Det är helt och hållet normalt att barn i vissa åldrar genomgår en fas i livet där det mesta kretsar kring kiss, bajs, sex och "snusk". I folkmun kallas detta för "kiss- och bajsåldern" och bland beteendeforskare benämns det som den "anala fasen", även om de flesta barn trots allt inte har tillnärmelsevis lika stort intresse för baksidan av kroppen som för framsidan...
Denna fas, eller "ålder" är i de flesta fall något som barnet växer ifrån senare i livet. Sen finns det de som inte gör det, utan fortsätter att i senare ungdomen och i sitt vuxna liv smeta bajs på väggar och stoppa upp skruvmejslar i snoppen (http://skruvmejsel.istheshit.net). Dessa människor har fastnat i sin emotionella och psykologiska utveckling och kan likställas vid övriga utvecklingsstörda personer, med vissa skillnader.
Men då är frågan: vad händer med dessa bajskramande miffon i framtiden? Kan de leva ett normalt liv? Var hamnar de? Jo, de har ett flertal möjligheter och vägar att gå i livet, nämligen;

1. De får jobb som programledare/lekledare på reklamfinansierad TV (Gert Fylking, Spruta bajs, TV3).
2. De får jobb som programledare/lekledare på statligt finansierad TV (Jonas Leksell, Gissa bajset, SVT).
3. De får praktikplats på närmsta inrättning för Gynekologi, urinologi eller förskola. 
4. De lyckas leva ett nästan normalt liv, men hamnar någonstans där de utövar s.k. "Profanitetsviskning" tills de dör av syrebrist i hjärnan.

Jag personligen kan inte säga att jag har något vidare problem med vare sig kategori 1, 2 eller 3. Dessa är en relativt enkel match att undvika; De två första genom att stänga av TV:n och den tredje genom att inte gå till gynekologen så ofta som man behöver. (Det är en risk man tar, men den får man leva med.)
Nej, den kategori som stör och drabbar mig mest är den fjärde, så kallade profanitetsviskar- (PV) kategorin.
Denna består av killar (detta är ett mansdominerat fenomen) som upptar tid av auktoriteter såsom föreläsare, chefer, eller lärare (beroende på var PV befinner sig), genom att avbryta med viskningar. Dessa viskningar går till så här: PV:n sitter och låtsas lyssna på vad auktoriteten säger, men leker i sitt sinne en ordlek där så många ord som möjligt skall likna eller rimma på bajs-, kiss- eller sexrelaterade ord. Detta bringar ett så stort nöje till PV:n att han instinktivt börjar skruva på sig för att finna någon i lokalen av samma kön som honom för att dela med sig av detta enligt honom geniala tuttskämt. När han hittat någon, sträcker han sig mot det intet ont anande offret och utstöter en vidrig kommentar, dränkt i hans vidriga, baconstinkande andedräkt. Nu befinner sig offret i ett unikt skede. Han har möjligheten att avsluta detta händelseförlopp genom att utstöta ett lätt påtvingat och spelat skrattliknande ljud och därmed göra PV:n nöjd, så att han går därifrån. Tyvärr förhindrar dock oftast den så otroligt dåliga kvaliteten på PV:ns uttalande honom att kunna göra detta, vilket resulterar i ett utav följande händelseförlopp:
   1. PV:n nöjer sig inte med offrets uteblivna reaktion och blir en smula förnärmad. Detta gör att PV:n börjar  gestikluera och mima tydligt för att förlöjliga talaren (auktoriteten), och på så vis avleda uppmärksamheten från sitt tidigare uttalande, för att sedan sätta sig ner och skämmas en stund.
   2. PV:n anser sig kunna åstadkomma bättre ordlekar och väntar en stund tills han uppmärksammar något nytt som talaren säger som kan misstolkas eller göras om till något obscent. Så fort han gjort detta, upprepas tidigare förlopp med viskningar, ända tills offret ger upp och pressar fram ett fniss, skratt eller stön, som PV:n tolkar som uppskattning och ger upp.

Många är de som har varit i kontakt med dessa naturens egna missar till människor, och många är de som till och med lärt sig leva med dem, jag kanske även gjort dem till sina vänner eller bekanta. Detta är bra, ty då slipper vi diskriminera denna så utstötta grupp personer.

Sådär. Nu ska jag gå och bajsa.