är en paradox (som tydligen kräver alldeles för mycket RAM för att tänka ut). Samma gäller med:
Meningen nedan är en lögn.
Meningen ovan är sann.
Förstår du? Även om paradoxen i sig inte är en lögn, innebär detta teorem egentligen att allting är en lögn, men ändå inte! Kom igen, säg att du följt med så här långt. Låtsas åtminstone.
Lögn
Lögn är alltså inte alltid lögn. En lögn är bara en lögn när dess relevanta sanning är motbevisad, eller tvärtom: en sanning är bara sann, så länge ingen bevisar den vara falsk, eller ens ifrågasätter den som en lögn!
Detta betyder i så fall att vi alla ljuger. Hela tiden. Men inte behövde vi väl bevisa det?
Det visste vi ju redan. Vi har ju redan myntat sådana talesätt som "Vit lögn" och "Pedagogisk Lögn". Vit lögn känner vi alla till vad det är.
"-Vad tycker du om min nya frisyr?"
"-Jättefin! Den matchar verkligen dina... skor..."
En pedagogisk lögn är en förklaring som egentligen inte är sann, men som är betydligt enklare än en fullständig förklaring och är tillräcklig för att kunna ge den undervisade en grundläggande förståelse av situationen. Exempel är all fysik på grundskolenivå, datorutbildning för pensionärer ("Nu får du vänta, för datorn 'tänker', osv.") och sexualundervisning när man är liten.
Kurt Gödel dog 1978, 72 år gammal, av undernäring. Han hade under sin sista tid drabbats av en paranoid rädsla för förgiftning, och slutade helt enkelt att äta.
Åh, just det, Progesterex.
Progesterex är ett fiktivt läkemedel som påstås användas av våldtäcktsmän för att kunna kemiskt kastrera sina drogade offer, så att våldtäcktsmannen ska slippa bli far. Progesterex blev mycket omtalat i pressen efter att falska e- mail spred rykten om att drogen fanns. Detta är dock, liksom allt annat i pressen, en stor fet lögn.
Men oroa dig inte. Jag ljuger bara.
Binominalteorem. Spännande.
En fisk. eller?
Maslows Behovstrappa
Den tråkigaste människan i världen
Abraham Maslow (1908-1970) var en amerikansk psykolog från brooklyn.
Man kan läsa hela hans levnadshistoria och träkas till döds. Det finns verkligen ingenting intressant med hans liv. Det nämns inget häftigt, inga tragedier, inga humoristiska element, ingenting av intresse.
Det nämns inte ens att han blev retad för sitt något löjliga namn.
En väldigt tråkig människa, helt enkelt.
Att bygga en trappa
Trots detta finns det en sak som faktiskt är intressant med honom.
Under sin tid som filosoferande psykolog hann han presentera en teori som kom att bli känd som "Maslows Behovstrappa". Denna trappa bestod av mål man måste uppnå innan man kan förverkliga sig själv. Den används ofta av marknadsförare och folk som vill övertyga dig att vilja ha något du inte behöver.
Enligt Maslow själv fungerar modellen bara som ett bevis på hur människans behov kategoriseras. Han
menar att de "högre" behoven är fullständigt ouppnåeliga (och ointressanta) så länge de "lägre" inte är tillfredställda.
Upp- och- Ner
Men eftersom jag tror på Lao Tzu's (och senare även Tyler Durden i fight club's) ord att "självförverkligande är lika med onani" och därmed helt onödigt (och en smula obscent), innebär det då att det sista steget i Maslows behovstrappa borde vara längst ner.
Att detta sen egentligen inte gör någon skillnad överhuvudtaget för själva budskapet har ingen betydelse. Jag bara tyckte det såg bättre ut. Det skulle egentligen vara ritat som en trappa, men jag är inte så bra på ASCII.
1.Fysiska behov
2.Trygghet
3.Social gemenskap
4.Uppskattning
5.Självförverkligande
Detta innebär att så fort du känner dig nöjd med någonting, så fort du är tillfreds, mätt, lagom pigg och inte är bajsnödig längre, har du gått ner ett steg på trappan. Du ligger nu ett steg närmre självförverkligande, men ett lika långt steg från att vara dig själv.
Är detta bra eller dåligt? Behöver man verkligen sträva efter att hamna så högt resp. lågt som möjligt på sin behovstrappa? Tja, låt mig skriva om denna behovstrappa som den skulle se ut om jag applicerade den på mig själv. Detta skulle jag behöva göra för att nå mitt mål:
1. Ät, sov, bajsa, borsta tänderna
2. Skaffa mysig filt, bra belysning och te
3. Ta en kopp kaffe med polarna
4. ...som måste smaka riktigt bra
5. Bli Kung
Här har jag tekniskt sett utfört alla handlingar som behövs för att tillfredställa mina behov och nå mitt hypotetiska mål, i rätt ordning dessutom. Och lätt var det. Jag behövde inte ens ändra någonting i min vardagliga levnadsstil, förutom att gå till IKEA och handla en mysig lampa och filt. Te hade jag redan.
Enligt Abraham Maslow är jag alltså bara en kopp kaffe från att bli kung. Trevligt. Men jag tror jag avstår tronen. Jag har alltid så svårt att hålla mig vaken under talen på nobelprisutdelningen.
-Om du vill bli kung.
Abraham Maslow (1908-1970) var en amerikansk psykolog från brooklyn.
Man kan läsa hela hans levnadshistoria och träkas till döds. Det finns verkligen ingenting intressant med hans liv. Det nämns inget häftigt, inga tragedier, inga humoristiska element, ingenting av intresse.
Det nämns inte ens att han blev retad för sitt något löjliga namn.
En väldigt tråkig människa, helt enkelt.
Att bygga en trappa
Trots detta finns det en sak som faktiskt är intressant med honom.
Under sin tid som filosoferande psykolog hann han presentera en teori som kom att bli känd som "Maslows Behovstrappa". Denna trappa bestod av mål man måste uppnå innan man kan förverkliga sig själv. Den används ofta av marknadsförare och folk som vill övertyga dig att vilja ha något du inte behöver.
Enligt Maslow själv fungerar modellen bara som ett bevis på hur människans behov kategoriseras. Han
menar att de "högre" behoven är fullständigt ouppnåeliga (och ointressanta) så länge de "lägre" inte är tillfredställda.
Upp- och- Ner
Men eftersom jag tror på Lao Tzu's (och senare även Tyler Durden i fight club's) ord att "självförverkligande är lika med onani" och därmed helt onödigt (och en smula obscent), innebär det då att det sista steget i Maslows behovstrappa borde vara längst ner.
Att detta sen egentligen inte gör någon skillnad överhuvudtaget för själva budskapet har ingen betydelse. Jag bara tyckte det såg bättre ut. Det skulle egentligen vara ritat som en trappa, men jag är inte så bra på ASCII.
1.Fysiska behov
2.Trygghet
3.Social gemenskap
4.Uppskattning
5.Självförverkligande
Detta innebär att så fort du känner dig nöjd med någonting, så fort du är tillfreds, mätt, lagom pigg och inte är bajsnödig längre, har du gått ner ett steg på trappan. Du ligger nu ett steg närmre självförverkligande, men ett lika långt steg från att vara dig själv.
Är detta bra eller dåligt? Behöver man verkligen sträva efter att hamna så högt resp. lågt som möjligt på sin behovstrappa? Tja, låt mig skriva om denna behovstrappa som den skulle se ut om jag applicerade den på mig själv. Detta skulle jag behöva göra för att nå mitt mål:
1. Ät, sov, bajsa, borsta tänderna
2. Skaffa mysig filt, bra belysning och te
3. Ta en kopp kaffe med polarna
4. ...som måste smaka riktigt bra
5. Bli Kung
Här har jag tekniskt sett utfört alla handlingar som behövs för att tillfredställa mina behov och nå mitt hypotetiska mål, i rätt ordning dessutom. Och lätt var det. Jag behövde inte ens ändra någonting i min vardagliga levnadsstil, förutom att gå till IKEA och handla en mysig lampa och filt. Te hade jag redan.
Enligt Abraham Maslow är jag alltså bara en kopp kaffe från att bli kung. Trevligt. Men jag tror jag avstår tronen. Jag har alltid så svårt att hålla mig vaken under talen på nobelprisutdelningen.
-Om du vill bli kung.
Henry Ford- urmakare- uppfinnare- barnvakt
Med anledning av mitt bilinköp, en Ford Escort från 94, tyckte jag att det var på sin plats med lite kuriosa/fakta/lögner om Fordens skapare, Ford.
Henry Ford, mannen som gav folket en bil som de kunde ha råd med. Mannen som [krasst uttryckt] skapade en medelklass genom att ge väl arbetande människor värdiga löner.
T- forden. Finns i alla färger, så länge det är svart.
Henry. Ford. Överkamning.
Annan Henry. Spelar fotboll.
Henry Ford, mannen som gav folket en bil som de kunde ha råd med. Mannen som [krasst uttryckt] skapade en medelklass genom att ge väl arbetande människor värdiga löner.
Henry
Henry reparerade klockor när han var ung. Han tänkte till och med starta klockfabrik, men började reparera ångmaskiner och ånkoksmobiler. 1885 fick de in en skadad ottomotor på fabriken. Motorn var så komplicerad att ta isär att inte ens tillverkaren gav sig på att försöka laga den. Henry försökte och lyckades och fick därmed motivation att fortsätta i ingenjörsbranchen. Han blev snabbt polare med Thomas Edison, uppfinnaren, och arbetade hos honom som "chefsingenjör" och barnvakt åt Edisons kanariefågel.
Quadricykeln
På Edisons bolag, Edisonbolaget (inte så fyndigt, men okej), byggde Ford sin första bensindrivna bil. Denna bestod mestadels av gamla cykeldelar och järnskrot. Bilen, eller Quadricykeln som han kallade den, hade en liggande 2-cylindrig motor på fyra hästkrafter, vilket var imponerande på den tiden. På grund av att cykelkomponenterna var lite svaga och taskigt anpassade till krafterna hos bilmotorn fick de ständigt bytas ut mot specialtillverkade delar, som Henry själv designade. När bilen inte kunde förbättras mer sålde Henry den för 200 dollar till en viss mrs Hanson- Fletcher, som körde över sin man med den.
Ford Motor Company- äger Volvo nu.
Henry spenderade pengarna på att bygga andra bilar, och kunde 1902 skryta med att ha uppfunnit en bil som var både hållbar och relativt billig. Han startade Ford Motor Company, där man tillverkade världens första serietillverkade bil enligt löpandebandprincipen. Man namngav varje ny fordmodell i bokstavsordning (A- Ford, B- Ford, osv.), och finjusterade alla delar på bilen för varje ny modell. Den mest uppskattade och sålda bilen kom att bli T- forden. Denna bil kom att göra honom till en miljardär. Han använde sina pengar till at få bensinstationer byggda lite varstans i USA, så att han kunde köra runt i sin Z- ford (specialgjord modell, endast för honom) och bränna förbi polisen på de amerikanska vägarna med långfingret utsträckt genom rutan.
T- forden. Finns i alla färger, så länge det är svart.
Henry. Ford. Överkamning.
Annan Henry. Spelar fotboll.
Charles Darwin- Evolutionens skapare
Charles Robert Darwin föddes den 12 februari 1809 i Shrewsbury, Shropshire, England.
Hans mor dog när han var 5 år gammal.
För nästan exakt 174 år sedan började Darwin plocka upp och samla på fossiler längsmed
Patagoniakusten. Dessa efterlämningar skulle komma att understödkja en stor del av hans teorier
angående varelsers uppkomst. Hans skeppskamrater stod ständigt undrande när de såg honom slänga
ombord "värdelöst skräp" på skeppet Beagle.
Även om det mesta faktsiskt var värdelöst, råkade han få med en del coola ben, fossiler och tänder,
som skeppskocken senare (till Darwins förmätenhet) kokade soppa på.
Darwins fritid och familj
Charles skrev musik också. Förutom en orkestral symfoni tillägnad en kvinna han mötte på en ö i
söderhavet, skrev han bl.a. två tonsatta epos, en techno- låt med theremin- inslag, och den så väl
kända "maskvisan" ("ingen tycker om mig, ingen vill ha mig, bara för jag äter mask").
Tursamt nog för honom visade sig denna visa inte vara särskilt sann. Någon tyckte visst om honom.
Så pass mycket att denna "någon", Emma, senare blev Charles' Fru. 1839 Skaffade de sin första son
William, som senare skulle komma att få 9 syskon, varav 4 dog vid tidig ålder. De 6 som klarade
sig, blev berömda i sedvanlig Paris- Hilton- Stil. De gled genom livet på ett bananskal, snyltandes
på sin fars meriter och akademiska pengar. Tre av dem (Horace, Leonard och Francis) knarkade ihjäl
sig på samma klubb i Edinbourgh. En av dem, George, var med i en dokusåpa där han blev utröstad
näst först. De två övriga, William Erasmus Darwin och Henrietta Emma Darwin, bildade en budfirma
tillsammans, som snart blev mycket populär och blev börsnoterad på tidiga 1900- talet. Firman, som
först hette Henrietta-William- Express men senare bytte namn till Federal Express, finns kvar än
idag.
Arters uppkomst, gay-paddor och maskar
Darwin är förmodligen mest känd för sin bok - Origin of Species, ett dåtida mästerverk som handlade
om alla varelsers uppkomst. Även om en hel del av det han skrev inte riktigt stämde, var det
banbrytande och hjälpte många forskare och biologer att tänka utanför ramarna av vad som var
vanligt. Han publicerade bl.a. att alla [då kända] reptiler är homosexuella/transsexuella och att
de i princip ändrar kön efter behov. Detta blev i senare upplagor av boken ändrat till att "vissa
reptildjur har ombytlig könsrekognicering i initiellt tillstånd", vilket i princip betyder att
spermier är tvekönade.
Darwin älskade exakta siffror. Han hade en gång fått publicerat att antalet maskar som fanns i en
genomsnittlig acre (4046,9 m²) engelsk lantjord var 53767.
Den 19 April 1882 dog Charles Robert Darwin av hjärtfel i sin säng, i sällskap av sin hustru, en
läkare och ett par höns. Han begravdes på Westminister Abbey, ca 10 meter ifrån Sir Isaac Newtons
grav. Gravstenen löd: "53767, and counting".
Charles Darwin.
Tyckte inte om att bada bastu.
FedEx.
Kan du se den dolda pilen i loggan?
Hans mor dog när han var 5 år gammal.
För nästan exakt 174 år sedan började Darwin plocka upp och samla på fossiler längsmed
Patagoniakusten. Dessa efterlämningar skulle komma att understödkja en stor del av hans teorier
angående varelsers uppkomst. Hans skeppskamrater stod ständigt undrande när de såg honom slänga
ombord "värdelöst skräp" på skeppet Beagle.
Även om det mesta faktsiskt var värdelöst, råkade han få med en del coola ben, fossiler och tänder,
som skeppskocken senare (till Darwins förmätenhet) kokade soppa på.
Darwins fritid och familj
Charles skrev musik också. Förutom en orkestral symfoni tillägnad en kvinna han mötte på en ö i
söderhavet, skrev han bl.a. två tonsatta epos, en techno- låt med theremin- inslag, och den så väl
kända "maskvisan" ("ingen tycker om mig, ingen vill ha mig, bara för jag äter mask").
Tursamt nog för honom visade sig denna visa inte vara särskilt sann. Någon tyckte visst om honom.
Så pass mycket att denna "någon", Emma, senare blev Charles' Fru. 1839 Skaffade de sin första son
William, som senare skulle komma att få 9 syskon, varav 4 dog vid tidig ålder. De 6 som klarade
sig, blev berömda i sedvanlig Paris- Hilton- Stil. De gled genom livet på ett bananskal, snyltandes
på sin fars meriter och akademiska pengar. Tre av dem (Horace, Leonard och Francis) knarkade ihjäl
sig på samma klubb i Edinbourgh. En av dem, George, var med i en dokusåpa där han blev utröstad
näst först. De två övriga, William Erasmus Darwin och Henrietta Emma Darwin, bildade en budfirma
tillsammans, som snart blev mycket populär och blev börsnoterad på tidiga 1900- talet. Firman, som
först hette Henrietta-William- Express men senare bytte namn till Federal Express, finns kvar än
idag.
Arters uppkomst, gay-paddor och maskar
Darwin är förmodligen mest känd för sin bok - Origin of Species, ett dåtida mästerverk som handlade
om alla varelsers uppkomst. Även om en hel del av det han skrev inte riktigt stämde, var det
banbrytande och hjälpte många forskare och biologer att tänka utanför ramarna av vad som var
vanligt. Han publicerade bl.a. att alla [då kända] reptiler är homosexuella/transsexuella och att
de i princip ändrar kön efter behov. Detta blev i senare upplagor av boken ändrat till att "vissa
reptildjur har ombytlig könsrekognicering i initiellt tillstånd", vilket i princip betyder att
spermier är tvekönade.
Darwin älskade exakta siffror. Han hade en gång fått publicerat att antalet maskar som fanns i en
genomsnittlig acre (4046,9 m²) engelsk lantjord var 53767.
Den 19 April 1882 dog Charles Robert Darwin av hjärtfel i sin säng, i sällskap av sin hustru, en
läkare och ett par höns. Han begravdes på Westminister Abbey, ca 10 meter ifrån Sir Isaac Newtons
grav. Gravstenen löd: "53767, and counting".
Charles Darwin.
Tyckte inte om att bada bastu.
FedEx.
Kan du se den dolda pilen i loggan?
Isaac Newton - "My name is Isaac"
Sir Isaac Newton Föddes I Woolsthorpe, nära Lincolnshire, England den 4 Januari år 1643.
Hans far, som också hette Isaac Newton, dog tre månader innan "vår" Isaac Föddes.
Mamman gifte om sig med en annan, och lämnade sonen att bo hos sin mormor, Margery Ayscough.
Listan. "-I'm just tryin' to be a better person"
Isaac Newton hade en lista a' La "My name is Earl" (eller tvärtom, vem vet), där han skrev ner felsteg han hade gjort, som han ångrade och ville rätta till. Han började skriva denna år 1662 (19 år gammal), och höll på med detta tills han hamnade i senare medelåldern. På kuvertet han lade ner listan i adresserade han brevet till "Gud- Himlen ovan molnen- Universum."
De felsteg han inte kunde eller tänkte rätta till under sin livstid, ritade han en liten smiley bredvid, och tillade en liten ursäkt.
På denna lista infanns saker som exempelvis; "Hotade min styvfar och moder att bränna ner dem och deras hus över dem" (#13) , "Slog min syster" (#24), eller "Stal en körsbärspaj från Eduard Storer" (#17), men även en hel del religiösa samvetsbördor såsom "Fruktat människan högre än dig (Gud)"(#40), "Använt ordet (Gud) öppet" (#1), eller "bakade pajer på en söndag (Guds dag)"(#8).
När Newton så år 1667 satte sig under ett träd för att fundera över fysikens grundlagar råkade ett äpple falla ner rakt framför honom. Detta fick honom att fundera över- och senare fullständigt formulera- lagen om gravitation. Detta fick honom så exalterad att han berättade för hela staden, inkluderat prästen, och på så vis gjorde sig skyldig till synd #2 "Åt ett äpple i ditt (Guds) hus".
Böcker
1668 uppfann han det reflekterande teleskopet, i vilket han såg tillräckligt med intressanta saker för att fylla en bok- "Optics". Här stod det bland annat att vitt ljus består av alla färger i regnbågsspektrat, en helt ny ide´ vilken gav Newton en hög grad vetenskaplig berömdhet, pengar, brudar och cred.
Hans andra, och förmodligen betydligt viktigare bok -Philosophiae Naturalis Principia Mathematica (Naturvetenskapens matematiska principer), ofta bara kallad Principia- publicerades 1684, och blev omedelbart vida känd som den viktigaste i världen. Här klargjorde Newton fakta såsom "hur kroppar rör sig", "Centripetalkraftens uppkomst", "metoder att uppmäta lägst och högst kvantitetsförhållanden" och "Varför hundar sniffar varandra i rumpan".
Newton spenderade även ca 50 år på att genom Bibeln försöka förutsäga jordens undergång. Han skrev ungefär 4500 sidor om detta, där det proklamerades att jorden skulle komma att förintas år 2060.
Vid 41 års ålder lade Isaac sitt brev till Gud på brevlådan och hoppades på respons. Gud skickade ett e-mail som svar, men Newtons Spam- filter tog bort det innan han hann läsa det.
hela syndlistan
Sir Isaac Newton.
Rätt Fräsch för att vara 46 år.
Äpplet.
Man fick inte äta i kyrkan.
Hans far, som också hette Isaac Newton, dog tre månader innan "vår" Isaac Föddes.
Mamman gifte om sig med en annan, och lämnade sonen att bo hos sin mormor, Margery Ayscough.
Listan. "-I'm just tryin' to be a better person"
Isaac Newton hade en lista a' La "My name is Earl" (eller tvärtom, vem vet), där han skrev ner felsteg han hade gjort, som han ångrade och ville rätta till. Han började skriva denna år 1662 (19 år gammal), och höll på med detta tills han hamnade i senare medelåldern. På kuvertet han lade ner listan i adresserade han brevet till "Gud- Himlen ovan molnen- Universum."
De felsteg han inte kunde eller tänkte rätta till under sin livstid, ritade han en liten smiley bredvid, och tillade en liten ursäkt.
På denna lista infanns saker som exempelvis; "Hotade min styvfar och moder att bränna ner dem och deras hus över dem" (#13) , "Slog min syster" (#24), eller "Stal en körsbärspaj från Eduard Storer" (#17), men även en hel del religiösa samvetsbördor såsom "Fruktat människan högre än dig (Gud)"(#40), "Använt ordet (Gud) öppet" (#1), eller "bakade pajer på en söndag (Guds dag)"(#8).
När Newton så år 1667 satte sig under ett träd för att fundera över fysikens grundlagar råkade ett äpple falla ner rakt framför honom. Detta fick honom att fundera över- och senare fullständigt formulera- lagen om gravitation. Detta fick honom så exalterad att han berättade för hela staden, inkluderat prästen, och på så vis gjorde sig skyldig till synd #2 "Åt ett äpple i ditt (Guds) hus".
Böcker
1668 uppfann han det reflekterande teleskopet, i vilket han såg tillräckligt med intressanta saker för att fylla en bok- "Optics". Här stod det bland annat att vitt ljus består av alla färger i regnbågsspektrat, en helt ny ide´ vilken gav Newton en hög grad vetenskaplig berömdhet, pengar, brudar och cred.
Hans andra, och förmodligen betydligt viktigare bok -Philosophiae Naturalis Principia Mathematica (Naturvetenskapens matematiska principer), ofta bara kallad Principia- publicerades 1684, och blev omedelbart vida känd som den viktigaste i världen. Här klargjorde Newton fakta såsom "hur kroppar rör sig", "Centripetalkraftens uppkomst", "metoder att uppmäta lägst och högst kvantitetsförhållanden" och "Varför hundar sniffar varandra i rumpan".
Newton spenderade även ca 50 år på att genom Bibeln försöka förutsäga jordens undergång. Han skrev ungefär 4500 sidor om detta, där det proklamerades att jorden skulle komma att förintas år 2060.
Vid 41 års ålder lade Isaac sitt brev till Gud på brevlådan och hoppades på respons. Gud skickade ett e-mail som svar, men Newtons Spam- filter tog bort det innan han hann läsa det.
hela syndlistan
Sir Isaac Newton.
Rätt Fräsch för att vara 46 år.
Äpplet.
Man fick inte äta i kyrkan.
Hypokondri - hur det fungerar
Ordet Hypokondri kommer från grekiskans "hypo" (under) och "kondrios" (brosk, benbrosk), och syftar på ett tillstånd som beror på något "under brosket", eller snarare "under bröstkorgen". Hjärtat, "själen", personen eller sinnet. Inte på riktigt alltså. Inte ens från ordets sanna grundbetydelse.
Tillståndet hypokondri är känt sedan flera hundra år tillbaks. På 1800- talet var det häftigt att vara hypokondriker. Man ansågs lite cool om man hostade lite extra på en tillstållning och därmed drog till sig allas uppmärksamhet. Kvinnnorna klädde sig i alltför hårt åtsittande korsetter och sminkade sig med blybaserad färg för att kunna ställa till med stora scener när de senare svimmade i folkmassan.
Det var även under denna tid som man uppfann benämningen "hösnuva", som lite senare kom att kallas "allergi", en numera väldigt känd bänämning på vad som är en av vårt lands största folksjukdomar. Plötsligt började man uppmärksamma alla stackars allergiker. Man förstod deras problem, och ansåg inte längre dem vara "lägre stående" eller lata. Äntligen fick astmatiker hjälp och tilkännagivande. William Golding skrev boken Flugornas Herre*, där "Nasse" framstod som en overviktig, ful och gnällig astmatiker som var jättesmart. Inte smart nog att överleva, men ändå...
Med andra ord: Astmatiker och allergiker var hippa. Därför blev det dags för alla hypokondriker att byta spår. Det var inte längre häftigt att ha fejkad blödarsjuka eller självförvållade digerdöden-symptom. Nu var det allergi som var inne. Man påstod sig ha kraftigt ökad produktion av IgE- antikroppar, eller fel på B- Lymfocyterna, så att varenda allergen i världen påverkade en att hosta, nysa eller sluta andas, vilket gav en coolhetsfaktor 1000.
Så här gick det ett tag, utan att folk ifrågasatte det speciellt mycket.
Man tyckte synd om både riktiga allergiker och hypokondriker- allergiker ett bra tag och ansåg båda lika värdiga av odelad uppmärksamhet.
Det gick till och med så långt att Hypokondriker- allergikerna uppfann sina egna allergier. Man blev "allergisk" mot saker som inte ens framkallar allergi, exempelvis citroner och limefrukter, vilka inte innehåller någon histaminhöjande proteinbaskedja. Man kände yrsel, smärta och illamående så fort någon nämnde att det varit oxkött i maten, men mådde bara prima ett par timmar tidigare när man åt den, och så vidare.
Men sen kom "elallergin".
Vad är "elallergi" egentligen? Ja, det kan man fråga sig.
"Elallergi", "elöverkänslighet" eller "elkänslighet" är den nyaste formen av hypokondri. Det handlar om människor som är i så desperat behov av uppmärksamhet att de inte skyr några medel. De ger sig på elektriciteten!
Tänk på det; var finns den histaminhöjande proteinbaskedjan i en mobiltelefon?
Var ligger allergenet i en dataskärm, och hur överförs det till människan?
För att citera Svenska Elöverkänsligas Riksförbunds hemsida (ja, jag vet... Hur kan de ha en hemsida?) http://www.feb.se; "Flertalet elöverkänsliga väljer numera att elsanera sina hus".
"-Jag är rädd för elektronerna. De orsakar huvudvärk och magbesvär på mig", säger en anonym.
Hur kan man vara rädd för elektroner? Varje Atom i universum utgörs av elektroner, neutroner och positroner. Detta inkluderar syret, O2, som jag förutsätter att även "elöverkänsliga" andas, ty annars skulle de dö.
Visserligen kan jag hålla med om att det vore dumt att överföra direktström genom vägguttaget rakt till kroppen. Detta är både smärtsamt och har genom experiment i Texas, visat sig vara dödligt. Men detta har aldrig varit frågan i samband med s.k. "elallergi".
Slutledningsvis frågar jag mig vart vi är på väg? Kanske kommer det snart att komma folk som tror sig vara allergiska mot saker som vatten, ljus, ljud och livet självt?
Och just det:
Om du tror jag har förolämpat dig för att du är elallergiker har du fel. Kan du läsa detta är du inte elallergiker. Skaffa ett liv.
*Flugornas Herre skrevs visserligen på 1950- talet, men, ja, whatever...
Astma-nasse och någon konstig björn.
Varför pojkar tycker om att bränna saker - en lista
1. Eld är farligt. Pojkar dras till fara som herpesvirus till cerat. Minsta tillstymmelse till fara/spänning i närheten och pojken kommer fråga: "var?!", "var är det?", "Hur lång tid tar det för mig att ta mig dit?" o.s.v.
2. Eld avger massor av ljus och värme, och oavsett vad alla pojkar försöker motbevisa, behöver de massor av ljus och värme, men vågar inte be om det (ty då skulle de betraktas som... tja, gay, eller nå't).
3. Det sprakar. Pojkar gillar saker som sprakar, mullrar, knastrar, poppar och allämnt låter rätt mycket. Tänk på det, hur ofta ser man en kille som inte tycker om popcorn, bilar och bubbelplast? Inte ofta.
4. Lathet. Det krävs mindre energi av pojken för att bränna något än att göra sig av med något på annat sätt. Dessutom finns det ingenting som är tråkigare än att åka till en sopstation. Bränn skiten hemma, vet jag!
5. Coolhetsfaktor. Åtminstone bland andra pojkar. Man är cool om man har en zippo-tändare med engelska flaggan eller "fuck You", på. Man är cool om man kan tända den genom ett handryck. Man är cool om man tänder eld på sin drink och häller den brinnades ner i halsen. Ända tills man upptäcker att det var för varmt för att svälja och hostar ut brinnande sambuca- sörja över bartendern. Då är man inte cool.
2. Eld avger massor av ljus och värme, och oavsett vad alla pojkar försöker motbevisa, behöver de massor av ljus och värme, men vågar inte be om det (ty då skulle de betraktas som... tja, gay, eller nå't).
3. Det sprakar. Pojkar gillar saker som sprakar, mullrar, knastrar, poppar och allämnt låter rätt mycket. Tänk på det, hur ofta ser man en kille som inte tycker om popcorn, bilar och bubbelplast? Inte ofta.
4. Lathet. Det krävs mindre energi av pojken för att bränna något än att göra sig av med något på annat sätt. Dessutom finns det ingenting som är tråkigare än att åka till en sopstation. Bränn skiten hemma, vet jag!
5. Coolhetsfaktor. Åtminstone bland andra pojkar. Man är cool om man har en zippo-tändare med engelska flaggan eller "fuck You", på. Man är cool om man kan tända den genom ett handryck. Man är cool om man tänder eld på sin drink och häller den brinnades ner i halsen. Ända tills man upptäcker att det var för varmt för att svälja och hostar ut brinnande sambuca- sörja över bartendern. Då är man inte cool.
Sambuca, den brinnande ungdomskällan.
-Som smakar skit...
Frankenstein är namnet på doktorn som skapade monstret, inte monstret.
Jag är extremt nördig
Tog testet på sidan som länken nedan hänvisar till.
Fasen. Jag är väldigt nördig. Inte visste jag att det var nördigt att lära sig/uppfinna ett fiktivt språk (såsom klingon eller esperanto).
Jaja, jag har i alla fall en snygg knapp att stoltsera med.
När vi ändå är inne på nördtemat (Ja, jag skrev vi. Jag tycker det är roligt att räkna mig själv som fler än en), kan jag tala om för dig att jag är mycket glad för förkortningar som ingen eller väldigt få förstår sig på. Som exmpel kan nämnas att jag tyckte det var roligt att använda uttrycket rotflmao förut, men har sedan slutat med det, då i princip alla förstår att det handlar om att rulla skrattandes på golvet. (Dessutom rullar jag sällan på golvet numera, och jag gillar inte att ljuga)
Min favorit just nu är av diverse anledningar PEBKAC. Uttallas som det står, med k- ljud på C:et
[peb´- k;ä'k;]. Står för: "Problem Exists Between Keyboard And Chair". Förmodligen det bästa sättet att förolämpa någon som pajat sin dator. Låt mig måla upp scenariot för dig:
Anonym Idiot 1 (AI1) har lyckats formatera sin dator på inrådan av en vän till honom som "kan lite om datorer och hade hört att det var bra". AI1 har anlitat dig för att fixa datorn och installera nödvändiga programkomponenter o.s.v.
Två dagar senare kommer AI1 tillbaks med datorn efter en halv timme långt samtal om att den inte går att starta. Felsökning per telefon leder som vanligt ingen vart, då AI1 inte vet vad komponenterna heter och kallar hela datorn för "hårddisken". Vid den påföljande leveransen av datorn uttrycker sig AI1 barskt och otrevligt om att du minsann inte borde ta betalt för tjänster som inte utförts ordentligt. Du sväljer det hela med ökande blodtryck och sätter igång maskinen för att påbörja felsökningen. I startloggen får du felmeddelandet: "Non system disk or disk error, replace and press any key". Detta betyder att datorn inte startar förrän du tagit ut den diskett som sitter i diskettfacket. Lösningen är simpel och utförs med ettnoga ansträngt och välriktat långfinger. Du vänder dig mot AI1 och säger: "Vad vi har här är ett enkelt fall av PEBKAC", när du samtidigt i dina tankar återgår till att strypa AI1.
Är inte världen underbar?
PEBKAC = nördigt sätt att förolämpa någon.
Fasen. Jag är väldigt nördig. Inte visste jag att det var nördigt att lära sig/uppfinna ett fiktivt språk (såsom klingon eller esperanto).
Jaja, jag har i alla fall en snygg knapp att stoltsera med.
När vi ändå är inne på nördtemat (Ja, jag skrev vi. Jag tycker det är roligt att räkna mig själv som fler än en), kan jag tala om för dig att jag är mycket glad för förkortningar som ingen eller väldigt få förstår sig på. Som exmpel kan nämnas att jag tyckte det var roligt att använda uttrycket rotflmao förut, men har sedan slutat med det, då i princip alla förstår att det handlar om att rulla skrattandes på golvet. (Dessutom rullar jag sällan på golvet numera, och jag gillar inte att ljuga)
Min favorit just nu är av diverse anledningar PEBKAC. Uttallas som det står, med k- ljud på C:et
[peb´- k;ä'k;]. Står för: "Problem Exists Between Keyboard And Chair". Förmodligen det bästa sättet att förolämpa någon som pajat sin dator. Låt mig måla upp scenariot för dig:
Anonym Idiot 1 (AI1) har lyckats formatera sin dator på inrådan av en vän till honom som "kan lite om datorer och hade hört att det var bra". AI1 har anlitat dig för att fixa datorn och installera nödvändiga programkomponenter o.s.v.
Två dagar senare kommer AI1 tillbaks med datorn efter en halv timme långt samtal om att den inte går att starta. Felsökning per telefon leder som vanligt ingen vart, då AI1 inte vet vad komponenterna heter och kallar hela datorn för "hårddisken". Vid den påföljande leveransen av datorn uttrycker sig AI1 barskt och otrevligt om att du minsann inte borde ta betalt för tjänster som inte utförts ordentligt. Du sväljer det hela med ökande blodtryck och sätter igång maskinen för att påbörja felsökningen. I startloggen får du felmeddelandet: "Non system disk or disk error, replace and press any key". Detta betyder att datorn inte startar förrän du tagit ut den diskett som sitter i diskettfacket. Lösningen är simpel och utförs med ettnoga ansträngt och välriktat långfinger. Du vänder dig mot AI1 och säger: "Vad vi har här är ett enkelt fall av PEBKAC", när du samtidigt i dina tankar återgår till att strypa AI1.
Är inte världen underbar?
PEBKAC = nördigt sätt att förolämpa någon.
En historisk berättelse om gummi som gnuggas
... mot papper...
Suddgummit. Läste in mig på att det var en gubbe (Joseph Priestly) från sent 1700- tal som kom på det. Smart kille. Sade sig även ha upptäckt syret, men blev genomskådad av folket, som redan kände till det...
De andades ju.
Men suddgummit gick de på.
Suddgummit. Läste in mig på att det var en gubbe (Joseph Priestly) från sent 1700- tal som kom på det. Smart kille. Sade sig även ha upptäckt syret, men blev genomskådad av folket, som redan kände till det...
De andades ju.
Men suddgummit gick de på.
Joseph Priestly reste land och rike runt och propagerade för användandet av hans nya "raderblock av gummisubstans", vilket senare skulle komma att kallas för "suddi", eller "gummi" (med vissa missförstånd inräknade). Han skrev låtar, trallade visor och dansade framför sin vagn där han sålde dem, allt för att locka folk. Det kom en tid då han till och med i desperation klädde av sig naken och snurrade på vad han kallade för sin "stora blyertspenna". Detta visade sig inte ge upphov till några större säljfenomen, så han slutade med det.
När hans häst- och- vagnfärd hade nått ända till universitetet vid Harvard kände han sig lättad. Ingen annanstans i landet fanns det väl så många intellektuella som här. ergo: ingen annanstans fanns det fler blyertsskribenter än här, eller hur?
Fel.
Det var nämligen praxis vid Harvard att skriva med bläck, en produkt som Josephs Patenterade gummi inte kunde ta bort. Vad göra? Stackars Joseph var förkrossad. Han gick mot ett kafé som låg vid hörnet, satte sig där inne med en kopp Irish och en cigarr. Han tänkte att det nog var över för hans karriär, och att det lika gärna kunde firas med en god cigarr. När han ska till att fimpa den, missar han askkoppen med en hel decimeter. Han skyller på att bartendern säkert hällt i för mycket Irländare i kaffet och tänker inte mer över det, förrän han plötsligt upptäcker det svarta märket som bildats på bordet. I desperation att inte vilja bli utslängd ifrån kaféet, drar han snabbt upp ett gummi ur fickan och gnuggar febrilt på fläcken, som faktiskt går bort!
"Aha!"- tänkte Joseph. "Här har vi ett ännu användningsområde man kan ha min produkt till!"
Så han bestämde sig för att byta målgrupp för sin produkt. Han glömde helt och hållet bort blyertsbortsuddarfunktionen (varning, långt ord) på gummit, och riktade sig i stället till folk som ville få bort askfläckar från sina bord. Han reste land och rike runt (ännu en gång), för att hitta så många kunder som möjligt, men folk verkade inte speciellt intresserade. I ren desperation började Joseph bränna bord med cigarrer varthän han än gick, så att folk skulle bli tvungna att köpa hans gummi. Men det enda resultat han åstadkom var att han lyckades bränna ner en taverna i Louisiana. På grund av detta hamnade han i fängelse, där han drabbades av lunginflammation (för många cigarrer), vilket han senare avled från.
Johann Sebastian Staedtler, en tysk man på genomresa i Amerika, hade gjort en ny penna, som hade fått stor berömmelse i Europa. Under sin resa hade han fått tag i ett s.k. "sotgummi", vilket han hade modifierat och senare använt till att sätta på toppen av sin vackra penna. Staedtler blev mycket rik och berömd, men ingen minns väl nu Joseph Priestly, förutom i vissa sällsynta sammanhang då hans namn kommer upp tillsammans med begreppen "galning", "blottare" och "pyroman".
Suddgummi. Originalutförande.
Utan krusiduller.
Cigarren.
Som att suga på tummen, fast för gamla gubbar.
Joseph Priestly. Utan mustach.
Tyvärr.
(OBS: I princip ingenting i denna historia är sant. Faktum är att Johann Staedtler föddes ca hundra år efter Priestly.
Dessutom är det i princip helt omöjligt att få bort brännmärken och sot fläckar med ett suddgummi.)
Min TV- Historia
Det fanns en tid när allting var lagom. Radioutbudet bestod av lagom underhållande program såsom på minuten och spanarna på p3. Teveutbudet kretsade mest kring rapport, aktuellt och björnes magasin, där en dyslektisk björn lärde en att klippa i kläderna och att det var okej att prata med sina gosedjur ibland. Stellan Sundahl levererade lagom rolig politisk humor i Snacka om nyheterna, och Gäster med Gester underhöll Sverige på ett lagom roligt sätt.
Var det så värst roligt? Nej, egentligen inte.
Men sedan kom vågen av Sitcoms hit till Sverige. Det började med ett par få, amerikansk- importerade sådana. Alf, Mash, Mork och mindy, Seinfeld och Frasier kom att underhålla oss med ett snabbt tempo och inspelade skratt som lät burkiga. Efter det var det bara ett naturligt steg för svensk TV att börja sända ett svenskt substitut. Det var då man kom på Svensson Svensson. Samma skratt som i Seinfeld, samma gengre, men med skillnaden att Kramer byttes ut mot en sur brevbärare med ölmage, Elaine byttes ut mot Susanne Reuter och George byttes ut mot den där lilla ungen som spelade Sunes lillebror.
Var det så värst roligt? Tja, det var det kanske. Till viss del.
Men eftersom materialet tog slut, bestämde man sig för att börja importera skiten igen. Om och om igen skulle Fresh Prince i Bel Air visas för ungdomar som stannat hemma från skolan. Tills ungdomarna tröttnade.
Så vad skulle man då göra?
Ett tag tänkte man att det säkert skulle vra lönsamt att sända tecknat för de lite äldre barnen. Saker som Pokemon och Actionman visade sig få en bred tittarkrets, men aldrig riktigt de där koola, nördiga ungarna man ville nå.
Så man gav sig i kast med att pröva alla desperata metoder där fanns i boken. Man sände allt ifrån Robot Wars och Rikki Lake till Hem till Gården och Seventh Heaven, men ungdomarna reagerade inte riktigt. Så vad gjorde man? Man började sända program som Ring- a- Ling, Lyckochansen, Puzzel, Jackpot, Ordjakten och Flax, med programidén att tjäna pengar på alla soffsittande barn och ungdomar genom att de ringer in och slösar pengar på att få prata med en dålig b- kändis med falskt leende.
Var det så värst roligt? Nej, absolut inte. Faktum är att till och med programledarna själv tycks ha riktigt tråkigt, men det gör inget, för spelet är en jättebra inkomstkälla. Tyvärr (för tv- bolagen) utfärdades dock ett förbud mot dessa spel, så att barn under 18 inte fick spela.
Vad skulle TV- kanalerna då göra?
De fick börja sända sin ungdomsriktade skit på kvällen i stället. Nyare varianter av Sitcoms som ED, Friends, OC, Gilmore Girls och Scrubs.
Och så var vi tillbaks igen. De amerikanska Sitcoms:en har återigen erövrat vårt TV- intresse och vinner överlägset mot Så skall det låta och O som i Ortmark. Varför?
Är det egentligen så värst roligt? Ja, det är det och nåde dig om du säger något annat!
Pokemon. Du måste fånga alla innan du dör, annars får du spetälska och alla hatar dig.
Rikki Lake. Aldrig snygg, alltid på TV.
Var det så värst roligt? Nej, egentligen inte.
Men sedan kom vågen av Sitcoms hit till Sverige. Det började med ett par få, amerikansk- importerade sådana. Alf, Mash, Mork och mindy, Seinfeld och Frasier kom att underhålla oss med ett snabbt tempo och inspelade skratt som lät burkiga. Efter det var det bara ett naturligt steg för svensk TV att börja sända ett svenskt substitut. Det var då man kom på Svensson Svensson. Samma skratt som i Seinfeld, samma gengre, men med skillnaden att Kramer byttes ut mot en sur brevbärare med ölmage, Elaine byttes ut mot Susanne Reuter och George byttes ut mot den där lilla ungen som spelade Sunes lillebror.
Var det så värst roligt? Tja, det var det kanske. Till viss del.
Men eftersom materialet tog slut, bestämde man sig för att börja importera skiten igen. Om och om igen skulle Fresh Prince i Bel Air visas för ungdomar som stannat hemma från skolan. Tills ungdomarna tröttnade.
Så vad skulle man då göra?
Ett tag tänkte man att det säkert skulle vra lönsamt att sända tecknat för de lite äldre barnen. Saker som Pokemon och Actionman visade sig få en bred tittarkrets, men aldrig riktigt de där koola, nördiga ungarna man ville nå.
Så man gav sig i kast med att pröva alla desperata metoder där fanns i boken. Man sände allt ifrån Robot Wars och Rikki Lake till Hem till Gården och Seventh Heaven, men ungdomarna reagerade inte riktigt. Så vad gjorde man? Man började sända program som Ring- a- Ling, Lyckochansen, Puzzel, Jackpot, Ordjakten och Flax, med programidén att tjäna pengar på alla soffsittande barn och ungdomar genom att de ringer in och slösar pengar på att få prata med en dålig b- kändis med falskt leende.
Var det så värst roligt? Nej, absolut inte. Faktum är att till och med programledarna själv tycks ha riktigt tråkigt, men det gör inget, för spelet är en jättebra inkomstkälla. Tyvärr (för tv- bolagen) utfärdades dock ett förbud mot dessa spel, så att barn under 18 inte fick spela.
Vad skulle TV- kanalerna då göra?
De fick börja sända sin ungdomsriktade skit på kvällen i stället. Nyare varianter av Sitcoms som ED, Friends, OC, Gilmore Girls och Scrubs.
Och så var vi tillbaks igen. De amerikanska Sitcoms:en har återigen erövrat vårt TV- intresse och vinner överlägset mot Så skall det låta och O som i Ortmark. Varför?
Är det egentligen så värst roligt? Ja, det är det och nåde dig om du säger något annat!
Pokemon. Du måste fånga alla innan du dör, annars får du spetälska och alla hatar dig.
Rikki Lake. Aldrig snygg, alltid på TV.
kiss- och bajsåldern
Om man blandar gult och blått riktigt bra blir det grönt.
Om man är försiktig och lyckas hälla i rätt mängd med svart färg i vit, får man grått.
Och om man blandar brunt med gult, får man enligt en viss typ av människor, alltid kiss och bajs.
Om man är försiktig och lyckas hälla i rätt mängd med svart färg i vit, får man grått.
Och om man blandar brunt med gult, får man enligt en viss typ av människor, alltid kiss och bajs.
Det är helt och hållet normalt att barn i vissa åldrar genomgår en fas i livet där det mesta kretsar kring kiss, bajs, sex och "snusk". I folkmun kallas detta för "kiss- och bajsåldern" och bland beteendeforskare benämns det som den "anala fasen", även om de flesta barn trots allt inte har tillnärmelsevis lika stort intresse för baksidan av kroppen som för framsidan...
Denna fas, eller "ålder" är i de flesta fall något som barnet växer ifrån senare i livet. Sen finns det de som inte gör det, utan fortsätter att i senare ungdomen och i sitt vuxna liv smeta bajs på väggar och stoppa upp skruvmejslar i snoppen (http://skruvmejsel.istheshit.net). Dessa människor har fastnat i sin emotionella och psykologiska utveckling och kan likställas vid övriga utvecklingsstörda personer, med vissa skillnader.
Men då är frågan: vad händer med dessa bajskramande miffon i framtiden? Kan de leva ett normalt liv? Var hamnar de? Jo, de har ett flertal möjligheter och vägar att gå i livet, nämligen;
1. De får jobb som programledare/lekledare på reklamfinansierad TV (Gert Fylking, Spruta bajs, TV3).
2. De får jobb som programledare/lekledare på statligt finansierad TV (Jonas Leksell, Gissa bajset, SVT).
3. De får praktikplats på närmsta inrättning för Gynekologi, urinologi eller förskola.
4. De lyckas leva ett nästan normalt liv, men hamnar någonstans där de utövar s.k. "Profanitetsviskning" tills de dör av syrebrist i hjärnan.
2. De får jobb som programledare/lekledare på statligt finansierad TV (Jonas Leksell, Gissa bajset, SVT).
3. De får praktikplats på närmsta inrättning för Gynekologi, urinologi eller förskola.
4. De lyckas leva ett nästan normalt liv, men hamnar någonstans där de utövar s.k. "Profanitetsviskning" tills de dör av syrebrist i hjärnan.
Jag personligen kan inte säga att jag har något vidare problem med vare sig kategori 1, 2 eller 3. Dessa är en relativt enkel match att undvika; De två första genom att stänga av TV:n och den tredje genom att inte gå till gynekologen så ofta som man behöver. (Det är en risk man tar, men den får man leva med.)
Nej, den kategori som stör och drabbar mig mest är den fjärde, så kallade profanitetsviskar- (PV) kategorin.
Denna består av killar (detta är ett mansdominerat fenomen) som upptar tid av auktoriteter såsom föreläsare, chefer, eller lärare (beroende på var PV befinner sig), genom att avbryta med viskningar. Dessa viskningar går till så här: PV:n sitter och låtsas lyssna på vad auktoriteten säger, men leker i sitt sinne en ordlek där så många ord som möjligt skall likna eller rimma på bajs-, kiss- eller sexrelaterade ord. Detta bringar ett så stort nöje till PV:n att han instinktivt börjar skruva på sig för att finna någon i lokalen av samma kön som honom för att dela med sig av detta enligt honom geniala tuttskämt. När han hittat någon, sträcker han sig mot det intet ont anande offret och utstöter en vidrig kommentar, dränkt i hans vidriga, baconstinkande andedräkt. Nu befinner sig offret i ett unikt skede. Han har möjligheten att avsluta detta händelseförlopp genom att utstöta ett lätt påtvingat och spelat skrattliknande ljud och därmed göra PV:n nöjd, så att han går därifrån. Tyvärr förhindrar dock oftast den så otroligt dåliga kvaliteten på PV:ns uttalande honom att kunna göra detta, vilket resulterar i ett utav följande händelseförlopp:
1. PV:n nöjer sig inte med offrets uteblivna reaktion och blir en smula förnärmad. Detta gör att PV:n börjar gestikluera och mima tydligt för att förlöjliga talaren (auktoriteten), och på så vis avleda uppmärksamheten från sitt tidigare uttalande, för att sedan sätta sig ner och skämmas en stund.
2. PV:n anser sig kunna åstadkomma bättre ordlekar och väntar en stund tills han uppmärksammar något nytt som talaren säger som kan misstolkas eller göras om till något obscent. Så fort han gjort detta, upprepas tidigare förlopp med viskningar, ända tills offret ger upp och pressar fram ett fniss, skratt eller stön, som PV:n tolkar som uppskattning och ger upp.
Många är de som har varit i kontakt med dessa naturens egna missar till människor, och många är de som till och med lärt sig leva med dem, jag kanske även gjort dem till sina vänner eller bekanta. Detta är bra, ty då slipper vi diskriminera denna så utstötta grupp personer.
Sådär. Nu ska jag gå och bajsa.
Jonas Leksell. Gissar ditt bajs för en femtiolapp.
Elefantbajs. Svårgissat.
Blåbär
Blåbär. Historiens största lurendrejeri inom frukt- och bärvärlden.
Varför?
För det första: De är inte blå. Ingenstans. Lila eller grå, kanske. Eller röda. Inuti är de röda. Men inte blå.
Faktum är att det är väldigt få frukter eller bär som är blåa alls. Kan du komma på någon frukt som är riktigt blå? Trodde inte det. Den enda gången du ser blå frukt är när någon har gjort ansträngningen att doppa en banan i blå karamellfärg eller nå't. Och det ser bara äckligt ut.
Frukt och bär är inte blå. Varför? Därför att de inte behöver vara blåa.
För det andra: de smakar inte så gott som de ser ut att göra. Och ja, jag tycker att de ser ut att smaka rätt gott, trots vissa begreppsmissar i färgen. Vad förväntar man sig att ett blåbär skall smaka? Logiskt sett, om man kollar på det, hur de växer så nära marken likt jordgubbar och smultron, borde de smaka relativt sött. Om man tittar på färgen borde det smaka lite som björnbär eller smultron, eller möjligtvis hallon, eftersom de har en massa små frön i sig. Men smakar de så? nej. Den närmsta smaklikheten som jag kan finna är nog röda vinbär blandat med det där röda tuggummit man åt när man gick i trean.
Lurendrejeri.
blåbär. inte så blåa trots allt.
Varför?
För det första: De är inte blå. Ingenstans. Lila eller grå, kanske. Eller röda. Inuti är de röda. Men inte blå.
Faktum är att det är väldigt få frukter eller bär som är blåa alls. Kan du komma på någon frukt som är riktigt blå? Trodde inte det. Den enda gången du ser blå frukt är när någon har gjort ansträngningen att doppa en banan i blå karamellfärg eller nå't. Och det ser bara äckligt ut.
Frukt och bär är inte blå. Varför? Därför att de inte behöver vara blåa.
För det andra: de smakar inte så gott som de ser ut att göra. Och ja, jag tycker att de ser ut att smaka rätt gott, trots vissa begreppsmissar i färgen. Vad förväntar man sig att ett blåbär skall smaka? Logiskt sett, om man kollar på det, hur de växer så nära marken likt jordgubbar och smultron, borde de smaka relativt sött. Om man tittar på färgen borde det smaka lite som björnbär eller smultron, eller möjligtvis hallon, eftersom de har en massa små frön i sig. Men smakar de så? nej. Den närmsta smaklikheten som jag kan finna är nog röda vinbär blandat med det där röda tuggummit man åt när man gick i trean.
Lurendrejeri.
blåbär. inte så blåa trots allt.
80- talet
1980- talet, alltså.
Årtiondet då bland andra Jag själv, Zlatan, Darin och Columbinemördarna föddes.
Palmemord, Tjernobylolyckan, Jedins återkomst och Murens fall.
Ja. Saker hände.
Detta hockeyfrillans frälsta årtionde var tiden då det mesta var möjligt i Sverige.
Kärnkraftsdebatten, till exempel. Ännu ett bevis på hur väl vår demokrati fungerar. Här följer sagan om 80- talets kärnkraft.
Det var en gån en flummig hippie som tio år för sent släppts ut från sitt kollektiv. Han kom på idén att släcka ner våra kärnreaktorer och låta Sverige drivas utav nyttig, miljövänlig kol- och oljekraft. Inte nog med detta. Denna hippie kände nämligen en man som jobbade på TV, och bestämde sig för att be TV- mannen återgälda en tjänst och låta hippien tala fritt i en timme på bästa sändningstid om sina idéer. Han yrkade på att en omröstning borde äga rum, och sagt och gjort; det blev ett folkval. Var och varannan svensk gick hemifrån med sin lilla röstlapp (eller valsedel, whatever you like to call it...) och riktade sina fast beslutna steg mot urnan där det stod "JA" på med stora, röda bokstäver, (Färgkrita). Här skulle alla som ville ha bort persikokärnkraften lägga sina röstlappar och hoppas att de blev många som gjorde så.
Och många blev de. Ja- sidan (avveckla kärnkraften- sidan), vann valet och kände sig nöjda. Ett tag.
Sedan visade det sig att omröstningen bara var en rätt så rolig lek som statsöverhuvudena hade kommit på. De tyckte att folket rört på sig för lite och att de behövde gå ur huset en stund. Därför anordnades ett val, som inte skulle komma att betyda någonting.
Sverige behöll kärnkraften. Och det var ju bra, för på 80- talet blev persikor populära igen, och hur skulle vi annars göra av med kärnorna?
Men då tänkte den stackars hippien; "Vad taskigt det var av ministrarna att bara strunta i min mening sådär. Jag måste försöka övertyga dem igen." Så hippien stack hem till statsministern (Palme eller Ingvar Karlsson, jag minns inte) och talade reson med honom över en kopp kaffe och ett par gifflar (Hippien tog med sig receptet hem).
Efter 8 timmar hade de äntligen kommit fram till att en ny omröstning måste äga rum. Det var ju så kul förra gången...
Denna gången hade hippien förberett extra noga. Han hade mutat Karlsson (jag bestämde mig för en av dem) med en påse socker så att Karlsson denna gången verkligen skulle Handla enligt rösterna den här gången.
Och det gjorde Karlsson. Efter att ha sett med förvånad blick bakom tjocka glasögon på valresultatet torkade Karlsson bort sockret från munnen, vände blicken mot kameran och förklarade att inom en mycket mycket snar framtid skulle Sveriges apelsin- och persikokärnkraftverk (de utökade sin målgrupp) stängas ner, ett efter ett. Och så blev det. Och snabbt gick det. Bara 15 år senare blev hippiens dröm sann, och världen blev så mycket finare, vackrare och bättre på alla sätt och vis.
Tack, hippie, för att du gjort vår värld till en bättre plats.
Årtiondet då bland andra Jag själv, Zlatan, Darin och Columbinemördarna föddes.
Palmemord, Tjernobylolyckan, Jedins återkomst och Murens fall.
Ja. Saker hände.
Detta hockeyfrillans frälsta årtionde var tiden då det mesta var möjligt i Sverige.
Kärnkraftsdebatten, till exempel. Ännu ett bevis på hur väl vår demokrati fungerar. Här följer sagan om 80- talets kärnkraft.
Det var en gån en flummig hippie som tio år för sent släppts ut från sitt kollektiv. Han kom på idén att släcka ner våra kärnreaktorer och låta Sverige drivas utav nyttig, miljövänlig kol- och oljekraft. Inte nog med detta. Denna hippie kände nämligen en man som jobbade på TV, och bestämde sig för att be TV- mannen återgälda en tjänst och låta hippien tala fritt i en timme på bästa sändningstid om sina idéer. Han yrkade på att en omröstning borde äga rum, och sagt och gjort; det blev ett folkval. Var och varannan svensk gick hemifrån med sin lilla röstlapp (eller valsedel, whatever you like to call it...) och riktade sina fast beslutna steg mot urnan där det stod "JA" på med stora, röda bokstäver, (Färgkrita). Här skulle alla som ville ha bort persikokärnkraften lägga sina röstlappar och hoppas att de blev många som gjorde så.
Och många blev de. Ja- sidan (avveckla kärnkraften- sidan), vann valet och kände sig nöjda. Ett tag.
Sedan visade det sig att omröstningen bara var en rätt så rolig lek som statsöverhuvudena hade kommit på. De tyckte att folket rört på sig för lite och att de behövde gå ur huset en stund. Därför anordnades ett val, som inte skulle komma att betyda någonting.
Sverige behöll kärnkraften. Och det var ju bra, för på 80- talet blev persikor populära igen, och hur skulle vi annars göra av med kärnorna?
Men då tänkte den stackars hippien; "Vad taskigt det var av ministrarna att bara strunta i min mening sådär. Jag måste försöka övertyga dem igen." Så hippien stack hem till statsministern (Palme eller Ingvar Karlsson, jag minns inte) och talade reson med honom över en kopp kaffe och ett par gifflar (Hippien tog med sig receptet hem).
Efter 8 timmar hade de äntligen kommit fram till att en ny omröstning måste äga rum. Det var ju så kul förra gången...
Denna gången hade hippien förberett extra noga. Han hade mutat Karlsson (jag bestämde mig för en av dem) med en påse socker så att Karlsson denna gången verkligen skulle Handla enligt rösterna den här gången.
Och det gjorde Karlsson. Efter att ha sett med förvånad blick bakom tjocka glasögon på valresultatet torkade Karlsson bort sockret från munnen, vände blicken mot kameran och förklarade att inom en mycket mycket snar framtid skulle Sveriges apelsin- och persikokärnkraftverk (de utökade sin målgrupp) stängas ner, ett efter ett. Och så blev det. Och snabbt gick det. Bara 15 år senare blev hippiens dröm sann, och världen blev så mycket finare, vackrare och bättre på alla sätt och vis.
Tack, hippie, för att du gjort vår värld till en bättre plats.
McGyver. När hockeyfrilla var sexigt.